Foto: Samuel Isaksson
Göteborgsbandet Two Year Vacation har genomgått några medlemsbyten, putsat på ljudbilden, för att slutligen presentera nya EP:n Dresscode: Safari. En välproducerad skiva fullmatad med somriga melodier.
Den 30 juli spelar Two Year Vacation på Festival del Mar Asperö och möjligheten att få uppleva bandets okonstlade popmusik med havet som kuliss bäddar för succé – ljudbilden är positivt nyförälskad och vad passar bättre än att höra vågorna i bakgrunden. Det spritter i kroppen och en av de främsta orsakerna är ”Love Will Come Back To You”. Indiepop som sätter sig från första stund.
Bandets nya sångare Anton Tuvesson, som tagit över mikrofonen efter György Barocsai – fortfarande en viktig del av bandet – sjunger med en självklarhet som gör att gruppens skimrande pop får ett tydligt fokus. Anton låter minst sagt övertygande när han betonar Kalifornien som att han tillbringat varje helg bland palmer och rosa paraplydrinkar. Och Györgys 70-talsliknande framtoning förstärker den avslappnade hållningen.
– Vi ville ha lite attityd, det var därför vi kontaktade Anton, säger Max med ett leende.
György mumlar något som jag inte hör.
– Det var ju så, skrattar Max.
György är helt klart med på noterna och det visar sig snabbt att Two Year Vacation bygger på nära vänskapsrelationer. De gör musiken tillsammans och inte var för sig. Och det är uppenbarat att de känner trygghet med varandra.
Efter ett par medlemsbyten utgörs bandet av keyboardisten Max Hessman, basisten György Barocsai, gitarristen Jonathan Westergren, trummisen David Furbacken och sångaren Anton Tuvesson. De två sistnämnda är nytillskotten, men samtliga har ingått i samma umgängeskrets.
– För mig är det en ära att få vara med i Two Year Vacation, påpekar Anton. Givetvis hade jag koll på bandet sedan innan och har även lyssnat en hel del, så det är hedrande att få vara en del av denna fina grupp. Känslan är bara positiv.
”De hade panik för att trummisen hade slutat, så de tog in en sångare”
Blev du headhuntad?
– Det kan man säga, svarar Anton. Jag fick ett samtal i november förra året av Jonathan. De hade panik för att trummisen hade slutat, så de tog in en sångare. Inte särskilt logiskt.
– Men lyckat, inflikar Jonathan.
– Jag vågade inte säga nej. Först kändes det jävligt dåligt måste jag säga, komma in som ny och det fanns ingen trummis. Hur fan ska det här gå? Vi jobbade med miditrummor.
– Vi hade planer på att du skulle spela trummor, men den idén blev kortlivad, förklarar Max medan han söker Antons blick. Det är uppenbart att han är nöjd över att inte behöva ta den rollen.
Efter några turer tillfrågades David. En skolad trummis med många års erfarenhet.
– Jag blev glad och smickrad över att de ville ha med mig i bandet. Innan jag blev tillfrågad hade jag hjälpt dem med ett gig på P3 Guld förfesten. Det kändes grymt roligt att få fortsätta spela med dem. Jag älskar energin!
Foto: Samuel Isaksson
Two Year Vacation debuterade 2014 med singeln ”Canned Heat”. I likhet med aktuella EP:n Dresscode: Safari handlar det om att fånga en varm och inbjudande atmosfär, men det finns en betydande skillnad – de nya låtarna är mer sportiga. I positiv bemärkelse. Debutsingeln är mer tassande än rakt på sak. Lite drömmande. Aktuella ”Telemark 2000” och ”No More” präglas av en tydligare framåtanda.
Skivomslaget till Dresscode: Safari är en annan detalj som förstärker bandets soliga sida. Konvolutet är illustrerat av Marie Herzog och pryds av färgglada fåglar i akvarell. Av ren nyfikenhet frågar jag vad som fick henne att komma fram till sitt motiv och om gruppens musik påverkat slutresultatet.
