Under de senaste dagarna har WOW-spelningarna avlöst varandra och internationella världsstjärnor som Sia, PJ Harvey och Jamie xx har satt guldkant – Göteborgsbokningarna har dock lyst med sin frånvaro. Daniel Andersson bestämde sig för att besöka några av stadens alternativa festligheter som arrangerades runt om i staden.
Den avslutande dagen på Way Out West inleddes med Daniel Norgren, baserad i Boråstrakten, men hans medverkan är ett av få exempel på bokningar med lokala anknytningar. I övrigt är det glest. Parhams inhopp fördubblade antalet lokala akter. Denna situation har veckans alternativa WOW-event valt att ändra på.
I centrala Göteborg har ett stort antal arrangörer och skivbolag styrt upp fester med lokala och oetablerad band. På Pusterviks gratisarrangemang – ägde rum dagen innan festivalen – riktades strålkastarna mot Terra och Alice B, där sistnämnda konstaterade att hon inte har råd att gå på Way Out West, men att hon gärna hade sett Zara Larsson. I ett annat sammanhang dömmer Terra ut Way Out West som en Stockholmsvecka – medlemmarna har glimten i ögat, men de menar samtidigt allvar.
Personligen tycker jag inte att det ena utesluter det andra, men det är uppenbart att arrangörerna tänker annorlunda. Och med tanke på publiken fortsätter att strömma till Slottsskogen ges få anledningar att ändra på inslagen linje. Årets upplaga blev ännu ett rekordår. 33 000 underbara besökare som festivalen skrev i ett pressmeddelande. Det är dock tråkigt att det lilla får stryka på foten gentemot det stora.
Ett av skivbolagen som hörts och synts mest är Birds, som mer eller mindre tapetserat hela centrum i gult och svart. Jag fick ett kort samtal med grundaren Petter Seander. Exilgöteborgaren som är bosatt i Stockholm och som även driver promotionsbolaget Birds Will Sing For You (startades 2011).
Petter konstaterar att det mer eller mindre hade varit omöjligt att starta skivbolaget i Göteborg, men påpekar samtidigt att situationen är annorlunda nu. Mycket kretsar givetvis kring kontaktnät. Hur som helst ligger han bakom tre lyckade och välbesökta event under denna WOW-vecka.
Det första tillfället arrangerades på Bar Robusta, där bland annat Leo Skywell och Two Year Vacation spelade. Sistnämnda band är signade av nystartade VÅRØ. I likhet med kvällen på Holy Moly rör det sig om samarrangemang mellan olika etiketter, där Birds fungerar som enande länk. Vid det andra tillfället sammanfördes Lazy Octopus, Startracks och Birds.
– Jag vill motverka konkurrens, förklarar Petter. Vi arbetar inom samma sfär och vill samma sak. Det är bara onödigt att arbeta emot varandra när man kan arbeta tillsammans. Det vinner ingen på.
– Jag fick inspiration från South By South West när jag var där. Hela staden levde upp och varför begränsa utbudet. Ett band kunde spela tre gånger samma dag. Jag vill fånga samma atmosfär nu under Way Out West.
Förutom Birds har även Göteborgsbaserade Woah Dad! valt att satsa på en egen kväll och deras Woah Mom! Party arrangerades på den före detta Stay Out West-klubben Trädgår’n – på fredagen spelade bland annat ShitKid. En åsikt som ventilerats är att denna trend kommer att fortsätta under kommande år, det vill säga att klubbar väljer att anordna egna konserter utanför programmet. Varför stänga ute besökare? Och samtidigt blir det allt svårare att locka publik till klubbarna när Bananpiren och Gothenburg Film Studios mer eller utgör festivaler i festivalen.
– För mig är det viktigt att alla känner sig välkomna, här på Holy Moly samlas personer med band och de som inte har. Samtidigt gillar jag spelningar i det lilla formatet, när publikkontakten infinner sig på riktigt, konstaterar Petter. Jag är ingen arenamänniska.
På Holy Moly trängs Rome Is Not A Town på en minimal scen och denna spelning är en av de bästa under hela WOW-veckan. Primalkänslan som medlemmarna utstrålar går inte att beskriva, den måste upplevas. Och en intim scen skapar de bästa förutsättningarna – några extra kvadratmeter hade dock inte skadat.
