Äntligen är det dags för Stockholm Music and Arts! Festivalen som ligger jättefint till på Skeppsholmen i Stockholm och som samarbetar med Moderna Museet brukar hålla hög klass på bokningarna (och priset), och i år är inget undantag.
Av de banden som spelar under fredagen, däribland Ms Lauryn Hill, ser jag mest fram emot två debuterande svenska artister: Cherrie och Erik Lundin. Det är mitt på dagen när jag anländer till festivalområdet, solen är stekhet och jag oroar mig över att få solsting, men tröstar mig med en keps och vatten. Trots att festivalen börjar kl.12.00 en fredag, då de som inte har semester är på andra håll, så är det ändå bra med folk.
Festivalområdet är helt och rent, lagren med burköl i barerna är fulla och bajamajorna är fortfarande fräscha. Oatly, som nästan tagit patent på att finnas på musikfestivaler, delar ut havredryck till törstiga besökare. Besökarna är en blandad skara, men under första spelningen (Mohammed Ali) noterar jag en liten majoritet av min egen kategori, tjejer mellan 25-35, annars syns här även turister och par i 50-60års åldern. Tyvärr syns även en del tunghånglande och rumpsmekande bland heteroparen, men det hör väl festivaler till.
Förutom glada musikälskare syns en del musiker till, inte bara artisterna som ska spela är här. Jag ser även First Aid Kit, Lorentz, Dante och Mapei på området. Det är glad och nykter stämning egentligen hela festivalen igenom, även om det sistnämnda mest var under de första timmarna, men jag noterar att jag inte sett någon kastas ut p.g.a. berusning – det är ett bra betyg till festivalarrangörerna.
Mest fulländat under dagen är Loney, dear som spelar med band på Trädgårdsscenen. Allt är perfekt. Ljudet smeker trumhinnorna, solen ligger på scenen men vi i publiken får en lagom dos mellan de höga trädens grenar, det finns plats att sitta på picknickfilt eller stå om man hellre vill det. Bandet är on point; Emil Svanängens röst är känslosam och omhändertagande, han varvar karismatiska kommentarer med fullständig fokus, bandmedlemmarna byter instrument och spelar alla lika skickligt, körsången är välrepeterad och låter klockren både i de snabba artikuleringarna och stämmorna. Även tidpunkten, eftermiddag, är perfekt för musiken.
Mindre perfekt är det att dagens två svenska hiphopakter, Mohammed Ali och Erik Lundin har fått de sämsta speltiderna. Trots det gör de båda bra framträdanden, men är det inte konstigt att sätta två akter som båda gör sig så bra på kvällen när folk är danssugna så tidigt?
När jag strosar runt på festivalområdet tänker jag på hur välorganiserad festivalen är. Det finns gott om säkerhetspersonal att ställa frågor till, det är korta köer till toaletterna, personalen i barerna är trevlig och jag har inte sett någon som betett sig ocharmigt: Om man bortser ifrån killen med artistarmband som tog min plats i baren och bredde ut sig så att jag fick stå på 10 cm för att beställa min alkoholfria cider.
Bäst budskap under dagen har Erik Lundin, som ställer politiskt vassa frågor och bjuder på gästspel av både föräldrar, Adam Tensta och Michel Dida. Mest publik under dagen har Ms Lauryn Hill som avslutar med dunder och brak (och en miljon människor i sitt crew som fixar fläktar, instrument och leder henne in på scenen).
Idag lördag ser jag fram emot Mogwai och Sigur Ros och ännu en dag på det vackra Skeppsholmen.
