HYMNs Anton Lindskog begav sig till Trollhättan för att ta del av den nya festivalen Subkultfestivalen. Läs hans rapport från fredagen nedan:
Samtidigt som Way Out West går in på sitt tionde år i Göteborg, tar en helt ny festivaltradition sin början 75 km norrut i Trollhättans folkpark. Subkultfestivalen har “ambitionen att plocka upp stafettpinnen som Arvikafestivalen tappade och bli en ny årlig mötesplats för subkulturella och normöverskridande intressen”. Precis som nämnda festival är den betydligt bredare än de små “renodlade synthfestivaler” som har dykt upp sedan Arvikas fall (till exempel Göteborgsbaserade Electronik Summer) och som annars lockar samma målgrupp. Samtidigt är den tillräckligt ”liten” för att kännas familjär och mysig.
Duggregnet håller i sig hela första festivaldagen. Det som Agent Side Grinder lite skämtsamt kallar “gotiskt väder” drar ner den, inte helt överväldigande publiksiffran. De, huvudsakligen svartklädda besökare, som är på plats har rest från hela Sverige men även från Tyskland och Storbritannien. Festivalens mest långväga gäst kommer från New Jersey. Men särskilt många Trollhättanbor har inte hittat hit.
Festivalen äger rum på två scener i Folkparken. Det är på Stella – den mindre scenen som är placerad inne i en teaterliknande byggnad – som den första riktigt positiva överraskningen dyker upp några timmar in i programmet: Riket, som bara har funnits i fyra månader, skulle kunna beskrivas som ett “gotiskt First Aid Kit“. Två svartklädda tjejer sjunger stämsång med samma träffsäkerhet som Söderbergsystrarna på modernare, mörkare och – även mer politiska – teman.
Även Me The Tiger som spelar några timmar senare på samma scen, överträffar mina förväntningar. De har med en gitarr i livesättningen vilket ger en klädsam tyngd åt Faluntrions storslagna electropop. Sångerskan Gabriella Åström är en mycket karismatisk frontkvinna. Jag måste även ge en eloge till Tobias Andersson som lyckas alternera mellan att spela gitarr, keyboard, slagverk och dansa som en övertänd epileptisk duracellkanin – utan att tappa glasögonen!
Ingen festival utan avhopp. Tråkigt nog Sveriges första EBM-drottning Rein tvingats ställa in på grund av sjukdom. Det är ett tungt avhopp men hennes kompisar i The Operating Tracks gör en mycket imponerande uppvisning i tungt industriellt EBM-mangel på den lilla inomhusscenen. Musiken skulle kunna beskrivas som uppdatering av The Kliniks klassiska suggestiva sound. Helt ironibefriat, utan överflödiga detaljer och med få urskiljningsbara melodier. I kombination med den allvarliga framtoningen och stroboskopljusen är den ursinniga ljudattacken enormt effektfullt.
Bland banden som spelar på stora utomhusscenen Aura under fredagen, imponerar främst stockholmska Agent Side Grinder. Med ett sound som är förankrad i äldre analog synth, postpunk och EBM men också en känsla för starka melodier som inte minst visade sig på senaste skivan Alkimia (2015) har de hittat en stil som känns helt egen. Den nya låt som spelas under kvällen (som enligt sångaren Kristoffer Grip handlar om David Bowie) tyder på en fortsättning på den inslagna vägen. Agent Side Grinder växer onekligen när de flyttas upp till en stora festivalscen uppbackade av tilltagna ljud- och ljussystem och Grip dansar så intensivt att han snubblar på scenen som blivit blöt av regnvatten.
Regnet stör däremot inte kvällens headliner Covenant, utan skapar en snygg inramning åt deras Blade Runner-liknande estetik. Ett av Sveriges största och viktigaste synthband genom tiderna spelar inför stora arenor i Tyskland men publiken är som vanligt betydligt glesare i Sverige. Entusiasmen bland Subkultbesökarna är dock inte att fel på. Många här har “vuxit upp” med Covenant som blev bandet som visade vägen från Depeche Mode till “svårare elektronisk musik”. De flesta har förmodligen även sett Covenant ett antal gånger tidigare.
Kvällens spelning bjuder egentligen inte på några större överraskningar, utöver den nya låt som spelas (som för mina tankar så smått till italienska darkwavebandet Kirlian Camera). Det är dock inget snack om att de levererar. Sångaren Eskil Simonsson är på bra humör och ovanligt pratglad.
Ikväll har de med sig en nygammal medlem: Daniel Myer – känd från bland annat Haujobb och Architect (en av synthscenens hårdast arbetande män, som har medverkat på hundratals album). När han träder fram och får sjunga duett med Eskil, lyfts “Lightbringer” till en av kvällens höjdpunkter. En fin avslutning på en dag med både gotiskt väder och gotisk musik.
Bilden på Agent Side Grinder är hämtad från Rockfotos arkiv.
