Avantgardet står bakom ett av årets stora genombrott. Nybrobandets debutalbum För många dyra skor och döda ögon har hyllats på ett sätt som kan liknas vid en dominoeffekt, där musikjournalist efter musikjournalist letat efter superlativen. Och nu är de klara för årets upplaga av Festival Del Mar Asperö i Göteborgs skärgård.
Festival del Mar Asperö gör allt för att omvandla den södra skärgården till ett pop- och rockparadis; mellan kobbar och skär samsas fina Göteborgsakter som Agent Blå, Makthaverskan, Terra, Jonas Lundqvist och Magna Mater. Med största säkerhet kommer festivalen att locka stora delar av innerstadens landkrabbor.
Nu är det även klart att arrangörerna har bokat rockgunstlingarna Avantgardet. En duo med bas i Kalmarsund, långt bort från Feskekörkor och grönsvarta Gais-fans. Ändå har de mottagits som ett förlorat Göteborgsband och detta beror främst på sångaren och låtskrivaren Rasmus Arvidsson.
Rasmus har oblygt talat om svunna tider, då Broder Daniel och Håkan Hellström stod för det skeva och upproriska, vilket fått Avantgardet att bli ett med västkusten. Det är med andra ord logiskt att de är klara för en av Sveriges charmigaste och mest avslappnade festivaler – en plats för människor med stort Gbg-hjärta.
Dags för en lägesrapport. Börjar med att visa en bild från 50-talets Asperö.
Är detta en känsla som ger en bra bild av Rasmus Arvidsson sommaren 2016?
– De flesta somrar i mitt liv beskrivs bäst i svartvitt ja. Just den här sommaren är nog emellertid den första som målas i levande färg. Men visst faan skulle det där kunna vara jag och Patrik som sitter och scrollar lite genom HYMN.
För alla som inte är bekanta med Avantgardet består bandet i huvudsak av nämnde Rasmus, men även dennes barndomskamrat Patrik Åberg. En musiker som står för det stabila i relationen. Två motpoler som behöver varandra.
“När jag tänker på Asperö ser jag framför mig ett väldigt genuint och intimt umgänge mest av allt”
Nu är Avantgardet som sagt klara för Asperö. Vad har du för bild av festivalen?
– När jag tänker på Asperö ser jag framför mig ett väldigt genuint och intimt umgänge mest av allt. Både med arrangörer, delaktiga och mest av allt besökarna. Vi är där för att hjälpa till med att skapa en gemytlig och stark känsla av gemenskap där musiken är det centrala. Givetvis hoppas och tror vi att vi ska kunna leverera den bästa spelningen som alla kommer prata om efteråt och minnas som unik men vid sidan om det kommer vi bara vara vanliga festivalbesökare som vill ha lika roligt och trevligt som alla andra musikintresserade och indie-älskare.
Antar att konserten kommer att bli annorlunda mot att göra en klubbspelning.
– Den största skillnaden är väl att det kommer vara folk där som kanske inte sedan tidigare är dedikerade fans. Det finns både för- och nackdelar med det. Mest av allt kommer det bli en fin utmaning att försöka frälsa även de som eventuellt inte lyssnat på oss eller fastnat för vår skiva. Det känns som att Festival del Mar gör det mesta helt rätt både vad gäller kommunikation och bokningar och utan den känslan hade vi aldrig tackat ja.
Fram till dagens datum har Avantgardet endast gjort ett fåtal spelningar och gruppens första konsert någonsin inträffade på Klubb HYMN tidigare i år. En spelning som hyllades i både Gaffa och Sonic.
“Nu har jag skrivit en text om den där kvällen i maj så det beskriver väl bättre än något hur pass starkt intryck den där kvällen gjorde på alla”
Avantgardets första konsert i världshistorien inträffade på Oceanen. Kunde inte vara på plats, så du får berätta om stämningen och upplevelsen.
– Det var något som alltid kommer bevaras djupt ner i bröstfickan så nära hjärtat som bara är möjligt. För mig är texterna till låtarna jag skriver det viktigaste jag har. Det är det som alltid varit min sanning genom alla lögner och allt missbruk. Nu har jag skrivit en text om den där kvällen i maj så det beskriver väl bättre än något hur pass starkt intryck den där kvällen gjorde på alla. Inte bara bandet på scen utan verkligen alla runtomkring också.
Han fortsätter på inslagen linje:
– Vi är som en enda stor familj som åker runt på spelningar över hela landet nu. Allt började på Oceanen och även om jag skulle vilja kommer det aldrig gå att ändra, varför jag nu skulle vilja ändra det. Oceanen är, inte lite tack vare alla som hänger där, förmodligen en av Sveriges absolut trevligaste fastigheter alla kategorier.