– Det har verkligen varit superfint att jobba med Two Year Vacation. Jag fick väldigt fria händer när det kom till omslagsillustrationen. Ledorden var djur och färg. De skickade över den fantastiska låten ”Telemark 2000” som satte tonen för mig.
Hon fortsätter:
– Under tiden som jag jobbade med illustrationerna lyssnade jag mycket på deras låtar (vilket jag även har fortsatt med). Så musiken var en stor del i processen för att skapa omslaget. Speciellt färgen blev viktig för att få med deras somriga vibe. Fåglarna kändes självklara som motiv, jag tyckte att det var kul att låta dem posera som människor, och titta tillbaka på betraktaren lite som ett popband.
Det mesta har hittills handlat om Two Year Vacations somrighet, men gruppen formades utifrån motsatta förhållanden; medlemmarna har tidigare förklarat att bandet grundades en regnig och grå vinterdag i Göteborg – musiken blev ett sätt att sträva efter något mer upplyftande. Och som boende i samma stad är det lätt att förstå denna verklighetsflykt.
På sätt och viss har hemstadens musikliv ständigt brottats med det gråa och en längtan bort. Det klassiska Göteborgssoundet handlade mycket om att slå sig fri, men Broder Daniel och Franke såg aldrig ljuset, de stod i mörka gränder med sneda luggar. Denna scens motreaktion – formad av Studio och The Embassy – blickade emellertid bortom Älvsborgsbron.
Two Year Vacation drivs av samma längtan som sistnämnda band, minus arrogansen och den avskärmande inställningen. Attityden är mer avslappnad och inte lika imagefixerade. Mycket av musiken på 90-talet grundade sig på mycket på olika ställningstaganden, medan dagens scen är mer flytande och inte lika ängslig. Undrar om denna förändring påverkat Two Year Vacations uttryck.
– Jag tror helt enkelt att dagens scen passar oss bättre, vår musik skulle inte må bra av en kaxig attityd, det är istället en feelgood-stämning som vi drömmer om att få leva som vi försöker spegla genom bandet, säger György.
– Om man hela tiden ska göra något sorts ställningstagande med sin musik finns det en risk att man förlorar den första känslan man hade med musiken, att den liksom blir lost in translation om du fattar vad jag menar?
Jag tror att jag fattar. Att själva musiken slutligen kommer i andra hand.
– Man påverkas säkerligen av sin omvärld, men vi är nog mer barn av vår tid än att vi tagit ett aktivt beslut att vara mer flytande och avslappnade, tillägger Max.
”Nä, vi är ju ett väldigt töntigt band, så det vore dömt att misslyckas”
Ni verkar inte särskilt intresserade av att upprätthålla en påklistrad attityd.
– Nä, vi är ju ett väldigt töntigt band, så det vore dömt att misslyckas, säger Anton snabbt. Han får medhåll av övriga medlemmar.
Oavsett image är det uppenbart att bandet vill fånga en bekymmersfri vardag utan måsten och detta visualiseras på bästa sätt i videon till singeln ”Telemark 2000”. Att dricka sprit i sängen ger dock lätt baksmälla och dessa visdomsord leder fram till bandets vemodiga sida.
I ovanstående låt blir huvudpersonen lämnad en solig dag (för hundrade gången). Avslutande EP-spåret ”Runaway” beskriver en person som vill ändra på saker i det förflutna och undrar om den stora kärleken vill följa med honom till Kalifornien, trots att han är urfattig och misslyckad. Det är omöjligt att veta hur historien slutar och det ger en befriande känsla. Allt behöver inte vara övertydligt.
”Vi är ju självklart inte bara glada hela tiden, utan har en hel bredd av olika känslor som vi gärna vill uttrycka genom text och musik”
Musiken är varm och somrig, men texterna är ofta vemodiga. Är det viktigt att fånga denna dubbla känsla?
