Malmöbosatta Hedvig Jalhed är frilansande operasångare, doktorand i scenisk gestaltning vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg, samt driver nyoperakompaniet Operation Opera i Halmstad. Dessutom är hon konstnärlig ledare för Halland Opera & Vocal Festival – en festival som i år går av stapeln i Laholm. Hedvig är också gäst i vår intervjuserie Mitt instrument och berättar nedan om sin relation till rösten.
Hur kom du fram till att det var just opera du skulle syssla med?
– Jag hade en bra sångpedagog på Kulturskolan som fick mig att prova på alla möjliga genrer. När jag sjöng klassiskt upptäckte jag att min röst passade för det och det fanns en utmaning i det som jag gillade, att göra rösten jämn och att utöka det totala registret.
– Jag bestämde mig som femtonåring för att satsa på att bli operasångare, även om jag fick höra att det skulle ta lång tid. Sedan dess har jag utbildat mig i nästan tio år, varit ute och sjungit på både operahus, konserthus och alternativa scener, samt startat mitt eget operakompani, nyoperakompaniet Operation Opera, som gör olika underground-produktioner – så med tiden har min bild av både yrket och mig själv förändrats på ett mycket konstnärligt spännande sätt.
Finns det nån genre du skulle säga att din röst inte behärskar?
– Det finns definitivt flera genrer som jag inte behärskar – dels för att jag ägnat all min övningstid åt att behärska klassisk sång istället för att fördjupa mig i fler tekniker och stilar, och dels för att olika röster passar olika väl för olika genrer.
– Visst är det möjligt att jobba med flera genrer och vara hyfsat bra på det, men oavsett vilken musik du ägnar dig åt är det ytterst sällsynt att du blir riktigt skicklig om du splittrar din tid på alltför många områden. Det är få sångare som lyckas med det utan att bli mer än halvbra på något. Och jag har väldigt svårt för till exempel klassiska sångare som använder en semiklassisk teknik i crossover-sammanhang där det stilmässigt inte passar, när det blir någon slags kompromiss och halvmesyr som varken låter opera eller pop, jazz eller vad det kan vara – det blir luddigt och inte tillräckligt särpräglat för att bli intressant.
“Jag tycker att vi sångare ska respektera varandra för de olika kompetenser som vi har skaffat oss genom hårt arbete”
– Jag tycker att vi sångare ska respektera varandra för de olika kompetenser som vi har skaffat oss genom hårt arbete i våra respektive övningsrum och gärna arbeta tillsammans och kombinera rösttekniker på samma sätt som man kombinerar olika typer av instrument i musikaliska arrangemang, så att klassiska röster kan möta sångare med andra tekniker. Eller så att klassisk sång kan få fler nya användningsområden utanför opera- och konserthus och framför allt utanför den historiska repertoaren.
– Klassisk sångteknik (som inte ligger så nära det vardagliga talet i halvröst) visar den mänskliga rösten i sin helhet och inte bara ett litet fragment av den, som jag ofta upplever att en del andra tekniker gör – och därför anser jag att klassisk sångteknik som konstnärligt uttryckssätt förtjänar att leva och tillämpas i ny musik här och nu.
Nämn några sångare du inspireras av, både inom din genre och andra.
– När det gäller operasångare uppskattar jag generellt sångare som inte låter som barn med ljusa och hårt tuktade klockröster eller som maskiner utan mänskliga brister och uttryck. Många tycker att klassisk sång ska låta änglakör, men jag tycker att idealet med vuxna som försöker sjunga med konstlade barnröster (vilket dessutom är ett fenomen som återfinns inom flera genrer) mer känns som någon slags röstpedofili, för att uttrycka det lite tillspetsat. Jag gillar operaröster med temperament, följsamhet och fyllighet i rösten och lyssnar gärna på Nina Stemme, Mirella Freni och Franco Corelli.
“Jag gillar operaröster med temperament, följsamhet och fyllighet i rösten”
– Sedan älskar jag också Freddie Mercury och Kate Bush, som för övrigt använder en väldigt klassisk sångteknik där hon verkligen utnyttjar sitt övre register på ett sätt som få andra popsångerskor verkar intresserade av att göra. Lana del Rey är ett aktuellt exempel på en kvinnlig sångare som slagit igenom med en lite lägre, lakonisk röst, vilket jag tycker är välgörande.
