F.N.Y: ”Sex är politik”

fny

Nyligen debuterade Stockholmsbaserade F.N.Y via Woah Dad! med EP:n 4april till 3juni. Ända sedan dess har hennes gränsöverskridande elektropop fått följa med mig överallt som en trogen vän.

F.N.Y, eller Fanny Hultman som hon egentligen heter, tar en paus från sitt intensiva studioarbete och går ner och möter mig på Koloni på Biblioteksgatan. Med nylagd asfalt en bit bort och blommande syrener så badar vi i skolavslutningdofter. Medan turister med uppvikta kartor och businessmän i skräddarsydda kostymer strömmar förbi utanför fiket sätter vi oss i skuggan under ett parasoll. Vi pratar om förtrycket av kvinnan i en mansdominerad musikbransch, att våga komma ut som bisexuell i en konservativ miljö och om Tommy Nilssons världsrekord i att skriva smörig snuskmusik.

Hur mår du?

– Bra. Det har varit en sjukt hektisk vecka. Men jag hittade en helt ny artist i morse och jag flippar ur för att det är så bra. Det gjorde hela min morgon, jag är helt frälst. Det här är feels. Hon heter Maggie Rogers. Du måste lyssna!

Du släppte nyligen din trespåriga debut 4april till 3juni. När allt hunnit sjunka in – hur känns det?

– Det känns bra typ. Jag är så jävla dålig på att faca mina prestationer, när det blir tydligt: här har du statistik, såhär tycker folk. Jag grämer mig över att kolla statistik på Spotify och sånt. Några har skrivit och sagt att det inte är okej och att deras barn absolut inte får lyssna på min musik.

”Några har skrivit och sagt att det inte är okej och att deras barn absolut inte får lyssna på min musik”

Är det många arga föräldrar?

– Inte direkt. Men jag har slutat kolla Youtube-kommentarerna. Jag snackade med en artist som gör massa videos och hon får massa hat. Hon tycker hat är bra. Jag har svårt att ta in det.

Varför skulle hat vara bra?

– Jag vet inte, folk är så inne i det här att all press är bra press, men jag mår bara psykiskt dåligt av det där.

Det är framför allt din debutsingel “Duktig” som har väckt en del reaktioner. Berätta om den.

– Du vet den där Tommy Nilsson-låten “Vill du ha sex med mig”? Den är riktigt snuskig. Vi ville göra ett liknande sex-anthem, men mer neutralt som känns 2016 och är mer representativ för nutiden och oss. En låt som gör upp med ”duktig flicka”-komplexet och hur vi ser på sex. Så då gjorde vi ”Duktig”. Prodden, text, allt är gjort på en dag.

Låten känns som ett statement, just eftersom att den är så direkt. Lite som när Beatrice Eli släppte ”Girls”. Var det medvetet från början?

– Från början var det ploj, men efter bara en halvtimma sa vi till varandra: vi gör det här legitimt. För det är en speciell sak att skriva om sex. Jag är jättestel när det kommer till sånt. Jag blir så generad. När jag skulle sjunga ”knulla mig och låt mig få dig fuktig” stod jag som en tomat i studion. Men varför är man det? Vi försökte tänja på det där och se hur djupt man gå in i snusk utan att det blir fel eller utan att det blir en dålig erotisk novell med musik. Det finns så många textrader som vi inte tog med.

Du har inget exempel på någon textrad ni tog bort?

– Jag kan nog inte säga det. Eller. Min kompis ville ha med typ ”lägg dig ner och låt mig få vidröra din vertikala lem” alltså NEJ, nej, nej. Det är så weird. Vertikal? Vi pratade om vinkeln i 40 minuter.

”En kompis till mig”?

– Haha. Ser du att jag blir röd i ansiktet nu? Nej men seriöst. Vi pratade inte om sex när jag var liten. Så för mig har det varit ett sätt att reclaima utrymmet. Varför kan jag inte prata om det? 22 år av att lägga locket på. Jag har respekt för att man har olika infallsvinklar gällande sex. Men för mig känns det skevt att jag ska tycka att det är stelt. En stor del av min personlighet är politisk, och sex är politik. Framför allt när du är kvinna. Att det ska behöva vara det är sjukt, men så är det.

13254741_1731320417150359_6961125583147329028_o

Efter diskussioner om allt som inte har med något att göra kommer vi in på hennes EP. Att den skapades under en väldigt kort tidsperiod: låtarna skrevs, spelades in, mixades och mastrades under två, tre månader. Jag berättar att när jag lyssnar på den så får jag intrycket av att den är någon typ av frigörelseprocess. Hon instämmer och berättar om senaste våren, att den rent känslomässigt varit jobbig, energikrävande och omvälvande. Ett uppbrott från ett fint förhållande till att komma ut som som bisexuell.

Kan hela den bakgrunden, med att sex varit tabu, hänga ihop med att det tog tid för dig att komma ut?

– Ja, det är klart. Det var nog hela kontexten. Där jag växte upp. Den förorten är väldigt konservativ: skola, samhället, allt. Jag var verkligen ett svart får där. Jag hade kavaj, rosa tyllkjol och Hello Kitty-tröjor. De rullar inte med det på det där stället. Men det var svårt att acceptera och komma ut för sig själv också. Det pratar man inte om. Det känns som att man ska ha koll på sin sexualitet direkt. Men man har inte det, inte jag i alla fall. Man måste verkligen acceptera det och respektera sin sexualitet själv först, sen komma ut för andra.

”Det var svårt att acceptera och komma ut för sig själv också”

Om vi går över till din musik: vad är det för typ av musik du gör, för folk som inte hört dig än?

– Någon sa att det var medveten elektronisk pop slash R’n’B på svenska. Det tycker jag stämmer bra.

Vilka musikaliska förebilder har du?

– Det är spretigt, men jag älskar underground-R’n’B från typ England och USA. The Internet och Majid Jordan. Men jag kan också dö för Astrid S, sån typisk pop. Men det återkommande temat är engelska.

Vi börjar prata om vad hon gjort tidigare i livet, att hon har pluggat genusvetenskap och vi kommer vidare in på hur kvinnor hela tiden måste kämpa dubbelt så hårt för att bli respekterade och bli tagna på allvar. När jag frågar om hon har några egna erfarenheter av den typen av strukturer från musikbranschen ser man frustrationen i hela hennes kroppspråk. Hon suckar och skakar på huvudet.

– Ja, gud, var börjar jag? Jag fick jag höra från en aktiv man inom musikindustrin att jag inte var bra på det jag gjorde, men att jag var vacker. Så han skulle hjälpa mig att slå genom att para ihop mig med någon duktig. Eller alla gånger när man suttit i studion och proddat och män blir imponerade och säger typ ”shit vad sjukt att en cool prodd är gjord av en tjej”. Ja men verkligen jättesjukt, för min anatomi funkar inte som er eller vad?

– Män vänder sig alltid till varandra, aldrig till dig. Man måste slå sig fucking in. Det är utmattande. Ett ständigt slagsmål. Det är hemskt att det ska behöva vara så. Jag fattar att det är mycket inpräntat, men män som kör sin feministiska preach och inte gör ett skit för att förändra strukturen genom att signa kvinnor, samarbeta och lyfta fram kvinnor? Jag blir så jävla arg av det.