Bruce Springsteen och hans E Street Band är på ingång till Norden för ett antal spelningar under kommande veckor. Turnén kallas något förvirrande för ”The River tour” trots att The River släpptes 1980 och även den turné som följde därefter hette ”The River tour”. Anledningen är att det släpptes en box med material från tiden kring The River strax innan jul. Men nog kunde man kallat turnén för något annat, tycker vän av ordning. Men låt oss släppa den biten.
Mediarapporteringen från hans besök brukar gränsa till komisk med rapporter var han äter middag, var han försökt hålla sig hemlig bakom mörka solglasögon medan han tagit en promenad eller vad hans sidekick Little Steven har för tillbehör när han äter korv.
HYMN bryr sig inte om sådant. Däremot gillar vi Bruce som musiker och låtskrivare och har man sett honom live vet man säkert att det är en man som kan få även stora arenor att inkludera alla närvarande, som har ett band som är musikaliskt och samspelt utöver det vanliga och som faktiskt kan spela mer än 3,5 timmar utan att det känns långtråkigt.
Jag har valt ut ett antal liveklipp för att understryka detta. Att vi först och främst inte har att göra med en medial masspsykos utan en liveartist med energi som få, allra minst om de fyller 67 år om några månader, kan uppbringa.
Jag spekulerar också i hur stor chans det är att han spelar respektive låt på någon av de fyra Nordenspelningarna i juni (Köpenhamn 22 juni, Göteborg 25 och 27 juni, Oslo 29 juni) baserat på hur setlistorna har sett ut på turnén hittills.
”Backstreets” (Boston 770325)
En av mastodontlåtarna från Born To Run är en av mina absoluta Springsteenfavoriter, speciellt inlevelsen i tredje och fjärde versen – efter sveket. Den här versionen är en klassiker, med ett flera minuter långt intro innan det brakar lös. Håll ut, det är värt väntan.
Chans att den spelas: 50%
”E Street Shuffle” feat. The Roots (Roskilde 120707)
The Roots hade som husband hos Jimmy Fallon spelat ”E Street Shuffle” med Bruce och E Street Band en gång tidigare och när de nu båda var på Roskilde fanns hoppet att få se spektaklet med egna ögon. Och så blev det. Titta på Roots-killarnas beundrande blickar så fattar man att Bruce inte bara är något som gillas av gamla rockers i jeansjackor och slitna t-shirts.
Chans att den spelas: 5% (då han ej har med blåssektion på denna turné)
”Point Blank” (Stockholm 810508)
Det mest dramatiska stycket från The River har egentligen varit en liveraritet ända sedan mitten av 80-talet. I och med att den pågående turnén är centrerad kring The River har låten spelats betydligt mer, även sedan han slutat spela albumet i sin helhet (han spelade hela The River under USA-delen). ”Point Blank” är kanske ingen utpräglad arenalåt, men så här vacker musik är oemotståndlig oavsett sammanhang. Pianointrot är närmast sinnessjukt mäktigt.
Chans att den spelas: 70%
”Racing In The Street” (Stockholm 130504)
Avslutningslåten från förstasidan av Darkness On The Edge Of Town är redan i albumversion alldeles förträfflig, men i liveversion växer den ändå flera klasser, speciellt när Roy Bittans piano får ta så mycket plats i outrot (= halva låten) som det fick göra 2013.
Chans att den spelas: 20%
”Incident on 57th Street” + ”Rosalita (Come Out Tonight)” (Passaic 780921)
Fullkomligt makalös kombo med två låtar från The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle i samma ordning som på skivan. ”Incident” i bandversion är lika brijant som sällan spelad medan energin i ”Rosalita” skulle kunna ersätta ett kärnkraftverk.
Chans att de spelas: 10% (”Incident” har spelats i pianoversion en gång under Europaturnén) respektive 25% (”Rosalita” spelades som extranummer på de flesta spelningarna i USA, men har märkligt nog dumpats i Europa hittills).
”Quarter To Three” (Largo 780815)
Bruce har en förmåga att få fansen att betrakta de covers han spelar som en väsentlig del av hans låtskatt. ”Twist and Shout” är det kanske mest kända exemplet som den mest klassiska avslutningslåten under Sverigespelningar ända sedan 80-talet. Likaså Tom Waits ”Jersey Girl”, som för övrigt överraskande spelades i Haag förra veckan. Gary U.S. Bonds gamla ”Quarter To Three” hade lite av samma status i slutet av 70-talet och nostalgiker efterfrågar den fortfarande. Och någon gång med långa mellanrum plockas den fram – låten är så tramsigt enkel att bandet kan spela den helt orepeterad. När man ser versionen från Largo är det lätt att förstå fascinationen.
Chans att den spelas: 2%
”My Love Will Not Let You Down” (Melbourne 130327)
Ett typexempel på hur Bruce numera brukar öppna sina konserter. En högenergisk, refrängstark låt där hela bandet briljerar. Trots hans enorma låtskatt är det inte så jättemånga låtar som kvalificerar sig som showstarters enligt Bruce egen standard. Den här outtaken från Tracks-boxen gör däremot jobbet mer än väl.
Chans att den spelas: 70%
”Roulette” (Leeds 130427)
En gång i tiden sågs ”Roulette” som den bästa låt Bruce aldrig hade gett ut. Sen gavs den ut som en singelbaksida och sedan dess är den i stället en av de mest underskattade låtar han spelat in. Den skrevs efter Harrisburg och handlar om en familj på flykt undan en kärnkraftolycka. Oavsett om det är den ursprungliga studioinspelningen från 1980 eller liveversioner från 2010-talet brinner Bruce alltid när han spelar denna. Max Weinbergs trumspel är helt makalöst.
Chans att den spelas: 15%
”New York City Serenade” (Main Point 750205)
Om man frågar hardcore Springsteen-fans vilken låt de helst vill höra live är chansen stor att flera av dem svarar ”New York City Serenade”, avslutningslåten från The Wild, The Innocent & The E Street Shuffle. Låten spelades två gånger på förra turnén och båda gångerna var den välplanerad då Bruce numera verkar vilja ha stråkar med när han spelar denna. Ser det ut att vara dukat för en stråkensemble på scenen kan man alltså börja hoppas. Låten är den längsta Bruce gett ut i studioversion och avviker en del från resten av hans låtar genom att ha en uppbyggnad som påminner lika mycket om klassisk musik som om pop. Den här bifogade versionen skiljer sig en hel del från de som spelats på senare år. Orgelpartierna låter nästan som lånade från ”Backstreets” och saxofonen får göra skäl för lönen. Helt fantastiskt.
Version med stråkar, från Rom 2013, för jämförelse. Mer trogen originalet, men magisk den också.
Chans att den spelas: 2%
”Blood Brothers” (New York 000701)
En extrem liveraritet som fått avsluta avslutningskonserterna på både ”Reunion tour” 2000 och ”The Rising tour” 2003. Låten brukar tolkas som en hyllning till E Street Bands medlemmar – att vad som än händer kommer vi alltid vara blodsbröder – och därför tolkade vissa det som att E Street Band vid båda dessa tillfällen inte skulle komma tillbaka. När Bruce avslutade sin turné 2009 spelade han därför inte ”Blood Brothers” utan avslutade med en cover av John Fogertys ”Rockin’ All Over The World”. Ett statement så gott som något.
Chans att den spelas: 0,1%
