Foto: Elin Bryngelson/Rockfoto
Hur recenserar man ett band som Sigur Rós? Jag har svårt att finna orden när jag ska sammanfatta upplevelsen av deras spelning på Skeppsholmen.
Tidigare under kvällen låg ett stort grått moln över stora scenen på Stockholm Music & Arts, men molnet skingrade sig och försvann och när det var dags för Sigur Rós att avsluta lördagen var det vindstilla och klar himmel. Istället bjöds vi på en utomjordisk upplevelse.
Konserten börjar med att vi hör det typiska Sigur Rós-soundet som ett sövande bakgrundsljud, publiken samlar sig och står och avvaktar. Vi hör sång, men inget band.
Scenen är avdelad med en skärm, formationer som ser ut som stegar står utplacerade runt instrumenten och på sidorna står det stänger. Skärmen är svartvit och åskmoln glider omkring inuti ljusstängerna och rökmaskinerna puffar.
Bandet kommer sen äntligen fram och vi visar vår uppskattning med applåder och rop. De börjar med sin senaste singel ”Óverður”, som släpptes i juni – en fantastisk låt med Jónsis smekande röst i kombination med industriljud och elekriskt knaster.
De fortsätter med sina långa instrumentala stycken, Jónsis röst är klar och hans falsett är både skör och stark samtidigt. Vi lyssnar stillsamt på medan bandmedlemmarna sågar gitarren med stråke, slår på bassträngarna med pinne och bankar häftigt på trummorna.
När de spelar sin låt ”Untitled #1 (Vaka)” från 2002 får jag gåshud. Jag vet inte hur mycket jag lyssnade på den när den släpptes men den har fortfarande samma inverkan på mig. Jag påminns även om när jag var på Stockholm Music & Arts 2012 och Björk spelade på samma plats, hon hade då med sig en blixtmaskin som hängde ovanför scenen. Sigur Rós använder på liknande sätt scenen för att spela upp en ljusshow som förlänger och förstärker upplevelsen av musiken. Vi får se sken, pulseringar och blixtrar, mönster som påminner om stjärnbilder och nät. Vid ett tillfälle tänker jag att det är häftigt att uppleva att tre så introverta kan sprida så mycket färg.
De spelar perfekt, kan de ens göra misstag? Jag vet inte hur bättre jag kan sammanfatta Sigur Rós än att de tog med oss på en resa bortom den här världen.
