MOURN är ett katalanskt band med medlemmar som är i sena tonåren. De släppte sin debut 2014 och är nu aktuella med det uppföljande albumet Ha, Ha, He. – en titel de hämtat ifrån William Blakes dikt “The Laughing Song”. Deras musik rör sig mellan genrerna indierock och postpunk, men med en släng av så kallad math rock (gitarrbaserad musik med komplexa rytmiska melodier).
Medlemmarnas ringa ålder är svår att bortse ifrån när hela albumet låter som att det spelades in i en replokal med en äldre kompis till hjälp. Det fina med det är att det är äkta och opolerat, nackdelen är att det påminner om den lokala fritidsgården.
MOURN följer upp sina “quirky” melodier med lika medvetet knäppa låttitlar: De heter t.ex. “I am a Chicken”, “Fry Me” och “President Bullshit” (jag undrar om det är medvetet att man ska tänka på friterad kyckling). Det instrumentala öppningsspåret “Flee” påminner mig om det japanska bandet Tricot – och det är då det låter som allra bäst.
När deras lekfullhet kommer fram hör jag åt vilket håll jag skulle vilja att de utvecklade sin musik. Deras mer klassiskt rockiga spår tenderar att låta som vilket ungdomsband som helst. Det finns utrymme för MOURN att utvecklas, utforska sitt sound och hitta sin särprägel, och under tiden hoppas jag att de får spela mycket på alternativa musikscener och andra platser där elgitarrer och rock aldrig blir omodernt.
[Captured Tracks, 3 juni]
