Band of Horses. Foto: Nora Lorek/ROCKFOTO
Tiden går som vanligt fort när man har som roligast (läs: på sommaren) och det har blivit dags att summera sommarmånad nummer 1 med kortrecensioner av plattor vi lyssnat på men inte hunnit med att recensera. Här är Månadens PS: juni.
Cough – Still They Pray
STONER DOOM Det är ingen överdrift att säga att det går tretton band på dussinet i den här genren. Cough har ofta haft en mörkare inställning än sina färgglada genresyskon, vilket gör att de står ut från mängden. På tredje plattan sitter produktionen precis där den ska och låtmaterialet är starkare än tidigare. 8/10
Lejonsläktet – Lejonsläktet
PSYCHFOLK Svenska flumrockbandet Lejonsläktet imponerar stort med sitt debutalbum. Det är ambitiöst och når mestadels upp till pretentionerna. Avslutande ”Du är, jag är, vi är” är majestätisk och formligen skriker efter att upplevas live. Att de andra åtta låtarna inte heller är fy skam vet vi redan, då några av dem hämtats från deras tidigare singlar på bl.a. amerikanska Trouble In Mind. För dig som gillar Hills och Dungen. 7/10
Band of Horses – Why Are You Ok
INDIEFOLK Band Of Horses bjuder på sitt bästa album sen 2007 års Cease To Begin. Den där nerven som en gång fick oss att älska låtar som ”The Funeral” och ”Is There A Ghost” är tillbaka, och även om plattan som helhet inte är en solklar fullträff glimrar det stundtals till ordentligt. J Mascis-gästade ”In A Drawer” är extremt beroendeframkallande till exempel. 7/10
Moonface + Siinai – My Best Human Face
INDIEROCK Spencer Krug återförenas med finska progg/krautrockarna i Siinai på nya Moonface-skivan och den som uppskattar Krugs finurliga texter och sedvanliga keyboarddrivna indierock lär inte bli besviken. Den som däremot har kommit att älska hans senaste släpp, med mer avskalade pianolåtar, ska nog fortsätta med att lyssna på fantastiska Julia With Blue Jeans On från 2013. Det är och förblir hans bästa platta. 6/10
Nite Jewel – Liquid Cool
POP Ramona Gonzalez aka Nite Jewels garderobsinspelade pop rör sig i gränslandet mellan minimalistisk synthpop och modern R&B. Inte helt unikt i dessa dagar, men ändå snyggt utfört. Passar utmärkt som bakgrundsmusik under ljumma sommarkvällar. 6/10
Still Parade – Concrete Vision
Gillar du Radio Dept.s mest baleariska utflykter eller den typ av indietronica som ges ut på tyska bolaget Morr Music lär Still Parades Concrete Vision vara något för dig. Med ljuv sång, intressanta och oväntade melodier samt finurlig elektronik lyckas Berlinbaserade Niklas Kramer vara både tidlös och framåtblickande på en och samma gång. 7/10
Moon City Boys – I Need More
NEW WAVE I Need More är ett stort steg framåt från de tidigare singlarna – bandet är tightare, låtarna mer välskrivna och sången snyggare. Musiken har rötterna i klassisk postpunk, new wave och indiepop. En riktigt stark debut. 7/10
Jackie Lynn – Jackie Lynn
ARTPOP Jackie Lynn är det senaste projektet från Haley Fohr/Circuit Des Yeux. Med Jackie Lynn har hon gjort ett konceptalbum som cirkulerar kring hennes karaktär Jackie Lynn. Musiken är elektronisk, mörk och stämningsfull. Bättre och mer enhetligt än mycket av det Haley Fohr har gjort tidigare. 7/10
Death Valley Girls – Glow In The Dark
GARAGEROCK Los Angeles-bandet Death Valley Girls blandar Runaways-hårdrock med Stooges-punk och New York Dolls-glamrock. Det låter som allt som var bra med sjuttiotalet men i snyggt modern tappning. 7/10
Weaves – Weaves
ARTPOP På sitt lovande debutalbum skapar Weaves en unik blandning av alternativrock och experimentpop. Albumet är musikaliskt spretigt men låter ändå sammanhållet, framförallt på grund av sångerskan Jasmyn Burkes intressanta röst. 8/10
Tegan & Sara – Love You to Death
