Los Angeles-bandet Allah-Lahs bildades ur ett kompisgäng som alla arbetade på klassiska skivbutiken Amoeba Records i Los Angeles, en samlingsplats för musikentusiaster, eldsjälar och konstnärer. Där förenades de i sin gemensamma hängivelse kring 60-talets musik- och populärkultur.
Åtta år, två skivor och flera omfattande turnéer senare är de nu aktuella med sin tredje fullängdare Calico Review, som släpps på Mexican Summer den nionde september. HYMN:s David Hagen fick en pratstund med bandet mitt under deras pågående världsturné.
Vad hade ni för målsättning med skivan?
– Vi vill konstant komma närmare ett tidlöst sound, det är som en ändlös strävan som vi har för varje skiva. Medan det vi vill uppnå ändras för varje år som går i takt med att vi upptäcker ny musik som vi inspireras av. Vi ville ta ett steg ifrån det vi gjort nyligen, men samtidigt behålla detaljer, ljud och teman som kännetecknar oss, berättar gitarristen Pedrum Siadatian på telefon från Aten.
Hur är det att skapa musik idag som har sin rot i 60-talet?
– Vi tror på att kombinera ett klassiskt sound med att berätta om det vi upplever i vår närhet. En låt som gör just det är vår singel ”Famous Phone Figure”. Det är en sarkastisk betraktelse över hur kändiskulturen tagit klivet ut i sociala medier och blivit ännu mer innehållslös.
”Det är en sarkastisk betraktelse över hur kändiskulturen tagit klivet ut i sociala medier”
Att folk idag framförallt konsumerar musik digitalt – hur har det påverkat ert sätt att göra musik?
– Det påverkar tekniskt när man mastrar skivan på olika sätt för vinyl och streaming, men jag kan inte påstå att hur folk lyssnar på musik påverkar vårt sätt att skriva låtar. Generellt lyssnar de flesta online, vilket är bra, men jag är rädd att möjligheten att lyssna på hur mycket musik man vill kan urholka dess värde när människor inte har samma tålamod, säger Pedrum Siadatian.
Ni är på turné i stort sett hela tiden utom när ni spelar in ny musik. Hur har det påverkat er?
– Det är väldigt inspirerande med alla möten och nya platser. Tyvärr har vi sällan tid att utforska särskilt mycket. Istället är det ständigt många korta och intensiva upplevelser som avlöser varandra. Man förändras av de platser man besöker, men vi har svårt att se hur det påverkat vår musik på kort sikt.
Kan du berätta om någon särskild upplevelse som påverkat er?
– Låten ”Roadside Memorial” kom till under en turné i Mexiko. Där finns det en tradition att hedra de som dött längs vägarna med olika minnesmärken, som en hyllning till de döda och som en varning till de efterlevande. Det skapar en känsla av att något dåligt är på väg att hända, som sätter igång tankar och känslor som man inte räknat med. Jag blev mer och mer besatt av alla som vi såg under turnén och skrev låten utifrån det.
”Det finns fler bra band nu i LA än i någon annan stad i USA”
Hur är statusen för musikscenen i Kalifornien idag?
– Det finns fler bra band nu i LA än i någon annan stad i USA. Det beror framför allt på att många flyttar till LA för att det är billigare att bo där än i de flesta andra städer, vilket gör att vi har ett mycket mer varierat musikklimat än det som man i vanliga fall förknippar med Kalifornien. I till exempel New York har de höga hyrorna drivit ut många bra band.
Förutom Amoeba – finns den typen av mötesplatser kvar?
– Det kommer hela tiden nya små vinylbutiker, trots att folk lyssnar mest via streaming. Jag tror att det alltid kommer att finnas utrymme för fysiska mötesplatser, så länge kvalitén på musiken är bra.
Allah-Lahs besökte Sveriges senast i september förra året och bandet hoppas vara tillbaka inom kort. Calico Review släpps den 9/9.
