Anacostia-floden utanför Washington DC har kallats USA:s glömda flod. Tung förorening har förstört vattnet men de senaste åren har intresseorganisationer och lokalbefolkning arbetat för att restaurera floden och den angränsande naturen. Det var en av de platser som PJ Harvey besökte under arbetet med senaste skivan The Hope Six Demolition Project, som även tog henne till Kosovo och Afghanistan. Intrycken från upplevelserna genomsyrar hela skivan med känslor av såväl desperation, kamplust och framtidstro.
Kvällens konsert på Primavera-fesivalen i Barcelona domineras av det nya materialet och budskapen är sylvassa men till skillnad från senaste turnén med Let England Shake är det både en mer livlig, spontan och självsäker artist som håller i taktpinnen. Det nio man starka bandet som bland annat innehåller parhästarna John Parish och Mick Harvey samt nytillskottet Alain Johannes ger henne fritt spelrum att agera utifrån.
Polly Jean Harvey är både professionell och ärlig i sin blygsamhet, hon besväras inte längre av den, och balanserar stilfullt på balansen mellan excentrisk och exhibitionistisk. ”The Glorious Land”, en gospel för ett enat England och en avskalad ”Dollar, Dollar” ekar genom festivalområdet som stämningsfulla godnattsagor till den festivaltrötta publiken.
Vi bjuds även på nya versioner av ”To Bring You My Love” och ”Down By The Water” som passar galant in bland det nya materialet. En punkig och fartfylld ”50 ft Queenie” från 1993s Rid of Me klöser och biter och ger en välbehövd injektion till den annars ibland för välregisserade helheten.
Den är en mäktig avslutning när tempot åter dras ner och hela bandet samlas för att i ett diminuendo säga adjö till publiken när rösterna likt andeväsen hörs viska i den ljumma kvällsbrisen.
