Göteborgsetiketten Luxury fyller jämnt. 10 år för att vara exakt. Det är en aktsam ålder och den 23 september passar de på att fira sin tillkomst på Pustervik.
Jag vill emellertid påstå att bolaget tjuvstartar festligheterna, går händelserna i förväg, genom att släppa School ’94-EP:n Bound redan i juni. En riktig fullträff, med rötterna i brittisk- och amerikansk 80-talspop, som påminner om musiken som spelades på dåtidens collegeradio. Låtar som blev populära bland ungdomar som missade lite väl mycket av skolan, för att de tillbringade mer tid på klubben än i bibblan. Det är även högst troligt att de rökte på.
Skivan följer upp 2014 års debuttolva Like You. Denna inspelning vilade tungt på starka melodier, men fick mig inte att känna särskilt mycket. Lyssnade hellre på mina dammiga och utnötta sjutummare (med The Smiths, Cocteu Twins eller The Sundays). De nya låtarna fångar ett helt annat djup.
För alla som undgått att Alice B frontar School ’94, är det hög tid att upplysa om hennes starka närvaro; utan att låta tillgjord, intar Alice Marie Botéus rollen som rödvinsdekadent och melankolisk sångare, plågad av livet, manad att framföra sina låtar om utanförskap och bristande ömhetsbevis. Alice B har aldrig låtit mer övertygande. Visserligen har hennes svenskspråkiga pop blivit mer intressant med åren, men jag väntar ändå på den riktiga fullträffen.
Nya EP:n öppnar riktigt starkt med singeln “Common Sense”, som är medryckande utan att bli sökande och det är omöjligt att inte imponeras av sånginsatsen. Rösten är expanderande, fångar en känsla av rymd, vilket ger ett behagligt och avslappnat intryck. Och hela skivan är perfekt avhängd mellan tyngre låtar som “Bound” och skimrande poplåtar som “Outside”. I sistnämnda spår går det att höra en mindre teatralisk Björk. De avslutande låtarna tappar lite av inledningens momentum, men denna känsla är marginell.
Detta är en skiva som överraskar positivt på de flesta punkter. Låtbyggandet tyder på stor talang och att göra något eget av en ljudbild som är fast förankrad i en annan tidsera, är inte helt enkelt. De flesta misslyckas. Alice B, Felix Andersson, Per Svensson och Filip Leyman övertygar åtminstone undertecknad med sin tillbakablickande indiepop. En perfekt present för oss som inte orkar vänta på det riktiga tioårsfirandet.
[Luxury, 8 juni]
