Australienska psychproggbandet King Gizzard cementerade sin position som ett av världens bästa liveband på Loppen i Christiania i måndags. Det var mindre än ett halvår år sedan de var här sist, då i en lokal som var dubbelt så stor.
Väl inne på Loppen kunde man nästan ta på luftfuktigheten. Det regnade utanför men inomhus var det nog mest svett, för Loppen var packat till bredden. Musikerna i bandet (som är sju till antalet) såg trötta ut när de kom upp på scenen, men satte snart igång sitt set med rutinerad precision.
Precis som på Pumpehuset, där HYMN också var med, består deras liveframträdande av ett långt musikstycke där låtarna vävs in i varandra och olika ledmotiv återkommer på flera ställen. När den ena trummisen tar en paus för att dricka, håller den andre igång kompet tillsammans med basisten. Rytmsektionen har nu blivit så tight att de två trumslagarna knappt behöver titta på varandra för att spela i takt. Och det är denna rytmsektion, som blandar kraut med disco, som får publiken att bli helt galna.
Musikaliskt har setet utvecklat sig väldigt lite, förutom ett par nya låtar är det mest de element av improvisation låtarna innehåller som utgör skillnaden. Man får anta att det också är där idéerna till nya låtar kommer ifrån. För bandet turnerar nästan konstant, men lyckas ändå hinna släppa ett par album om året.
Senaste skivan Nonagon Infinity tycker jag är deras bästa och jag har funderat en del över hur de ska kunna utvecklas härifrån. De nya låtarna tyder på att det blir tyngre riff – nästan i Black Sabbath-stil – och överlag mer likt landsmännen i Orb, som nyligen släppte sitt fantastiska album Birth.
King Gizzard nådde ut till en bred publik med albumet Paper Maché Dream Balloon, vilket till stor del var akustiskt och extremt lekfullt. Här om inte tidigare, blev influenserna från walesiska Gorky’s Zygotic Mynci tydliga. Detta band, som spelade freakfolk ett decennium innan Devendra Banhart dök upp, har till och med en låt som heter ”The Lizard and the Wizard” på deras bästa album Barafundle. Ett sammanträffande?
Men att bandet har rört sig från pop tillbaka till hypnotisk psych på senaste skivan verkar inte ha avskräckt några av King Gizzards fans – tvärtom. Om deras nya material däremot leder dem mot proto-metal tror jag att många kommer att ha svårt att följa med. Ni kan se nedan att det som vanligt är det nya materialet som gör bandet entusiastiska och får dem att höja ribban ytterligare.
Själv är jag tacksam för att King Gizzard inte överger sina rötter. Det skulle inte förvåna mig om de nästa gång spelar i en fuktig källare istället för ett svettindränkt loft. Det passar dem bättre på något sätt och är egentligen den enda lösningen på hur de ska kunna fortsätta turnera så konsekvent. Fler och mindre spelningar och tillbaka till underjorden, eller ”down under” som engelsmännen säger.