– Av någon anledning är jag dessutom väldigt svag för falsettsång och är ett stort Sparks-fan. På nittiotalet var jag britpoptjej och Suedes Brett Andersons röst har fin patina, tycker jag. Jag gillar kontrasterna i hans duetter med Stina Nordenstam, där deras olika röster kompletterar varandra.
Vad är det bästa med att vara operasångare? Det sämsta/svåraste?
– Det bästa är att det är en sådan fysisk och genomgripande upplevelse rent subjektivt att sjunga opera, och att opera även inkluderar skådespeleri. Utan det sceniska är det ju inte opera, utan bara klassisk sång, vilket används i en rad olika sammanhang även utanför operascenen.
– Det svåra är att göra sig fri från manér och förväntningar på hur både traditionell och nyskapande opera ska se ut och låta. Och att det är så känsligt, så att minsta lilla förkylning, stress eller sur uppstötning stör det röstliga intryck man vill uppnå.
Hur förbereder du på bästa sätt inför ett gig?
– Repar! Och tänker. För mellan repen behöver jag reflektion och planering. Jag vill helst vara genomtänkt in i minsta detalj och försöker så gott jag kan förutse allt som kan hända på scen och i musiken – ifall jag av tidsskäl eller andras infall tvingas vara spontan och improvisera känner jag att det inte är jag som artist som uttrycker mig, utan någon slags autopilot som hamnar i klyschiga lösningar. Någon kanske skulle säga att man inte kan förutsäga allt och att jag istället borde kasta mig ut i det okända, vara fri och gå på känsla, men det upplever jag bara som en ursäkt för att slippa ägna sig åt intellektuellt arbete och inte ta medvetna och grundade beslut.
– Min erfarenhet säger mig istället att det bästa sättet att vara förberedd, sätta konstnärliga mål och lista vilka möjligheter du har på scen är att vara tyst och tänka – även om du inte kan ha koll på precis allt ökar det dina chanser att handla medvetet och uttrycka det du vill i de situationer som uppstår om du åtminstone försöker förutspå vad som kan hända.
– När jag har repat klart lever jag precis som vanligt i vardagen och laddar kanske lite extra någon timme före giget. Jag ser till att vara mätt och dricker inte alkohol dygnet före ett sånguppdrag. Som sångare tar jag det annars rätt kallt, men i de uppsättningar där jag fungerar som projektledare eller producent blir det inte så många timmars nattsömn. Ja, jag är en kontrollmänniska, på gott och ont …
Vilken är den vanligaste fördomen du stöter på angående ditt val av yrke?
– Att vi operasångare bara sjunger gammal musik. Och att vi inte lyssnar på något annat än opera – jag lyssnar ytterst sällan på opera och klassisk musik utanför jobbet, för när jag kommer hem behöver jag något helt annat som inte får min arbetsskadade hjärna att tänka teknik och analys.
Har du några drömprojekt som involverar ditt instrument (sång), realistiska eller orealistiska?
– Jag har ibland drömt om att det skulle finnas ett yrke som hette studiosopran, precis som det finns andra studiomusiker, för jag tycker verkligen om att spela in och experimentera med inspelat röstmaterial. Så ett av mina drömprojekt är att få tid att spela in mer och inte bara sjunga i livesituationer.
“Jag har ibland drömt om att det skulle finnas ett yrke som hette studiosopran”
– Jag gillar själva förevigandet och som den materialist jag är gillar jag saker, färdiga produkter bortom flyktiga upplevelser och minnen, vilket kanske låter motsägelsefullt när jag valt att syssla med något så övergående i tid som musik och scenkonst.
Slutligen – nån särskild programpunkt under sommarens festival som du vill lyfta fram? Berätta.
– Jag har ett särskilt intresse för att presentera ny musikdramatik, så att vi har tre för året nyskrivna verk, varav två har premiär på festivalen, känns fantastiskt. Dessutom är jag väldigt glad att den finska skrikkören Mieskuoro Huutajat kommer till invigningskonserten och utgör en både uttrycksfull och välbehövlig kontrast till den stämningsfulla klassiska musiken, som jag tror mår väl av att ingå i ett sammanhang med andra stilar. På det sättet lyfter programpunkterna varandra och skapar skärpa.
Här kan du läsa mer om Halland Opera & Vocal Festival som går av stapeln 14 -17 juli.
