Anderson East – passionerat och intimt på Folk å Rock

160831, Göteborg. Anderson East spelar på Pustervik i Göteborg. Foto: Nora Lorek / Rockfoto

Konserten på Folk å Rock i Malmö är utsåld. Till och med ”extremt utsåld” som arrangören själv säger. Det är vansinnigt varmt. Och trångt. Men det är priset en får betala för att få delta i en så här pass intim spelning och vi är många som villigt utsätter oss för det.

Anderson East är artistnamnet för Southern Soul-sensationen Michael ”Mike” Anderson som ikväll tillsammans med sex andra musiker utgör det band som hjärtligt trängs på den lilla scen som agerar kärna i Folk å Rocks mysiga lokaler.

Anderson bryter på ordentlig sydstatsamerikanska (”How ya’ll feelin’ this evenin’?”) mellan låtarna, då han antingen artigt tackar oss för vår närvaro eller berättar en av många underhållande små ankedoter. Han sjunger passionerat, gestikulerar vilt och ser stundvis ut som en vansinnig dirigent mitt i ett epileptiskt anfall. Bandet är i sin tur grymt välsynkroniserade och plockar skickligt upp efter ett litet missöde med gitarren som orsakat musiken att tystna för en stund.

Innan spelningen funderade jag över hur lång konserten egentligen kunde tänkas bli, med tanke på att Anderson East’s enda hittills utgivna album Delilah bara innehåller 10 låtar som spelas igenom på 32 flyktiga minuter. Men många av dessa byggs ut med effektfulla konstpauser, gåshudsframkallande instrumentala solon (gitarr, trumpet, saxofon och keyboard får alla visa vad de går för) och kompletteras skickligt med otroligt väl utförda covers av bland annat David Bowies ”Rebel rebel”, Mariah Careys ”Always be my baby” och en av de stora höjdpunkterna: Van Morrisons ”Tupelo Honey” där sjumannabandet verkligen kommer till sin rätt.

Gitarristen Scotty Murrays utrustning blev tidigare under kvällen stulen, men trots detta verkar alla mycket glada och energin från scenen är smittsam. Jag tvingas parera gladfulla, svängiga konsertbesökare och försöker att inte dö av värmeslag, men är väldigt glad under tiden. Det är en otroligt fin stämning och jag har svårt att se att chansen för en sån här intim spelning kommer infinna sig igen.

Bild från spelningen i Göteborg 31/8 (dagen efter spelningen på Folk å rock). Foto: Nora Lorek/Rockfoto