POP Att tvillingarna Quin skulle skulle göra en riktig tuggummipop-platta kändes inte helt oväntat. Första singlarna från Love You to Death har onekligen pekat i denna riktning. Att skvalradiopoppen skulle funka för ett helt album kanske inte var lika självklart, men faktum är att systrarna lyckats riktigt bra. Det är en väl godkänd platta med ett par potentiella hits. ”Boyfriend” är kanske det allra starkaste kortet. 6/10
Sumac – What One Becomes
POST METAL Aaron Turner har varit inblandad i det mesta av den nyskapande och experimentella metal som kommit från andra sidan Atlanten det senaste decenniet. Från det tongivande postmetalbandet Isis till sludge/kaos/core-bandet Old Man Gloom. När han nu slagit sina påsar ihop med två medlemmar från Russian Circles och Baptists är resultatet än en gång nydanande. På Sumacs andra album är stämningen karg och riffen hypnostiserande. Bandet tar ut svängarna mer än tidigare och breddar ramarna för vad som ryms inom metalgenren idag. 7/10
Minor Victories – S/T
INDIEROCK Indierockens supergrupp med medlemmar från Mogwai, Slowdive och Editors. Ett album inspelat på distans utan att de tre medlemmarna ens varit i samma rum. Resultatet är ändå ett väl sammanhållet album utan större överraskningar, som speglar och smälter samman Mogwais postrock, Slowdives shoegaze och Editors indierock utan att det låter sökt. Gästspel från Mark Kozelek och Twilights Sads James Graham adderar extra krydda till Rachel Goswells redan utmärkta sånginsats. 6/10
Thomas Rusiak – Ride
EXPERIMENTELLT Vem hade väntat sig att artisten bakom år 2000 mest spelade cover skulle ta den här riktningen? Thomas Rusiak har släppt ett album och affischerat i alla fall Stockholms gator med nyheten, med risk för att vi missat det annars. Albumet Ride låter som att han raveat för hårt, inte duschat på en vecka och sjunger direkt från sitt stökiga sovrum som behöver vädras. Hans tonläge är dagen efter-lågt. Soundet känns som att det hör hemma i millennieskiftet med vissa nyare influenser. Det är experimentellt, lite stökigt och stundtals ganska bra. 5/10
Lilla Lovis – Vacker tass, gullig hund EP
POP Med Vacker tass, gullig hund EP tar Lilla Lovis ett litet steg tillbaka från den tidigare välpolerade innerstadskönspopen – dock helt utan att tumma på det oblyga, det uppkäftiga, det välskrivna och det alldeles underbara. EP-formatet passar Lilla Lovis som (den nerspottade?) handen i handsken. Om du vill använda pekpinnar, varsågod – i slutändan har Lilla Lovis gjort mer positivt för världen än dig ändå. 7/10
Dark Funeral – Where Shadows Forever Reign
BLACK METAL Det är 20 år sedan Lord Ahrimans kvartett debuterade med The Secrets of the Black Arts. Någon brådska att släppa material har aldrig funnits. Den här gången har det gått sju år sedan sist. Produktionen är bättre och tempot har skruvats ner en aning, men annars är det mesta sig likt. På gott och ont. 6/10
Nails – You Will Never Be One of Us
POWERVIOLENCE Att prata om Nails oerhört intensiva minimalism lockar fram jämförelser med rivningskulor, bombmattor och allmänfarlig ödeläggelse. Bandets tredje platta flörtar lite mer med Slayer, Discharge och Napalm Death än föregångarna, men Nails är absolut inte för alla. Tack och lov. 22 minuter in i kaklet. 8/10
Gojira – Magma
HÅRDROCK Bröderna Duplantier fick till en kioskvältare med tredje albumet From Mars to Sirius. De två efterföljarna kämpade tröstlöst med att leva upp till arvet, men på Magma har Gojira hittat rätt igen. En perfekt blandning av melodi och tyngd och starka texter gör detta till bandets hittills bästa platta. 8/10
Kayo Dot – Plastic House on Base of Sky
AVANTGARDE Kayo Dots nionde fullängdare tar avstamp i progressiv 80-tals-New Wave, där David Bowie, Erasure, U2 och Depeche Mode flashar förbi i 190, samtidigt som den känns som om den rest hit från framtiden. Utvecklingen sedan förra Coffins on Io är enorm och detta är en omedelbar klassiker. Oerhört mäktigt. 10/10
