Text av Ola Elleström och Felix Lindén.
Det har blivit dags för det som många, inte minst våra vänner på Festivalpodden (lyssna på deras peppavsnitt här) längtar mest efter varje sommar. Vi pratar såklart om Nordens största festival, Roskildefestivalen, som i år genomförs för 46:e året. Det finns dock inga ålderskrämpor eller tecken på att populariteten håller på att avta. Årets festival är slutsåld.
Det är lätt att förstå. Roskilde har det mesta. Här finns ett campliv som börjar redan fyra dagar innan själva festivalen och det är alltså många som köper biljett och fullständigt struntar i vilka band som spelar. Bara för att få uppleva den speciella stämningen. Eller friheten som många kallar det. Roskilde har blivit den vecka under året då de kan glömma alla måsten och bekymmer och helt dedikera sig till att umgås med sina vänner, dricka öl och helt enkelt ha väldigt kul.
Det innebär inte att festivalen slarvar med bokningarna. Precis som alla andra år så har programmet både bredd och spets. Några tunga headliners, många bra akter på väg upp och inte minst jättemycket intressant bland de mer okända namnen. Den underbart fina inomhusscenen Gloria bjuder som vanligt på musik ur genrer som man sällan hittar på festivaler av den här storleken och har man inget speciellt för sig vid en specifik tidpunkt kan man alltid vidga sina vyer där.
I korthet, Roskilde är en festival både för den som föredrar att hänga med sina vänner i ett camp och för musiknörden som försöker se så många band som möjligt. I år tycker vi inte att vissa av festivalens stora headliners känns jättekul, men undantag finns och längre ner på affischen hittar vi massor av godis.
HYMN skickar Felix Lndén och Ola Elleström att rapportera från årets Roskildefestival. De har valt ut sex akter var som de inte tycker att man ska missa. Tre som för den stora allmänheten är mer eller mindre okända och tre som är välkända/omskrivna i större eller mindre grad. Vi kallar kategorierna, för enkelhetens skull, för ”fynd” respektive ”säkra kort”.
Sudakistan. Foto: Alexander Tillheden
FYND
Felix tipsar:
Diät (Gloria, torsdag 30/6 kl 00.30 – d.v.s. natten mot fredag)
Tysk-australiensiska Diät gör en sorts skitig postpunk som borde göra sig väldigt bra live, med sin blandning av postpunk-mörker och punk-energi. Influenserna kommer från både klassiska band som Magazine och moderna band som Protomartyr och Ausmuteants.
Dream Wife (Rising, söndag 26/6 kl 17)
Brittiska nykomlingarna Dream Wife har bara släppt en EP, men den är å andra sidan ett av årets bästa släpp. New wave-pop blandas med riot grrrl-attityd på ett alldeles oemotståndligt sätt. Dream Wife spelar alltså under warm-updagarna.
Sudakistan (Rising, måndag 27/6 kl 20)
Blandning av psych, punk och sydamerikanska rytmer gör Sudakistan till ett perfekt liveband. Kaotiskt, intensivt och sprängfyllt med energi. Att deras nya singel ”Ilegal” är det bästa de släppt höjer förväntningarna ytterligare. Sudakistan spelar alltså under warm-updagarna.
Ola tipsar:
Andromeda Mega Express Orchestra (Avalon, lördag 2/7 kl 14)
Denna tyska orkester består av 18 musiker, där samtliga antingen spelar stråk- eller blåsinstrument. Likväl är det inte på något sätt frågan om klassisk musik, men exakt vad de spelar är svårt att beskriva. Roskildefestivalen beskriver det bättre än vad jag klarar av i sitt program: Andromeda Mega Express Orchestra makes everything sound like a sample mashup. But the beauty of it is that nothing is sampled, and there is no mashup. This is how their music sounds! Det här luktar unik liveupplevelse.
Kaitlyn Aurelia Smith (Gloria, fredag 1/7 kl 02.30 – d.v.s. natten mot lördag)
Speltiden talar emot henne, men hennes elektronika som är både nyskapande och låter oldschool på samma gång, är hypnotiskt vacker och bör upplevas. Om man vill festa loss skoningslöst mitt i natten kanske man ska välja andra alternativ, men vill man vaggas in i behaglig trans är det Kaitlyn som gäller.
