Arkivbild: Ty Segall Foto: Mattias Pettersson / Rockfoto
Då har vi kommit fram till den tredje och avslutande festivalrapporten från NOS Primavera Sound i Porto, Portugal. Läs Kristoffer Nilssons text nedan.
Lördagen inleddes återigen på hotellets takterrass i solsken och med en grupp delfiner som långsamt simmade norrut i Atlanten. Även denna dag inleddes festivaldagen tidigt på kvällen och 17:45 stod Cate Le Bon från Wales på den vackra scenen vid trädgläntan. Jag kan lätt erkänna att jag inte har lyssnat väldigt mycket på Cate Le Bon, men hon har släppt en grymt bra låt på nya plattan som heter ”Wonderful” och den spelade hon som tredje låt. Jag stod kvar några låtar till innan jag gick vidare till portugisiska Linda Martinis spelning som lät riktigt bra. De verkar vara stora i Portugal för de hade en stor portugisisk publik som kunde låtarna.
Torsdagen och fredagen handlade i stort sett uteslutande om att se spelningar från början till slut, men lördagen blev lite mer ryckig i inledningen, mest beroende på att jag inte hade något särskilt som jag brann för att se. Det var ganska skönt som kontrast till det mer inrutade schemat och det gjorde att jag bland annat kunde se större delen av Autolux shoegazefina spelning som jag inte hade tänkt se alls från början.
Det var först vid 21-tiden som programmet började bli tätare med riktigt intressanta spelningar och först ut var Sverigeaktuella Car Seat Headrest (förband till Woods på Mejeriet, Debaser Strand och Pustervik i slutet av juni). Jag missade de första låtarna och kom mitt i briljanta ”Something Soon”, och fortsättningen var strålande. Jag ser verkligen fram emot att se detta igen tillsammans med Woods på Mejeriet och Pustervik om ungefär en vecka.
Därefter var det dags att se Drive Like Jehu, ett band som jag lyssnade på litegrann på under 1990-talet. Drive Like Jehu kommer från San Diego, hann släppa två plattor under första halvan av 1990-talet och återförenades under 2014. Spelningen byggde nästan uteslutande på dessa två plattor och jag tyckte att deras lite speciella posthardcore lät utmärkt.
Jag kunde verkligen inte gå därifrån förrän det var slut vilket innebar att jag missade större delen av Titus Andronicus spelning i Pitchforktältet, men jag är väldigt nöjd med att jag kom dit precis när de inledde med en strålande cover av Ramones ”Blitzkrieg Bop” och sedan fortsatte med underbara ”The Battle of Hampton Roads”. Om jag bara fick se en liten del av denna spelning så var det nog en väldigt bra del jag fick uppleva.
Arkivbild Shellac. Foto: Viktor Wallström/ Rockfoto
Festivalen närmade sig slutet och det var dags för Ty Segall, en av festivalens stora höjdpunkter. Jag såg honom första gången på Primavera i Barcelona 2011. Han släppte briljanta Emotional Mugger i början av året och turnerar nu med den tillsammans med The Muggers som innehåller någon form av ”Dream Team” inom genren med bland annat Mikal Cronin och Kyle Thomas.
Spelningen inleddes självklart med några låtar från nya plattan innan det övergick till att handla om klassiker som ”California Hills” och ”Thank God for Sinners” och när giget närmade sig slutet så inledde Cronin basgången till The Doors underbara ”LA Woman” som denna nya generation begåvade Californiamusiker hedrade en äldre generation med. Jag är helt säker på att Jim Morrison och Ray Manzarek skulle ha njutit av varenda sekund.
Det kändes som den perfekta avslutningen, men det var inte riktigt slut ännu. Shellac är Primaveras eget lilla husband och är bokade till festivalerna varje år så det är numera en tradition att se en del av deras spelning när man är i Barcelona eller Porto. Jag kom dit i slutet och de spelade onödigt högt så jag följde ”The End of Radio” på lite avstånd.
Sammanfattningsvis var det återigen en väldigt fin festival och det är dessutom väldigt billigt i Porto. På festivalområdet kostar en liten öl (25 cl) två Euro och en stor (50 cl) 3,50 och få maträtter är dyrare än sex Euro. Festivalbiljetten kostade 90 Euro och på frågan om jag kan rekommendera denna festival så svarar jag, om det inte redan har framgått, absolut ja. Detta är utan tvekan en av Europas finaste festivaler, i alla avseenden, och Porto är för alltid min underbara lilla sagostad.
