London-trion The Clientele spelade fansen i händerna på en efterlängtad Norden-visit i helgen. Det var minst sagt passande eftersom vi som letat oss bort till Jazzhouse i Köpenhamn var deras mest hängivna beundrare. Många svenskar, men också någon amerikan och en man från Chile.
Bandet verkade nöjda med att det kommit så många trots att de inte släppt ett nytt album på sex år. Den senaste singeln var en split med King Khan och Destroyer för ett par år sedan. Inte heller blev det några nyskrivna låtar – tvärtom var allt på låtlistan runt 10-20 år gammalt. Och det var snart 10 år jag såg dem sist. Trots det kunde jag, liksom de flesta i publiken, sjunga med obehindrat.
En av mina första artiklar för HYMN handlade om just The Clientele och jag kan inte hymla med att de är ett av mina favoritband. Därför är det inte riktigt lönt att försöka göra någon slags bedömning av deras uppträdande. Visst var de rostiga på några låtar som de sannolikt inte spelat på många år. Men det gjorde ingenting.
Mer intressant är vad sångaren Alasdair Maclean och basisten James Hornsey berättade för mig efter konserten. Jo, det stämmer att bandet har en ny skiva på gång. Redan förra året avslöjade HYMN att den var halvfärdig. Hur länge har de egentligen hållit på med inspelningarna, frågade jag Hornsey, i och med att det dyker upp studiobilder på deras profil med jämna mellanrum.
– Faktiskt i tre år. Men vi kan inte spela någon av de nya låtarna för att de hamnar på Youtube direkt och då försvinner spänningsmomentet.
Första gången jag hörde The Clientele var på Sveriges Radio P3 för 15 år sedan. Då kunde man lita på att public-service-media lyfte fram små utländska popband av hög kaliber. Den första inspelningen jag hade var dessutom en radiosänd konsert från Emmaboda år 2002. Flera låtar som fanns med då, fanns också med i helgens spelning. Bl.a. den långa och vackra ”Lamplight” och under extranumret dyker deras signaturmelodi ”6AM Morningside” upp. Bland de något nyare låtarna fanns ”E.M.P.T.Y.”, ”Impossible” och ”(I Can’t Seem to) Make You Mine” från deras andra album.
De här låtarna sitter fortfarande i muskelminnet, säger Hornsey, utan att avslöja något om det nya materialet. Maclean fyller i att det är deras enda spelning i år. De kan helt enkelt inte turnera nu när flera i bandet har småbarn. Så det blir heller inga konserter med hans och hustrun Lupes sidoprojekt Amor de Dias. Det verkar vara deras första barnfria helg på länge och de ska vidare ut i Köpenhamnsnatten och dricka öl.
Jag beger mig hemåt men känner mig ändå lyckligt lottad över att få ta del av denna intima och nostalgiska upplevelse.
