Foto: Fredrik Nystedt/Rockfoto
Det är många band som fallit offer för dåligt valda scener och kasst upplägg på årets Bråvalla festival.
Brittiska bandet Blossoms blev festivalens första bevis på hur en spelning med full musikalisk skicklighet kan förstöras av en för stor scen och ett glest publikhav.
Tired Lion är det australiensiska bandet från staden Perth som gjort ett avtryck på landets musikscen med hjälp av sin råa, skräniga gitarrock. Av någon fantastisk, men aningen bisarr, anledning blev de bokade till årets upplaga av Bråvalla.
Minuterna innan bandet intar Norrköping Lounge är det ännu osäkert vad som väntar. Norrköping Lounge är nämligen i full bemärkelse just det – en lounge. Med stolar utställda i ena hörnet av lokalen och ett café i det andra är förutsättningarna svåra för ett oetablerat band som gör sin första Sverigespelning.
“I’ve never played in a café before”, säger gitarristen Matt Tanner med halv förtjusning. Och halv förvirring.
Men Tired Lion lyckas rädda situationen. Och det med hjälp av tre medel:
1. En frontperson (Sophie Hopes) som låter och ser ut som att Vanessa Carlton (hon som skulle åka tusen mil, ni vet) lagt pianot åt sidan för att röja med gitarren på scen.
2. En inlevelse och ett självförtroende som hade räckt till festivalens samtliga scener.
3. En publikkontakt som ytterst få band kan skryta med. Inte nog med ett karismatiskt mellansnack om one night stands och den nyblivna förälskelsen till Sverige, Tired Lion kan nu även titulera sig som det första bandet på Bråvalla att bjuda upp ett fan på scen för att dricka öl ur deras skor. Ja, ni läste rätt.
“I want to take a picture of you. Come closer so it looks like there’s more of you”, utbrister Sophie Hopes efter att hon har berättat om hur stolt hon är över att få spela för oss i publiken.
Jag är också stolt. Stolt över att jag har fått uppleva Tired Lion innan de nått sitt ämnade habitat – på festivalernas största scener med tusentals händer i luften framför dem.
