
Foto: Bea Holmberg
Johan Weber är ett känt ansikte på Göteborgs musikklubbar, både som besökare och artist. Under den senaste tiden har mycket av Johans tid kretsat kring The Diamond Man Clan och ELD där han ingår – men framför allt handlar det om soloprojektet Weaver.
I rollen som Weaver har Johan hittills släppt två EP:s, gjort åtskilliga spelningar i Sverige (bland annat som support till J Mascis på Pustervik i december 2014) och även hunnit med en USA-turné.
Jag mötte honom i solskenet på Järntorget. Efter att ha hittat en trevlig uteservering utmed Linnégatan så inledde vi vårt samtal.
Hur utvecklades ditt intresse för musik, Johan?
– Hm, det var nog i nioårsåldern som jag hade en fritidspedagog som lärde mig att spela trummor. Det var kul och jag har alltid lyssnat mycket på musik, det är nog ända sedan femårsåldern egentligen.
Har du något särskilt barndomsminne relaterat till musik?
– Nej, inte direkt, konstigt nog, men jag började spela i band när jag gick i nian och sedan har det bara fortsatt.
”Jag började spela i band när jag gick i nian och sedan har det bara fortsatt”
När bestämde du dig för att det var musik som du ville hålla på med?
– Det var ganska sent. Jag var 21-22 år när jag fick min första stora upplevelse av musik. Jag lyssnade på Jeff Buckley på YouTube och blev helt tagen och insåg då att detta är ett uttryck som jag kan se mycket av mig själv genom. Musiken förvandlades till att bli något mer än något roligt och fick helt klart en större betydelse för mig. Därefter började jag skriva mer på allvar.
Du ingår i, och har ingått i, flera olika band i Göteborg – men hur föddes idén till Weaver?
– Jag började spela mer gitarr och jag ville göra något eget. Det fick ta tid att skriva på ett annat sätt än när man ingår i band, vilket passade mig utmärkt. En text kan ta ett halvår att skriva och jag gör alltid en låt i taget, säger han med ett leende.
Varför valde du att kalla ditt soloprojekt för just Weaver?
– Mitt efternamn är ju Weber (betyder vävare på tyska) och en annan bandmedlem i Diamond Man Clan skrev en gång en låt där jag var karaktären Weaver – så det föll sig ganska naturligt.
På din första EP har du en låt som heter ”From Different Trees”. Kan du berätta lite om den?
– Jag vet inte om jag vill berätta så detaljerat, men det är en pepplåt för någon som är lite låg. Den handlar om att lära något av sina egna misstag. Jag gillar att prata om mina låtar, men vill inte ta bort möjligheten för lyssnaren att fritt få tolka. ”From Different Trees” var den andra låt jag skrev som Weaver.
”Jag gillar att prata om mina låtar, men vill inte ta bort möjligheten för lyssnaren att fritt få tolka”
Du släppte din första EP på ett väldigt speciellt sätt, upplevde jag det som. Hur fick du idén till två olika spelningar under samma kväll på olika ställen?
– Möjligheten uppstod att jag kunde spela både på Bengans och Pustervik. Sedan var det ett bra tillfälle att visa låtarna i olika perspektiv. Spelningen på Bengans var akustisk medan Pusterviksspelningen var tillsammans med de musiker som hade varit med och spelat in låtarna. Dessutom kunde ju så många som möjligt komma om man gav möjlighet till två spelningar [Weaver spelade under eftermiddagen på Bengans och kvällen på Pustervik söndagen den 16 mars 2014, min anm.].
På din andra EP finns en låt som knockade mig fullständigt (”Like Lightning Strikes”). Hur växte den fram?
– Gött, svarar Johan med ett stort leende.
– Det är den låt som jag själv är mest nöjd med på plattorna och det var den sista låt som vi spelade in. Jag spelade in gitarr och sång och satte det på en tagning och därefter började vi göra pålägg. Den växte fram till vad den blev och lyfte särskilt när Johan Asplund spelade in trumpeten.
Niels Nankler och London Rönneklev har producerat dina båda EP:s. Kan du beskriva lite runt processen och samarbetet?
– När jag kommer till studion är låten alltid klar. Därefter skapas en ny kreativ process där vi provar oss fram och leker lite med låten. Det har fungerat mycket bra och det är kul att utveckla låtarna tillsammans. Jag är ju alltid ensam när jag skriver.
Du har även hunnit med en USA-turné 2015. Vad kan du berätta om den?
– Det var kul och jag fick ett fint mottagande, även om det var lite blandad publikuppslutning. Jag har faktiskt bara positiva minnen och jag fick bevis för mig själv att jag kan göra många spelningar på kort tid.
Avslutningsvis, vad händer framöver?
– Nu blir det releasefest för en vinyl där jag kommer att lägga båda mina EP:s (exklusive en låt) på varsin sida, festen blir på Pustervik den 15 oktober. Jag har även gjort en ny låt som jag håller på att göra en animerad video till, tillsammans med konstnären Johan Ejerblom. Tanken är att det ska mynna ut i en fullängdsplatta med kanske tio låtar framöver och en långfilm. Det är en helt ny process som känns spännande.