Veronica Maggio @ Stadion, Stockholm, 2016-08-13. Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Veronica Maggio är Sveriges största kvinnliga artist. För en “måste” ju skriva så. Att hon är Sveriges största kvinnliga artist.
Att Veronica Maggio skulle vara Sveriges största artist (utan prefix) är ungefär lika troligt som att Håkan Hellström någon gång skulle benämnas som Sveriges största manliga artist. När Kristoffer Triumf i podcasten Värvet menar att Veronica är Sveriges största artist (utan prefix) så blir han snabbt rättad, av Veronica själv, som menar att hon är Sveriges största kvinnliga artist
Det är inte per automatik felaktigt att påstå att fler än en artist är ”störst”. Många skulle säkert kunna skriva under på att både Håkan Hellström och Lars Winnerbäck är ”störst”, men så länge ingens manlighet är hotad behöver en tydligen inte nämna könet på de som eventuellt skulle konkurrera om att vara ”störst”.
Så länge Hellström och Winnerbäck benämns som Sveriges största artist är det ingen som invänder eller känner sig manad att nämna artistens pronomen, men så fort en kvinna ofrivilligt gör anspråk på titeln är det genast viktigt att vara noga med att hon är Sveriges största kvinnliga artist.
Jag blir plågsamt medveten om det här inför Veronica Maggios konsert på Stockholms Stadion. Jag noterar att mediebevakningen av Maggios första arenakonsert är förvånansvärt klen. Om en jämför med hur tidningar, bloggar och andra medier har behandlat de arenakonserter som Bruce Springsteen & The E Street Band och Håkan Hellström genomfört tidigare i sommar verkar det allmänna intresset vara näst intill obefintligt.
Veronica Maggio @ Stadion, Stockholm, 2016-08-13. Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Var är Markus Larssons minut-för-minut-rapportering på Aftonbladets hemsida? Var är de tjocka bilagorna med all Maggio-relaterad information en aldrig visste att en ville veta? Var är Hymns lista med “10 otippade Maggio-låtar vi vill höra på Stadion ikväll”? Var är intervjun med Veronicas basist, ni vet den en måste publicera för att Veronica Maggio simply är för bra och cool för att ge intervjuer?
Om en nu ändå är noga med att hela tiden påpeka att Veronica Maggio är Sveriges största kvinnliga artist, borde det inte då till och med vara mer relevant att ge konserten medialt utrymme? Det borde ju finnas något slags historiskt värde i att Veronica som första kvinnliga svenska artist intar en stor arena. Visst, jag förstår att det var sensationellt när Håkan Hellström som första svenska artist fyllde Ullevi 2014, men egentligen är han bara en i raden av rockgubbar med gitarr som stått på Ullevis scen.
Även i svallvågorna av Stadion-konserten, när konfettin för länge sedan avlägsnats från platsen, noterar jag hur olika konserterna behandlas i media. Recensionerna är förbluffande svala. Så långt min research sträcker sig får inte Veronica Maggio toppbetyg i en enda recension. Och vi som var där vet ju att det här felaktiga betyg, rent objektivt alltså. ”Om hon inte får fem plus så äter jag upp min hatt”, som en vän sa efter konserten. Femmorna lyser med sin frånvaro och istället får hon, i sammanhanget, ynka fyror.
Veronica Maggio @ Stadion, Stockholm, 2016-08-13. Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Veronica Maggio kan som ingen annan kasta sin publik mellan känslolägen i en farligt hög hastighet – i ena stunden så älskar en sin partner och bestämmer sig för att aldrig lämna henom så länge en lever, bara för att i nästa sekund sakna sitt ex som dumpade en så brutalt (ni vet hen som en egentligen aldrig tänker på, men som en ändå blir påmind om varje gång en hör ”Snälla bli min”). Vissa stunder känns Stadion verkligen som en gigantisk arena, som när det storslagna introt i ”Svart sommar” sköljer över oss, men Veronica lyckas i nästa stund förvandla hela Stadion till en trång lägenhet på fjärde våningen i ”Välkommen in”.
I samtliga recensioner läser jag om Maggios ”nervösa och trevande inledning”, medan recensionerna från Håkans första Ullevi-spelning beskrev hur han ”hade publiken i sin hand redan från första sekund”. Och visst, dessa skildringar kan mycket väl vara sanningsenliga, men det kan också bero på hur (manliga) recensenter väljer att skriva om artister beroende på vad de har mellan benen.
I en recension från Stadion nämns Håkan Hellström, som gästade Maggio, redan i ingressen och lyckas därmed än en gång förflytta fokus från huvudrollsinnehavaren till den manliga birollen. Nu råkar det i och för sig vara så att Håkan Hellström har mer gemensamt med Bruce Springsteen än vad Veronica Maggio någonsin kommer att ha, vilket också gör kvällstidningsrecensenterna mer benägna att ge Håkan högre betyg.
Veronica Maggio @ Stadion, Stockholm, 2016-08-13. Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Samtidigt menar Veronica Maggio att ett visst ansvar ligger på lyssnarna:
”De säger ju att en festivalpublik består till största delen av tjejer, och när tjejerna röstar på vilka artister de vill ska spela på festivalerna, röstar de oftare på manliga artister framför kvinnliga. Om vi inte röstar på oss själva blir det ju väldigt skevt.”
Men det kommer att bli bättre, eller hur? Jag kommer alltid att drömma om vi mot världen.
