Fyra år har gått sedan en då sjuttonårig Amanda Mair släppte sitt självbetitlade debutalbum. Efter att tidigare i år gett ut “Wednesday”, sin drömska ballad till comebacksingel, skriven av Simon Hagström Rennerstedt och vars lika suggestiva musikvideo är gjord av Marcus Rönne, har låten nu på egen hand fått distribution via Sony. HYMN gjorde en Q&A med henne för att fira att låten nu även finns på Spotify.
Det har gått fyra år sedan du gav ut ditt debutalbum. Varför har det tagit så lång tid?
– Ja, helt galet att tiden går så fort. Men för mig har det inte tagit lång tid. Eller jag har egentligen aldrig sett åren som tid som går tills jag släpper något nytt. I år är det året och nu är jag redo. Jag har min erfarenhet jag samlat på mig som sköld!
Vad har du gjort under tiden och hur tycker du att du har utvecklats som artist sedan dess?
– Jag turnerade med första skivan i två år och levde min dröm tills verkligheten kom. Jag tog studenten och blev en vilsen själ. Sen träffade jag Simon och det har aldrig varit så roligt att jobba med musik. Jag har gått på olika skolor och mött helt overkligt begåvade människor. Musiken fick glöd igen och nu vet jag exakt varför jag vill stå på scen.
Vad lyssnar du själv på för musik idag?
– Har totalt snöat in mig i Kate Bush och hennes knäppa musikvideos. Det är helt fantastiskt! Sen har en svag våg av reggae svept över mig som jag lyssnar på i hemlighet. Extremt bra kombo.
Vilka är dina inspirationskällor?
– Människor runt omkring mig som är sig själva och har en dröm de strävar efter.
Efter att tidigare ha gett ut Wendesday på egen hand har du nu fått distribution via Sony. Vad tror du det kommer betyda för dig?
– Det känns superskönt att ha en riktigt bra grund som Sony att stå på. Det är just det att vi är så ensamma i musikbranschen. Som artist, producent eller låtskrivare lever vi i en bubbla men nu kan jag titta utåt istället och bolla idéer som kommer öppna upp många fler dörrar.
Kan du berätta lite om hur Wednesday kom till och vad den handlar om?
– Jag och Simon gick igenom massa gamla låtar han hade börjat skriva på och “Wednesday” var den första låten jag fastnade riktigt mycket för. Det var som att studion helt plötsligt blev ett rymdskepp och den känslan har jag haft när vi skrivit klart den. Jag brukar alltid beskriva “Wednesday” som en orkan av olika sinnesstämningar där du färdas mellan olika tider. Du vill bara därifrån men samtidigt har du aldrig känt dig så trygg. I musikvideon får du följa med in i mitt huvud, se vad som pågår där inne och möta dessa olika sinnesstämningar.
Till skillnad från ditt debutalbum så har du själv varit med och skrivit Wednesday. Hur känns det att själv vara delaktig i låtskrivandet och vad försöker du förmedla med din musik nuförtiden?
– Det är en obeskrivlig känsla att stå på scen och spela egenskrivna låtar, och se att folk uppskattar det. Det går inte att jämföra med något annat. Men det är skitläskigt såklart, som att blotta sig själv. Det krävs ju inte lika mycket av en att spela andras låtar.
– Som jag har sagt sedan min första intervju; när lyssnaren hör en känsla istället för ord och toner, har jag lyckats. Jag försöker förmedla mina berättelser med hjälp av min kropp och mitt verktyg som råkar vara min röst, ut till människor. Jag vill samla alla på ett och samma ställe och dela med mig av energin jag har i mig för den verkar vara oändlig just nu. Jag vill ge bort den och hjälpa till. Få folk att känna alla känslor det går att känna och plantera något nytt som kan vara ett drivmedel och ett ljus vi alla behöver just nu i den sjuka värld vi lever i.
Vad har du för planer för resten av året?
– Har ett par spelningar i sommar och förhoppningsvis ut och spela ännu mer i höst. Det finns ju inget bättre än att stå på scen. Sedan kommer det nytt material till hösten också. Pepp pepp!
