Trots sitt odiskutabla inflytande har Radio Birdman genom åren förblivit ett relativt obskyrt namn utanför hemlandet Australien. 42 år sedan starten och de fyller knappt Spegelsalen i Moriska Paviljongen. Och när historien om den australiensiska punken berättas hamnar de oförtjänt ofta i skuggan av hemlandets protopunk-flaggskepp The Saints.
Den lilla lokalen fylls på bra redan under första förbandet. Lokala trotjänarna Dipper gör, med karismatiska sångaren Joachim Leksell i spetsen, en stark spelning som andas lika delar amerikansk 90-tals-slackerindie som garagerock.
Andra förbandet The Fucking Godoys sticker ut något i sammanhanget med sin rätt pubertala skatepunk (nedbantad till duoformatet). Bandet utgörs av enäggstvillingarna Art och Steve Godoy från Kalifornien. I början av 90-talet var de med i skatepunkbandet Exploding Fuck Dolls men de är egentligen mer kända för sina karriärer som skateboardåkare än för sin musik (vilket märks) och publiken verkar inte helt med på noterna. Tvillingbröderna har dock en stark koppling till kvällens huvudakt då de under många år har turnerat och spelat in musik ihop med Radio Birdman-gitarristen Deniz Tek.
Utöver nämnda Tek rymmer det sex man starka Radio Birdman idag två originalmedlemmar: Sångaren Rob Younger och keyboardisten Philip “Pip” Hoyle – och det kommer att bli kvällens åldermän som visar var skåpet ska stå. Dagens Radio Birdman besitter mer energi och vitalitet än vad som borde vara möjligt för ett band, vars snittålder uppskattningsvis ligger en bit över de 60 (?) och som är inne på sin andra återföreningsvända.
Till en början känns det lite trevande trots en stark inledning med klassikerna “Crying Sun”, “Smith & Wesson Blues” och “Do the Pop”. Det är, något förvånande, först när de drar ner tempot en liten aning under kvällens femte låt “Die Like April” (hämtad från 2006 års Zeno Beach och ett av de nyaste nummer som spelas under kvällen) som det lyfter på allvar – och som vi först får prov på hur väl Youngers röstresurser står sig efter alla år.
Det var The Stooges och MC5 som var viktigaste inspirationskällorna när sagan om Radio Birdman tog sin början i Sydney 1974. The Stooges har förblivit den starkaste referensen – inte bara för musiken utan också för Youngers spasmatiska rörelsemönster och Iggy Pop-liknande scenspråk. Det är dock bara en del av sanningen.
Energin och det råa, opolerade anslaget gjorde Radio Birdman till föregångsgestalter inom den australiensiska punken – men det är ett epitet som de själva inte alltid varit helt bekväma med. Känslan för starka melodier är en lika väsentlig del av storheten. Stämsången och harmonierna får första extranumret “More Fun” att låta som något som inte hade känts helt malplacerat på ett av R.E.M:s första album.
Kvällen höjdpunkt är dock smygpsykedeliska “The Man With The Golden Helmet”, det nummer som också visar alla de olika aspekterna av Birdman-soundet. Där lämnar Radio Birdman atmosfären och lägger sig i omloppsbana runt Moriska Paviljongen.
Missa inte intervjun som Felix Lindén gjorde med Radio Birdman-gitarristen Deniz Tek häromåret.
