Efter att på 90-talet lämnat ett avtryck på den svenska indiescenen med de två fullängdsalbumen Bedroom och Soundtrack, återförenades Red Sleeping Beauty för två år sedan i studion för att spela in en cover på Alpaca Sports ”Just for Fun”. Ytterligare några singlar senare återvänder de nu med Kristina, deras första album på nitton år som släpps via Labrador på fredag den 17 juni.
HYMNs Jonatan Södergren mötte upp Kristina Borg och Mikael Matsson på deras skivbolags kontor vid Mariatorget.
När ni tidigare i år spelade på Bar Brooklyn och Madrid Popfest hade ni inte stått på scen sedan 1996 då ni spelade på Kafé 44. Hur kändes det att stå på scen igen?
Kristina: – Jag tror att Niklas och Mikael tyckte det var roligt. Men jag var förvånansvärt lite nervös innan, nervositeten kom precis när det var dags. Tidigare när jag varit tvungen att stå på scen har jag varit nervös i dagar innan, den här gången var det jobbigt precis där och då. Men det är alltid skönast efteråt, när du är färdig. Då blir du nästan euforisk.
Har ni ambitioner att göra fler spelningar inom den närmsta framtiden?
Mikael: – Vi har ett releaseparty där vi ska köra några låtar och sedan är det Indietracks Festival i Storbritannien. Det som gör att det roligt att spela är att vi nästan bara kör de nya låtarna. Det känns som att de är väldigt bra. Vi har massa gamla låtar, men vi har inte haft tid att repa in dem. Det är roligt att försöka komma ihåg hur de gick.
Kristina: – Det är nästan så att vi får leta upp klipp på YouTube som andra har lagt upp för att lyssna: “Hur var det nu igen?”
Har ni några drömspelningar?
Mikael: – Way Out West skulle jag vilja spela på för att se Morrissey. Spelningar som verkar roliga, där vi får resa någonstans eller titta på andra band som är bra.
”Det är annorlunda att skapa musik idag än för nitton år sedan”
Det har gått nitton år sedan ni släppte ert senaste album. Hur var det att skriva musik ihop igen?
Kristina: – Det är annorlunda att skapa musik idag än för nitton år sedan. Tekniken har förändrats så pass mycket. På den tiden kunde vi ägna en kväll åt att leka fram en låt. Idag skickar vi spår via nätet.
Mikael: – Jag hade en rullbandspelare i min lägenhet, då var du tvungen att sätta allt på en gång. Det gick att spela om, men du fick spola tillbaka, med datorernas hjälp är det så lätt att bara klicka runt.
Kristina: – Vi var mer ett band på det sättet att vi gjorde allt tillsammans. Nu sitter vi och gör bitar var för sig, så träffas vi och sätter ihop det.
Men utöver de tekniska förutsättningarna, tycker ni att musiken skiljer sig idag?
Mikael: – När vi spelade tidigare var vi mer ett indiepopband, det var mer gitarr-baserat. När vi började göra musik nu igen så blev det lite mer elektroniskt. I grunden är det popmusik med vers-refräng. Det viktigaste är att ha en stark refräng. Men det är mer elektroniska instrument.
Vart kommer de här elektroniska influenserna ifrån?
Mikael: – När jag var tonåring och började lyssna på musik var det synthpop och Depeche Mode. Under årens lopp har jag sedan lyssnat på indie, 60-talspop och C86. Det har nog alltid funnits där, men du kan klä musiken i olika dräkter.
Kristina: – Tidiga Depeche är ju extremt poppiga med mycket refränger och bra melodier.
Nitton år är ju väldigt lång tid, på vilka sätt har era liv förändrats under den här tiden?
Mikael: – Man har bildat familj, skaffat jobb…
Kristina: – …blivit vuxen.
Mikael: -Men jag har alltid haft musiken, har alltid spelat musik i olika band.
Kristina: – Då gick vi runt i skivbörser och hittade musik. Sprang mycket mer på konserter. Fast det är lättare att hitta musik idag.
Mikael: – Jag saknar lite det där att jaga rätt på musiken. Att sitta på någon postorder från England. Nu är det bara att sätta på Spotify.
Kristina: – Eller gå in på Bandcamp för att hitta musik. Det är lättare, men det blir så enormt utbud också. Det blir ett brus och vi är själva är en del av det bruset.
Mikael: – När du letade och beställde en skiva och den kom på posten, då lyssnade du på den i hela dagar så du verkligen kunde den. Nu blir det att du lyssnar en gång på Spotify, det är inte alls samma sak. Förr lyssnade du verkligen in dig på grejer även om du inte tyckte det var så bra första gången.
Kristina: – Och att vi idag är en del av det där bruset. När vi höll på för nitton år sedan hade vi en plats i en scen. Nu känns det som att genrerna har suddats ut.
Hur ser du på det?
Kristina: – Det är spännande. Det blir någonting annat. Jag skulle inte kalla det vi gör för indiepop idag. Indiepop, finns det? Det har utvecklats till någonting annat eftersom tillgängligheten idag är helt annorlunda.
Kristina, albumet är ju döpt efter dig eftersom du gått igenom en tuff kamp mot cancer. Har det påverkat musiken?
Kristina: – Min familj har dåliga erfarenheter av sjukdomen eftersom min lillasyster dog i cancer för sex år sedan. Jag har inte kunnat vara lika delaktig eftersom jag blev så sjuk. När vi skulle sätta igång fick jag diagnosen. Det som har påverkat är nu när jag kommer ur den här svåra sjukdomen, att det är en väldigt trevlig grej att fylla sitt liv med. Att få komma tillbaka och göra det här.
Har det påverkat din syn på livet?
Kristina: – Det finns olika grader av vad som är läskigt. Du får ett annat perspektiv. Som det här med att stå på scen som jag tyckte var fruktansvärt obehagligt tidigare. Jag tycker fortfarande det är obehagligt, men det finns saker som är betydligt läskigare.
Finns det planer på att fortsätta med Red Sleeping Beauty efter det här albumet är släppt?
Mikael: – Vi pratar om att spela in en till singel efter albumet. Sedan får vi se vad som händer. Vi kommer säkert gör musik i någon form.
Kristina: – Vi tar en dag i taget.
Missa inte releasefesten som äger rum på Tap Room Kungsholmen i Stockholm på torsdag. Mer info här.