Khun Narin’s Electric Phin Band (Gloria, onsdag 29/6 kl 17.30)
Sydostasien har en såväl utbredd och förbisedd scen för psykedelisk musik. Thailändska Khun Narin och hans band är perfekta representanter för detta. De inhemska influenserna finns hela tiden närvarande och det finns en stark känsla av ostoppbarhet i musiken. Det här kan inte bli annat än jättebra eller ännu bättre. Läs även den fascinerande historien om hur bandet ”upptäcktes”.
Courtney Barnett. Foto: Viktor Wallström Rockfoto
SÄKRA KORT
Felix väljer:
Courtney Barnett (Avalon, torsdag 29/6 kl 19)
Förra året följde hon upp lysande singlar som ”History Eraser” med ett av 2015 års bästa album. Courtney Barnetts charmiga rock är inte bara perfekt att lyssna på hemma, det är också perfekt festivalmusik.
Hinds (Pavilion, onsdag 29/6 kl 22.15)
Hinds skramliga garagepop fortsätter sitt segertåg över världen med en utsåld världsturné och en hyllad debutplatta i ryggen. Roskilde-spelningen blir ett utmärkt tillfälle att se om bandet lever upp till hypen.
Savages (Avalon, torsdag 29/6 kl 01 – d.v.s. natten mot fredag)
Savages är kända för att ta sin explosiva postpunk till en ny nivå när de spelar live. Det lär bli intensivt, tungt och en liveupplevelse man inte lär glömma.
Ola väljer:
LCD Soundsystem (Orange, lördag 2/7 kl 01 – d.v.s. natten mot söndag)
Stänger Orange (största scenen) sista kvällen, vilket måste betraktas som ganska märkligt för ett band som egentligen aldrig varit så här stort förrän de återförenades i våras. Plötsligt är James Murphy en megastjärna. Men det är välförtjänt och roligt att musik som egentligen är ganska smal lyckas nå ut så här mycket. Och att det blir bra råder det ingen som helst tvekan om, speciellt när de radar upp sina största hits under andra halvan av spelningen.
Neil Young & Promise Of The Real (Orange, fredag 1/7 kl 21)
Neil Young har fyllt 70 år men har alltid kunnat, och kan sannolikt fortfarande, fylla ut stora scener. Jag tror inte åldern har någon större inverkan på varken hans stil eller hans unika gitarrgnissel. Jag var på väg att välja något annat här, men sen tjuvtittade jag på de setlists Neil haft på sistone och insåg att det här nog trots allt blir ganska häftigt.
PJ Harvey (Arena, torsdag 30/6 kl 20.30)
Jag såg PJ Harvey i Barcelona i början av juni och det var så bra att jag hade tårar i ögonen, inte för att det var rörande utan bara av hur bra det var. Hon har ett stort liveband nu och har verkligen förmågan att med känsla, stil och övertygelse nå fram till sin publik. Sen är naturligtvis musiken i sig tämligen fantastisk, men framför allt rör det sig om en liveartist utöver det vanliga. Helt omistligt.
Men det slutar inte där. Även om vi gallrar så hittar vi ändå guldkorn, i ungefär den ordning de spelar, som The Orchestra Of Syrian Musicians + Damon Albarn + guests (öppningsakt på Orange), Anna von Hausswolff, Dawn, Pat Thomas & Kwashibu Area Band, At The Drive-In, Santigold, Destroyer, Gaye Su Akyol, Floating Points, Ho99o9, Methyl Ethel, Anderson .Paak, Colin Stetson & Sarah Neufeld, Young Thug, Mura Masa, Paper, Tame Impala, Peaches, Car Seat Headrest, Guardian Alien, Tiken Jah Fakoly, Sturgill Simpson, New Order, Protomartyr, Freddie Gibbs och Sleaford Mods.
Det blir mycket spring mellan scenerna i år också. Tur att festivaldagarna är långa (livemusiken pågår upp till 16 timmar per dygn). Vi ses på Roskildefestivalen!