– Vi är ju självklart inte bara glada hela tiden, utan har en hel bredd av olika känslor som vi gärna vill uttrycka både genom text och musik. I min mening är det den vackraste blandningen, när texterna lutar åt ett håll vår musik aldrig skulle kunna göra, säger György.
– Håller med György, det finns något vackert med vemod på glad musik, säger Anton. Kontrasten gör det intressant, och för mig som älskar att skriva texter är det mycket enklare att skriva om något som berör en negativt.
Resonemanget gillas av både Max och Jonathan.
– Jag har alltid tyckt att det är ballt med kontraster, så känner jag någonstans iallafall, att typ Kiss lyckades lura en hel värld att de var hårdrockare när de egentligen spelade disco och sjöng ”I Was Made For Lovin’ You”, det tycker jag är coolt! På samma sätt går de sorgsnaste låtarna i dur i min värld, säger Max.
Foto: Samuel Isaksson
Er aktuella EP är ganska spretig. Disco, Orange Juice-influenser och listpop samsas huller om buller. Har ni inte varit rädda för att framstå som allt för spretiga?
– Är den spretig? Det vet jag inte, replikerar György snabbt.
– Vi är ju alla musikälskare, men för dig är det ett hantverk att spela in musik, småler Max. Han syftar på Györgys roll som producent i Svensk Grammofonstudion. Det har blivit mycket musiklyssnande under åren och man vill fånga allt som är gött. Det finns mycket bra inom de flesta genrer.
Max kan dock hålla med om att det finns en viss risk att intrycket blir allt för spretigt, men Anton förklarar att kemin mellan medlemmarna gör att denna fara minimeras. Inställningen förenar låtarna och skapar enhetlighet. Återigen framhävs gemenskapen i gruppen. Ingen står över den andre, även om det finns vissa meningsskiljaktigheter. Antar att det är sunt.
– Jag vill återkomma till hantverkstanken, säger György. Jag har länge hävdat att musik inte är konst utan ett hantverk. Ett sätt att arbeta.
– Jag är helt emot denna tanke, skrattar Jonathan.
– Ähh, detta är givetvis bara en jargong, påpekar Max. För många är det säkert så att man sätter sig ner framför en mick med gitarr och sedan spelar någon in. Men vi jobbar inte så. För oss handlar det om att snickra. Hitta fram till rätt ljudbild.
– Ofta är det någon som kommer till replokalen med en idé, en slags grundläggande vision om en låt. Och sedan påpekar György att det kanske borde vara bra att byta ackord eller liknande.
Låter som en diktator [SKRATT].
– Absolut inte, en hantverkare, säger Jonathan. Han är långt ifrån en diktator.
– Det är nog som i de flesta band. Man presenterar en idé och sedan processas musiken, förändras och görs om, för att slutligen bli en färdig låt, förklarar Max. Förhoppningsvis! Det går aldrig att forcera fram en bra låt.
”Idéerna förädlas av samtliga som är inblandade i bandet”
– Vi är starka tillsammans, säger Jonathan. Idéerna förädlas av samtliga som är inblandade i bandet. Det är en väldigt öppen och kreativ atmosfär bland oss medlemmar. Vi testar mer eller mindre alla ideér. Det är mycket kärlek.
– Måste säga att jag känt mig delaktig ända från första början, säger Anton.
Det var med andra ord inga problem att bli en del av bandet.
– De tog emot mig med öppna armar allihopa, säger David. Vi hoppade nästan direkt in i studion för att spela in vår nya EP.
Vad hände rent konkret när ni kom in i bilden?
– Jag har spelat punk innan och som vi diskuterat, både på skämt och allvar, så blev det lite mer attityd när jag kom in i bilden.
– Han kom in som en obekymrad ungdom, påpekar György. Minstingen av oss.
Det ska sägas att samtliga medlemmar har en bra bit kvar till 30. Och att i intervjuer beskriva sin musik som karibisk kraut tyder på ett öppet och vitalt sinne. Davids influenser speglar dock andra referensramar.
