De har beskrivits som ”en vinterhärjad växt, den vackraste blomman på den österbottniska prärien”. På melankolisk finlandsvenska sjunger Vasas flora och fauna om uppväxten i Österbotten, komplicerade familjerelationer och gamla kärlekar som går vidare och skaffar barn. HYMN har pratat med Mattias Björkas, sångare och gitarrist i bandet.
Mycket hände Vasas flora och fauna förra våren. Samtidigt som debutalbumet släpptes och fick ett varmt mottagande, valde sångerskan och den ena halvan av duon, Iiris Viljanen, att oväntat avbryta samarbetet med Mattias Björkas. Idag spelar han med sångerskan Tina Kärkinen och pianisten Daniel Ventus.
– Ända sedan vi fick ihop det med den nya uppsättningen har allt varit väldigt behagligt. Det känns som att vi har haft medvind det senaste året.
Vasas flora och fauna sjunger på hemdialekten ”vasasvenska”. Mattias Björkas berättar att han tidigare ansträngt sig för att sudda ut dialekten och istället sjungit på ”högsvenska” eller engelska.
“Jag kände att det fanns ett tomrum att fylla ut och började sjunga på finlandsvenska”
– Många tänker att man vill gå hem i Stockholm också. Det är vanligt att man väljer att släta ut sina dialektala uttryck för att göra musiken enklare att lyssna på. Jag kände att det fanns ett tomrum att fylla ut och började sjunga på finlandsvenska.
Debutalbumet Släkt med Lotta svärd är Österbottens första popskiva på det egna språket och skildrar tiden i och kring uppväxtstaden Vasa. Melankoli och ett melodiöst pianospel är en vibrerande röd tråd albumet igenom; de elva ljudspåren genomsyras av både vemod och besvikelse, värme och humor. Texten är ofta fyndig och full av referenser till den österbottniska kulturen.
– Min finlandssvenska har gett mig en möjlighet till att experimentera och uttrycka saker som inte går att sägas på varken engelska eller svenska. Samtidigt är det begränsande. Genom att sjunga på min hemdialekt har det blivit en naturlig följd att skriva om uppväxten i Österbotten.
En av albumets mest spelade låtar är ”Leevi and the Leavings”. Låttiteln syftar på bandet med samma namn, grundat i början av 80-talet av den finska sångaren Gösta Sundqvist. Även han sjöng på sitt modersmål.
– Bandet har influerat mig jättemycket, jag tycker om texterna. Gösta var orädd och skrev med stor värme om någon slags finsk underklass.
Mattias Björkas upptäckte inte Leevi and the Leavings förrän i 20-årsåldern, i samma veva som han tappade sitt stora intresse för hardcore.
– Tidigare hade jag inte känt till musik som Leevi and the Leavings. Hardcore är oftast väldigt predikande. När jag var tonåring tänkte jag att texter som bara beskrev verkligheten var sämre.
På frågan om vilken musik som influerar honom idag har Mattias Björkas svårt att svara på. Han vill undvika att Vasas flora och fauna placeras i ett specifikt fack, men beskriver musiken som mer europeisk än amerikansk.
– Jag har inget emot rockens intåg, men jag tror att mycket glömdes bort i den vevan. I en strävan efter att vara högljudd och hårt slående försvann många nyanser. Vi vill behålla en viss känslighet som kanske ligger mer i linje med en slags era som föregick rocken.
Sedan flera år tillbaka är Mattias Björkas bosatt i Stockholm, och beskriver sig själv som ”en aningen försvenskad”. Samtidigt har bandet uppmärksammats av svensk publik just för att de sjunger på sin hemdialekt.
– Jag tror att vi anses exotiska här. Jag vill inte sänka akten, men det är ju en slags illusion man målar upp. Folk glömmer att artister låtsas vara ”äkta” för att uppnå en viss effekt. Vi har inte plötsligt bara gjort något som kommer rakt från hjärtat. Jag tänker oftast på vad som blir mest effektivt. Det är en del av min skapandeprocess.
Tror du att ni uppfattas annorlunda av finländare än av svenskar?
– Definitivt. Finländarna skulle nog vara mer benägna att säga att vi är tillgjorda och fjompiga. Tankar som: ”de har ju ändå flyttat till Sverige, varför börjar de romantisera hemtrakterna?” – en omgivning som de ju själva befinner sig i jämt och ständigt. Jag vet inte ifall jag är helt bekväm med att det blir på det sättet.
“Vi är en ny uppsättning människor och kommer att spela på våra styrkor”
I april i år släppte Vasas flora och fauna en singel med två sidor: ”Honda Monkey” och ”Sammy, finsk spets”. Debutalbumets uppföljare är planerad till vintern.
– Vi är en ny uppsättning människor och kommer att spela på våra styrkor, så på vis kommer det att låta annorlunda. Resten återstår att se. Jag har fått för mig att det kanske inte är klädsamt att sjunga vissa saker på samma sätt längre.
I en status på bandets Facebooksida tidigare i år kunde fansen läsa: ”Bla bla inte alls lika stark som debuten, bla bla bla Iiris var nog geniet bakom alltihop. Kom ihåg var ni läste det först!”.
Finns det en rädsla över att det följande albumet inte kommer vara lika bra som det första?
– Det är en orostanke bland många, men det är såklart att man inte ska se på det sättet. Vi ska jobba intensivt och se vad som händer.
