Tyska Diät gör smutsig, rå och mörk oldschool postpunk, som i likhet med många av de bästa nya postpunkbanden (Savages, Autobahn, Holograms) balanserar på gränsen till punken. Jag träffade medlemmarna efter deras spelning på Roskilde-festivalen – gruppens första Skandinavien-spelning någonsin.
Hur tyckte ni det var att spela på Roskilde?
– Vi gjorde en helt otrolig spelning, säger bandets basist och sångare Nordberg. Äh, lägger han till och viftar bort det han nyss sa, jag skämtar bara.
– Det gick rätt bra, säger Diäts gitarrist Josh.
”Vi brukar aldrig spela på såhär stora scener”
– Vi är inte vana vid att spela den här sortens gig, säger Iffie, trummisen. Vi brukar aldrig spela på såhär stora scener. Men det var en fantastisk erfarenhet, jag gillade det verkligen.
– Vi brukar spela i högst en halvtimme, oftast för folk som vet vad de kommer få höra, säger Nordberg. Så det kändes lite konstigt att spela i en timme för främlingar.
– Det är festivalens regel, vi måste spela i en halvtimme, säger Iffie. Så vi var tvungna att improvisera lite. Och dra ut på allting.
– Vi körde flera minuter med bara oljud i början, säger Josh. Och så tog vi med oss en av våra kompisar som är författare. I mitten av vår show så kom han ut på scen och läste. Jag gillade det, vi funderar på att ha med det igen när vi spelar.
Så ni har aldrig spelat några festivaler förut?
– Inget på den här skalan, säger Josh. Och vi har aldrig spelat i Skandinavien förut. Vi har velat göra det men aldrig lyckats få till det. Vi hoppas kunna komma tillbaka och spela fler Skandinavien-gig.
”Vi har nog med material för att spela in ett nytt album, och det är det vi siktar på”
Arbetar ni på något nytt material?
– Ja, vi spelar en del låtar live som vi inte spelat in, säger Josh. Vi har massor idéer och en massa skräpiga demoinspelningar. Vi har inte riktigt snackat igenom det här som band men jag har tänkt att vi ska lägga en del tid i juli på att få ihop något. Det vore kul att ha något nytt innan vi ger oss iväg till USA och turnerar. Vi har nog med material för att spela in ett nytt album, och det är det vi siktar på.
Skiljer sig det nya materialet på något sätt från det ni släppt tidigare?
– Vi brukar inte tänka på sånt, säger Nordberg. Det är inte så genomtänkt. För det mesta blir det vi gör bara en reflektion av det vi råkar lyssna på för tillfället. Så är det åtminstone när jag skriver låtar. Jag börjar med något som är väldigt likt det jag lyssnar på. Men sen när jag presenterar det för bandet så plockar de upp olika saker från det, hittar olika saker i det. Så slutresultatet blir något helt annat.
– När vi började så vet jag att vi försökte arbeta mer genomtänkt, säger Nordberg. Vi hade någon idé om att göra mer melodisk musik, tämja det lite. Men det blev aldrig så, musiken blev alltid såhär i slutändan. Hård, aggressiv. Vi har snackat om det, vi tror att det är för att vi alla kommer från hardcorepunkscenen. Det är där vi växte upp.
Ser ni det ni gör nu som punk? Eller postpunk?
– Det vi gör är postpunk, säger Iffie, men vi tillhör inte någon separat postpunkscen. De flesta gig vi kör är med hardcorepunkband, den sortens grejer.
– Jag skulle kalla det vi gör för punk, säger Nordberg. Det här var ju ett undantag, men om man ser det som en scen så kommer vi ju från DIY-scenen.
– Det är där vi känner oss hemma, säger Josh. Vi har som princip att aldrig köra gig som vi sjävla inte skulle vilja gå på. Inga dyra grejer, så man skäms för att bjuda dit polarna. Vi måste kunna stå för det vi gör.