Konserten och debuten För många dyra skor och döda ögon resulterade i ett mångsidigt reportage i Sonic. Berätta om resan. För oss som stått bredvid har det gått fort.
– För mig som försökt stå fastkedjad mitt i har det gått ännu fortare. Men någorlunda på samma plats står jag nog fortfarande förankrad. Det känns ju viktigt att poängtera att det var Kalle Larsson och HYMN som var absolut först på bollen med att uppbringa intresse för oss. Känns viktigt att poängtera i dessa tider av recensioner i SvD, krönikor i Aftonbladet, framträdanden i Nyhetsmorgon och annat stort och kraftfullt som händer.
– Att få vara med i Sonic är stort men att få vara en del av ett dedikerat Göteborgsnummer är större än något annat jag kan tänka mig. Även om jag inte hade varit med i det själv hade jag garanterat köpt två-trehundra ex av det där numret. Extra kul givetvis att det blev fina bilder och en oerhört träffsäker text om min resa.
Rasmus reaktion cementerar Göteborgs betydelse för hans musikaliska vision och Sonic ger sin bild av staden musikliv. Personligen hade jag gärna sett fler artiklar med mindre fokus på innerstaden och det borde ha funnits plats för arrangörsprofiler som Kolonis Christian Pallin eller Johan Calissendorff. Eller initiativtagarna bakom Festival del Mar Asperö.
Johan Calissendorff från Oceanen menar att det aldrig sålts lika mycket gammeldansk. Vad säger det om er publik?
– Först måste vi nog reda ut vad Johan är för typ av människa. Han är en av de bästa människorna som finns. Därifrån är en radioövergång logisk till att beskriva våra fans. Våra fans är nämligen världens bästa fans. Gammeldansk eller ej, hittills har jag inte behövt sjunga ett enda ord under någon konsert eftersom alla kunnat alla texter utantill.
Du berättar att spelningen resulterat i en låttext. Betyder det att Asperö-besökarna kommer att få höra nytt material?
– Det första som skrevs in i Avantgardets obefintliga programförklaring, som vi alltid efterföljer, var att vi aldrig kommer göra en spelning exakt som den andra. Det av respekt för de eventuellt hjärtvärmande fans som vill lägga pengar på att se oss två gånger eller fler. Det finns inget värre än artister som går upp på scen och kör ett gig på rutin utan känsla.
“Det är bland annat därför jag aldrig har något mellansnack planerat utan kör på uppstuds”
– Det är bland annat därför jag aldrig har något mellansnack planerat utan kör på uppstuds. Varje gång jag går upp på scen är jag som ett blankt papper men så fort jag börjar tjöta måste Patrik avbryta mig med gitarren för att nästa låt ska kunna börja. Nästa skiva är ju så gott som klar vad gäller råmaterial så om man får en sådan där Pavarotti-ovation med 40 minuters skrik efter extranummer så ska vi nog absolut kunna bjuda på något nytt.
Alla Avantgardet-fans har med andra ord möjligheten att få höra nytt material. Det lär inte minska intresset för sommarens Asperö-festival.
I samband med Avantgardets spelning på Bengans i Göteborg medverkade Matti Ollikainen från Franska Trion. Tanken var att denne egensinnige pianist skulle vara med på debutspelningen, men så blev inte fallet. Jag frågar hur det blir i sommar.
– Det bästa med Avantgardet live är att ingen vet vad som ska hända, inte ens vi själva. Förutom att jag och Patrik är permanenta och centrala beståndsdelar på scen finns inga regler eller konstanter. Visserligen skulle jag gärna se Björn Olsson på måsrocksgitarr någongång framöver men faktum är att vi har haft äran att ha Sveriges absolut bästa musiker på respektive instrument under samtliga spelningar hittills. Allt som oftast betyder det att Ullattis Beethoven, Matti Ollikainen, sitter bakom pianot, ibland någon annan.
Avslutningsvis. Har du själv några roliga festivalminnen? Eller tråkiga för den delen..
– Mitt livs första och hittills enda fästing som varit intresserad av mig mötte jag på Emmaboda-festivalen när jag var typ 18. Den sög sig fast i magen men som tur var hade jag Pete Doherty 2003-kropp snarare än Pete Doherty 2016-kropp så den var lätt att hitta. Det roligaste festivalminnet någonsin kommer absolut bli det på Asperö i juli. Jag är barnsligt glad över att det funkade att få till en spelning just på Del Mar. För oss är det alltid viktigast att stället och fansen är de rätta. Det är värt mycket mer än pengar i våra böcker. Trots att vi är smålänningar.
