“Sandra’s Smile” och “Do You See My Skin Through the Flames”; två låtar som inte kom med på det nya albumet men som skvallrar om den samhällspolitiska medvetenhet som präglar Freetown Sound – Devonté Hynes tredje album som Blood Orange. En platta som släpptes bara ett par dagar innan det att han intog Roskildefestivalens Avalon-scen.
I dessa tider av polisvåld, trångsynthet och Brexit- och Donald Trump-mardrömmar börjar den Brooklyn-baserade exilbritten allt mer kännas som en av samtidens mest välbehövliga artister. För utöver allt han gjort såväl i soloprojekten Lightspeed Champion och Blood Orange som med andra artister såsom Solange, Sky Ferreira och Carly Rae Jepsen, så känns det som att han faktiskt har något att säga med sin musik.
Detta politiska ställningstagande ihop med hans 80-talsdoftande R&B ger hans musik en helt annan nerv än tidigare gånger jag sett honom, trots att låtlistan i stor utsträckning fortfarande kretsar kring hans förra album Cupid Deluxe.
Det fem man starka kompbandet med bland annat saxofon och kör är tajt, men det är Hynes som med sin aura och sina moves är den självklara frontfiguren. Han dansar hippt runt på scenen och under det funkiga gitarrsolot i “Uncle ACE” känns det rentav som att han kanliserar Prince själ.
Bandet radar upp hits som “You’re Not Good Enough” och duetten “Chamakay”, de gör en cover på Rihannas “James Joint” och framför framtida klassiker som “Best to You” och “Augustine”. Alltihop får dessutom en fin inramning med de återkommande textraderna i “Champagne Coast” och “It Is What It Is”.
Till sist står Devonté själv kvar på scen efter att resterande bandmedlemmar gått av. Över backtracks sjunger han sin bästa låt, “Time Will Tell”, för att till publikens jubel övergå till ett medley av sina största hits samt “House” av kompisen Kindness. Trots ett hektiskt festivalschema är det svårt att inte bli omtumlad av en så här smooth spelning.
OBS: Bilden är tagen i samband med Blood Orange-spelningen på Way Out West 2014.
