Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
I förra veckan släppte punkbandet KATTHEM singeln “Gamar Äter As”, deras första släpp sedan förra årets debut-EP Bby Shower. HYMN träffade bandet innan deras spelning på Peace & Love.
Berätta om “Gamar Äter As”.
Ella: – Den handlar om ja, typ sliskiga snubbar på krogen.
Bosse: – Sådana som inte kan ta ett nej.
Jasmine: – Som inte kan ta ett nej och när man säger åt dem så vänder de det mot en. Att man är oskön.
Kallo: – Vi tog en helg och spelade in den i våras, i mars. Vi tänker att vi ska spela in en EP till i höst. Vi har några nya låtar som vi vill spela in och så tänker vi att en EP är rätt bra. Lagom längd.
Ni släpper allt själva, kommer ni fortsätta med det?
Bosse: – Ja, därför att det är så lätt att göra det själv. Vi har fått en del erbjudanden, men inga bra sådana.
“Vi har fått en del erbjudanden, men inga bra sådana”
Ella: – Oftast har de inte haft något att erbjuda egentligen. Det vi skulle behöva är ett management. För att vi är lata.
Kallo: – Fast vi är ju inte lata. Vi kan vara lite ostrukturerade, men vi är inte lata.
Ella: – Men vi vill vara lata, det hade varit skönt!
Har ni spelat in allting själva också?
Ella: – Vi har fått en del hjälp, från kompisar. Vi möttes på en musikfolkhögskola, Ingesunds Folkhögskola, så vi har lite kompisar som gått studioteknik.
Bosse: – Men nu håller Kallo och Jasmine på att lära sig att producera och spela in.
Jasmine: – Målet är att vi ska kunna göra det själva.
Kallo: – Hellre att vi gör det själva och det blir som det blir än att någon annan gör det och det låter skitbra.
Foto: Sofia Blomgren/Rockfoto
Ni spelade på Popkollo nyss, hur var det?
Ella: – Åh, det var så jäkla kul.
Bosse: – Vi hade en workshop med dem och workshopen var väl typ i syfte att få dem att fucka ur…
Kallo: – Uttrycka sig på scen och släppa sina spärrar.
Ella: – Det var så fint. I början så var det många där som var ganska blyga. Men sen såg man att de släppte loss efter ett tag.
Bosse: – Popkollo är en så bra grej, jag önskar att jag själv gått det när jag var yngre.
Hur startade ni bandet?
Bosse: – Vi träffades när vi gick i samma klass i en låtskrivarkurs på Ingesund. Det var där vi började spela. I början hade vi inga instrument eller nånting.
Kallo: – Vi kunde ju inte spela heller. Och vi hade inga låtar.
Ella: – Jag skrev den första låten, “Haru Alibi?”. Den gick så långsamt då. Man kan göra ett diagram över vår utveckling, hur snabbt vi spelar “Haru Alibi?”.
Bosse: – Vi hade inställningen att “det är lugnt, det är punk”. Väldigt prestigelöst. Det är ingen slump att det blev den genren. Bara en sån grej, att få sjunga fult och skrika. Det är liksom inte så ofta som man använder sin röst på det sättet, som man får använda rösten på det sättet.
“Det är som när man växte upp, att man blev hyschad för att man pratade för starkt”
Ella: – Det är som när man växte upp, att man blev hyschad för att man pratade för starkt. Det är fantastiskt att ha ett forum där man får bete sig.
Kallo: – Och ta lite plats.
Ella: – Som det ska vara. Jag känner att det här är mitt naturliga habitat.
Jasmine: – Det känns grymt att gå upp på scen och svettas och känna att jag får göra vad jag vill här, får se ut hur jag vill, låta hur jag vill. Det är jävligt skönt.
