För ungefär en månad sedan kom Exploded Views första fullängdare som HYMN kallade “ett av årets mest intressanta debutalbum”. Kvartetten, med rötter i Tyskland, Sverige och Mexiko, har själva beskrivit sin musik som postpunk/sour-kraut. HYMNs Anton Lindskog fick ett samtal i samband med senaste Malmöbesöket.
Det har varit ett händelserikt år för Exploded View. Sedan debutalbumet släpptes på anrika Sacred Bones har intresset varit stort för deras improvisationsrika, politiska och högst egensinniga experimentella pop, starkt präglad av både kraut och postpunk. De befinner sig mitt i en Europaturné och har tappat räkningen när vi frågar vilka länder de har besökt (men konstaterar att de nog varit i Belgien tre gånger). Den senaste veckan har inneburit intervjuer varje dag. Turnélivet börjar ta ut sin rätt.
Det var i gitarristen Hector Melgarejo och multiinstrumentalisten Hugo Quezadas hemland Mexiko som historien om Exploded View tog sin början. Martin Thulin, bandets svenskspråkige trummis, förklarar när vi sitter samlade runt soffbordet i Babels loge.
– Vi träffades för två år sedan genom en gemensam vän i Mexiko. Anika, som då höll på med sin solokarriär, skulle göra några spelningar där och behövde ett kompband.
– Allt föll på plats väldigt snabbt, flikar Hector in. Det blev helt naturligt att fortsätta. Snart började vi improvisera fram nya låtar som vi repade in. Det blev början på Exploded View.
Bandets sångerska Anika Henderson gav, för sex år sedan, ut en soloskiva under namnet Anika. Vid sidan av musiken har hon ett förflutet inom politisk journalism, vilket har lämnat stort avtryck på Exploded Views texter. Hon studerade journalistik vid Cardiff University i Wales och blev då delaktig i Amnesty Internationals ”Innocence Project”.
Tycker du att det saknas politik i dagens popmusik?
– Nej, jag tycker faktiskt det har kommit tillbaka. Men av någon anledning är det inom mainstreamusiken som det sker just nu. Det är artister som Beyoncé och Kanye West som gör politiska statements idag och det är nog inte alltid särskilt många som kan relatera. Men de gör i alla fall något. När det gäller popmusiken i övrigt kan jag hålla med dig om att det saknas politik.
“Det är artister som Beyoncé och Kanye West som gör politiska statements idag”
– Just nu är det väldigt mycket rädsla överallt runt om i världen, fortsätter Anika. Det är något som vi i bandet märker av, inte minst nu när vi är ute på turné. Jag tycker att fler borde göra musik som tar itu med det som folk är rädda för. Just nu är det alldeles för mycket eskapism i omlopp.
Vid sidan av Anikas säregna, narrativa sångstil (som vissa har jämfört med Nico), är Exploded Views sound också färgat av Hugos stora intresse för analoga vintage-instrument. Han började samla på gamla synthar i unga år. Till en början för att han tyckte instrumentet såg coolt ut, som något hämtat ur en science fiction-film.
– Jag började spela gitarr när jag var liten men det var jättesvårt att ta sig fram som musiker i Mexiko minns Hugo. Då började jag söka efter udda instrument som kunde framställa konstiga ljud istället.
– Under 90-talet kom den digitala revolutionen. Då betraktades de äldre instrumenten helt plötsligt som skräp. Man kunde hitta analoga synthar som folk slängt i sopcontainrar. Jag började samla på gamla synthar, sedan fortsatte det med andra instrument. Till slut kunde jag göra en karriär på att uppskatta det analoga soundet.
Exploded Views debutalbum föregicks av singeln “Orlando”. En titel som gör att låten skulle kunna misstas för att handla om massakern på nattklubb Pulse, vilket dock inte stämmer.
– Nej musiken var ju faktiskt ute innan det inträffade, påpekar Martin. Videon var faktiskt planerad att premiärvisas på måndagen efter tragedin men vi blev tvungna att flytta fram den på grund av titeln. Det är ett känsligt ämne, man måste vara försiktig.
Exploded Views frontkvinna Anika föddes för 27 år sedan i Tyskland men inledde sin musikaliska karriär i Bristol. Det var Geoff Barrow, mest känd som den musikaliska motorn i triphop-flagskeppet Portishead, som ”upptäckte” henne. Debutalbumet Anika (2010) producerades av Geoffs numera huvudsakliga projekt BEAK>. Anika beskriver de tre medlemmarna i BEAK> som “grumpy old men, but loveable.”
– Jag jobbade inom musikbranschen som promotor men bestämde mig för att sluta då jag vantrivdes, berättar hon. Det var inte rätt väg för mig. Någonstans där kom jag i kontakt med Geoff som av någon anledning tyckte att vi skulle spela in tillsammans. Jag sa upp mig från jobbet och flyttade till Bristol samma dag.
– Det var så befriande att träffa Geoff eftersom vi båda delade samma frustration över musikbranschen. Vi irriterade oss båda över hur mycket som handlar om ytliga saker: kläder, streaming och antal “likes” på sociala medier. Tanken med min soloskiva Anika var att göra ett “anti-album” som gick emot allt det där med misslyckade promobilder som ingen skulle gilla. Geoff pratade faktiskt aldrig om Portishead. Det tog tre veckor innan jag förstod vem han egentligen var.
