Bon Iver, mannen i skogshuggar-look från Wisconsin som blev posterboy för 00-talets akustiska indiefolk har på nya plattan 22, A Million bytt skepnad och landat i en form av folktronisk gospel. Här varvas korta sköra fraser med maffiga arrangemang inlindat i ett digitalt experimenterande som träffar rakt i maggropen.
Det var fem år sedan åttamanna-bandet med frontfiguren Justin Vernon i spetsen släppte senaste albumet Bon Iver. I fredags kom den efterlängtade uppföljaren. Singlarna “22 (OVER S∞∞N)” och ”33”GOD”, som släpptes i augusti, hintade om att Justin Vernon tagit musikprojektet vidare. Trots det har indiehjälten inte fullständigt vänt kappan efter vinden. Tvärtom finns det karaktäristiska ”Skinny Love”- vemodet kvar, fastän i ny skepnad. Lite som om Justin Vernon satt fingret i luften och fångat ljudbilden från 2016; och sen mixat det med klassiska indiestämmor, sköra fraser och maffiga elektroniska arrangemang. För att sedan skita ner det igen. Det fungerar.
Det har snackats om Kanye West– och Björk-referenser, och jag kan inte annat än hålla med. 22, A Million är betydligt mer experimentellt än tidigare album. Bon Iver sticker ut hakan och det är lika befriande som viktigt att en så pass internationell och kategoriserad artist vågar ta steget utanför sin box. Utmana genren för att bygga något nytt.
Det finns en konceptuell tanke med plattan som kommer till sin helhet först när den lyssnas på från början till slut. Låtarna håller varandra i handen. Albumet peakar i övergången från ”21 M◊◊N WATER” till ”8 (circle)” som bjuder på fem minuter ren magi.
Lyriken däremot är fortfarande drömsk och abrupt, twitterlånga meningar framför långa berättelser. Bon Iver lämnar dörren på glänt till en värld som lyssnaren själv får bygga vidare på. Hur Vernon betonar textraden ”Goddamn, turn around now, you’re my A team” från ”715 – CRΣΣKS” är bland det finaste på hela plattan.
Apropå text, nu måste vi ändå snacka titlar. Jag fattar grejen och rent visuellt fungerar det, men det känns ändå lite gjort. Är det ens något att klaga på? Kan en kalla det ett minus? Ni ser hur jag famlar i mörker för att hitta en gnutta kritik. Så bra är 22, A Million.
Bon Iver fortsätter ändra skepnad, men aldrig essens.
[Jagjaguwar, 30 september]
