Cherrie är den artist jag sett fram emot mest på hela festivalen. En vän till mig hörde “Tabanja” förra året och vi försökte söka upp vem som låg bakom utan någon vidare framgång. I april släppte Cherrie sitt hyllade album Sherihan (vilket är hennes riktiga namn) och dessutom har hörts på både Silvana Imams album Naturkraft och Yemis Neostockholm.
När jag kommer fram till Trädgårdsscenen, den mindre och mer intima scenen på festivalen är det redan fullproppat. Innan vi ser Cherrie på scen hör vi hennes mjuka r&b-wailande. Från min plats har jag svårt att se när hon kommer in på scenen men det går inte att ta miste på att hon äntrat när publiken börjar jubla. Fram kommer Cherrie iklädd en vit spetsklänning som påminner om en bröllopsklänning om det inte vore för de höga slitsarna och att hon har gråa mjukisbyxor under. Ovanpå har hon en stor munkjacka, som för att tona ner det eleganta. Hennes röst är som ett finkornigt sandpapper, lent men med lite strävhet och hon verkar självsäker när hon sätter igång. Trädgården är full av folk och det har börjat bli mörkt.
Under andra låten kommer Linda Pira upp på scenen för att framföra “Inget kommer mellan oss” och publiken gungar. Efter låten avslutar de med en lång systerlig kram.
Det känns som att det kommer bli en magisk konsert. Men så händer något. Cherrie sjunger ut i ett långt acapella-wailande och sedan kommer beatet från “Aldrig igen (må sådär)” igång – och det låter ordentligt falskt. Cherrie hör det och ber sin producent som står på scenen vid dj-bordet att spola tillbaka. Han gör det samtidigt som han säger att vi (publiken) inte märkte något, som för att stötta henne.
Låten börjar om men första versen sjunger hon igen i fel tonart, hon hittar dock rätt i refrängen, men hamnar snett igen under andra versen. Det är visserligen en svår låt, men det är ju hennes egen och i mitt tycke den bästa på albumet. Jag ser hennes stress när hon märker att hon inte kan korrigera det, men publiken applåderar och tjoar som vanligt.
Efteråt berättar Cherrie att hon brukade smyga upp på natten och titta på MTV:s sena program för att kunna lyssna på r&b och waila ikapp med Brandy & Monica. De falska tonerna glöms bort. När hon ska spela “Lämna han” säger hon att hon behöver sjunga den till en syster, låten som handlar om att lämna ett dåligt förhållande skrevs till en vän till henne. Upp på scenen kommer en ung tjej som ser ut att stortrivas i rampljuset.
Cherrie avslutar konserten, som är näst sist under kvällen med den fantastiska” Tabanja” och stämningen maxas. När Erik Lundin, som spelat tidigare under dagen, studsar in på scenen slår mitt hjärta ett extra slag.
Det är ett storslaget avslut på en konsert som vacklat sångmässigt.