– Som musiker har jag ett less is more-tänk och på gymnasiet snöade jag in på indierockens giganter, bland annat The Strokes-plattan Is This It, där enkelt och renodlat är A och O. Detta har format mitt trumspel och det är något som jag tagit med mig in i Two Year Vacation.
En av de främsta anledningarna till att förändra uppställningen var att få mer fokus på sången. György spelade tidigare både bas och sjöng – nu fanns det plötsligt en frontman som kunde sköta sistnämnda roll.
– Jag är väl uppväxt med drömmen om att vara en frontfigur, säger Anton självsäkert. Det har alltid funnits hos mig, jag är inte rädd för att ta plats. Men jag vill vara en snäll frontfigur, inte en skitstövel. Och i det här bandet kan man bara vara snäll, det går inte att vara dum. Om jag ska vara ärlig så har jag inte riktigt fått känslan av att jag skulle vara ett slags ansikte utåt.
– Vi har ju bara gjort ett fåtal gig tillsammans, det växer fram och så hittar man rytmen i det hela, påpekar György. Allt tar tid.
– Men hur man än vrider på det, så är vi ett kollektiv, inte en grupp individualister. Jag är exempelvis sjukt nyfiken på de andras idéer, säger Anton.
Ja, problemen uppstår antagligen när någon förvandlas till Axl Rose.
– Precis! Frågan är om den risken finns, småler Max.
Foto: Samuel Isaksson
Rockfotos Samuel Isaksson tar några bilder i bandets replokal och Max förklarar att detta är en plats för spontanitet. Det är högt i tak. Studion å andra sidan ger utrymme för mer strukturerat arbete och Györgys hemliga formel för att göra en bra låt kommer till sin rätta. Det är uppenbart att Two Year Vacation bygger på både känsla och hårt arbete. Den karibiska musikens fria rytmer och krautrockens tyska perfektionism.
– Det ska sägas att vi är ett band som har fått tillgång till mycket studiotid, säger Max. Det har gjort att vi kunnat experimentera mycket, för att på så sätt leta oss fram till något bra. Vi har inte behövt vara klara efter ett par tagningar.
”Många band formas i en replokal, men vi har formats i en studio”
– Många band formas i en replokal, men vi har formats i en studio, konstaterar Anton.
– Återigen vill jag framhäva hantverket, säger György.
– Vi har mycket att tacka SGS för, inflikar Jonathan. Och med lite vin i studion blir det mesta bra.
Foto: Samuel Isaksson
Bandets musik ges ut på nystartade skivbolaget VÅRØ och bakom denna etikett hittas bland annat Jonas Börjesson som regisserat ”Telemark 2000”-videon. Bolagets målsättningen är att kunna erbjuda sina tjänster på flera plan.
– Det händer mycket kul på VÅRØ och de kontaktade faktiskt oss, säger Jonathan. Det är ett extremt familjärt bolag som passar oss utmärkt.
”Nu tvingades vi att agera och det har varit jäkligt bra och givande”
– En av de bästa grejerna med att komma i kontakt med ett skivbolag var ett vi fick deadlines, säger Max. Annars hade vi fastnat i studion för all framtid. Nu tvingades vi att agera och det har varit jäkligt bra och givande.
Vad händer inom den närmaste framtiden? Planer på att släpper mer musik?
– Det som händer framöver blir väl en massa spelningar under sommaren och sen i augusti åker vi till Ungern för att spela in en ny EP och ha det fint tillsammans, säger Jonathan. Det ser vi nog alla väldigt mycket fram emot.
Det kommer med största sannolikhet att finnas många anledningar till att återkomma till Two Year Vacation. Den samlade kunskapen är imponerade och lovar mycket inför framtiden. Och Ungern kommer förhoppningsvis att göra bandet ännu bättre. György födelseland.
Foto: Samuel Isaksson
