Historien om att vara ett fan – Höga Nord Rekords om Pete Bassman-släppet

Historien om Pete Bassmans skiva Lost In Space är historien om att vara ett fan. Historien om att tycka något är så fruktansvärt bra att man kommer explodera om man inte får berätta för sin bästa kompis om det. Kort sagt, historien om Höga Nord Rekords.

Höga Nord Rekords har på kort tid kommit att bli ett hyllat hem åt nytänkande, sinnesutvidgande musik som ofta rör sig inom flera genrer samtidigt. Lokala Göteborgsband blandas med hjältar i musikbranschens periferi, psykedeliska innovatörer vars låga brinner lika starkt oavsett om dessa är nykomlingar eller veteraner.

En av dem som kan sorteras in under den senaste kategorin är Pete Bassman. För att förstå varför Pete Bassmans nya skiva Lost in Space är ett av årets bästa skivsläpp år 2016 bestämde vi oss därför för att prata med Mathias Nilsson på Höga Nord Rekords som ger ut skivan, och är dess kanske största fan.

Ibland är bästa sättet att förstå ett verk att prata med en kritiker, eller ett fan. Ibland kan nämligen kreativitet i sig födas ur ett sätt att ta sig an ett annat verk. Ett exempel är hur Quentin Tarantino i ett avsnitt av Bret Easton Ellis podcast för några månader sedan berättade om hur det som tände hans kreativa glöd inte var Jean Luc Godards Band of Outsiders i sig, utan på det sätt som kritikern Pauline Kael plockade isär filmen. Ett liknande exempel är hur Jason Spaceman från Spiritualized på 90-talet berättade om att hela anledningen till hans bands bildande var att fylla ut några osynliga hål i sin egen skivsamling.

Just sättet att fylla ut osynliga hål i en skivsamling är det som Höga Nord Rekords har gjort till sin uppgift. Genom att väva en hårt tvinnad sammetsröd tråd mellan punk, funkig dub, stenhård techno och sinnesexploderande disco har man lyckats muta in en unik position inom dagens musikvärld.

– Det blir ett direkt avtryck av hur ens egen skivsamling och smak ser ut. Det handlar om olika former av sinnesutvidgande musik, drogmusik. Jag är 35 år och jag har ju lyssnat på musik sedan jag var liten, det började på riktigt när man var 13 år och började köpa skivor. Efter ett tag blev det tydligt att man har ena foten i hardcore och punk, och den andra i elektronisk techno och electro, acid. Och även dub och 60’s psych. Det är väldigt kul om man lyckats förmedla känslan av att man kan se en röd tråd, säger Mathias Nilsson, en av Höga Nords två grundare tillsammans med Gustaf Dicksson.

”Det blir ett direkt avtryck av hur ens egen skivsamling och smak ser ut”

Släppet av Pete Bassman är på flera sätt en milstolpe för det göteborgska skivbolaget. Bolaget startade med ambitionen att stötta den lokala musikscenen, en ambition som fick anpassas när band från hela världen började höra av sig. Samtidigt berättar Mathias om hur den flygande starten för skivbolaget fick de två grundarna att drömma om att få släppa något med en av sina hjältar.

– Vi har ju nyligen släppt skivor med Timothy Fairplay och The Brian Jonestown Massacre, två riktigt häftiga släpp. Men det här med Pete Bassman är ju speciellt, jag är ju uppfostrad av Spacemen 3.

Spacemen 3, ja. Bandet som inte bara gav upphov till ovan nämnda Spiritualized, eller Peter Kembers Sonic Boom. Det var även Pete Bassman första hemvist innan soloprojekt som The Darkside och Alpha Stone.

– Jag hade lagt till honom på Facebook. Jag satte mig för att skriva ett mail, utan att ens veta om han höll på med musik längre. Och efter ett tag fick jag svar, ett långt artigt mail. Han berättade att han hade en studio i Rugby där han spelade in och hjälpte den lokala musikscenen, en riktig eldsjäl. Och sedan dök det upp en CD-box med tre skivor osläppt material han hade satt ihop åt oss, han hade gjort egna små omslag för hand. Jag som är ett sådant sinnesjukt fan visste inte vad jag skulle göra, jag började typ gråta.

En 7-tumssingel gavs ut direkt, men fullängdaren har dröjt.

– Det här är ju en karamell som har varit värd att vänta med. Pete ville att vi skulle sätta ihop skivan och välja ut låtar, så man har ju känt ett ansvar att göra det bra.

Pete Bassman

När man får chansen att göra ett sådant släpp som känns som en barndomsdröm, vad gör man efteråt? Vad drömmer Höga Nord om efter att den här skivan släpps?

– Jag personligen hade ju velat göra något med The Orb, det hade varit helt sjukt mäktigt. Även namn som Adrian Sherwood och Jah Wobble drömmer man om. Och Alan Vega och Martin Rev, såklart.

”Anledningen till att världen går åt helvete är väl på grund av att allt ska gå med vinst”

– Men vi vill också hålla kvar vid det svenska, femtio procent ska vara svenskt. Så framför allt är drömmen kanske “A House of Höga Nord”, att kunna anställa vänner och göra allting ihop. Att lära sig pressa vinyler, ha en studio och replokal. Att kunna vara helt självförsörjande och göra allt i samma hus. Ett litet steg mot det är väl kaféet och skivbutiken vi har.

Går du och Gustaf runt på att driva skivbolaget?

– Vi är ju inte vinstdrivande. Anledningen till att världen går åt helvete är väl på grund av att allt ska gå med vinst. Jag är nöjd där jag är nu, när vi kan arbeta helt kompromisslöst. Man behöver inte vara ett rövhål som inte betalar människor.

Har ni fått någon respons av Pete Bassman efter att ni bestämde er för att ge ut skivan?

– Vi träffade faktiskt varandra i södra Frankrike för något år sedan, Andrew Weatherall har en weekender på ett slott där nere varje sommar. Då spelade Pete där. Jag glömmer aldrig bilden av en medelålders brittisk man som stod och vinkade i Höga Nord-tröja. Han är ju en av mina största, från ett av de största banden som existerat. Han var väldigt trevlig och berättade om när han blev bortförd av aliens. Det samtalet var följden av mitt första försök att kontakta någon utländsk akt, då får man väl fortsätta med det tänkte jag då. På den vägen har det varit.