Per Alexanderson: ”Då hjälpte det inte att ringa rikspolischefen”

Liseberg är en av Göteborgs äldsta musikscener. Giganter som Jussi BjörlingÉdith PiafJimi Hendrix och The Rolling Stones har alla satt sina avtryck. Men det går inte att leva i det förflutna – för fem år sedan inkallades den före detta Hultsfredsgeneralen Per Alexanderson för att trygga framtiden. Ett lyckat drag.

Idag är bokningsbranschen hårdare än någonsin; det är omöjligt att överblicka antalet band och artister, och på grund av skivmarknadens nya spelregler, har det blivit avgörande att synas på landets scener. Situationen kräver fingertoppskänsla hos bokarna. Och Per strävar efter en bra blandning mellan smalt och brett – det gäller att ge den breda nöjesparken-besökaren sina favoriter, samtidigt som han vill fånga de som vanligtvis undviker karuseller och sockervadd. En logisk ingång med tanke på titeln underhållningschef.

I torsdags startade säsongen på allvar med Miriam Bryant och trycket visste inga gränser. Enligt sociala medier – hade dessvärre andra saker för mig – stod besökarna mer eller mindre på varandra. Och detta är en artist som nått stora framgångar på kort tid. En utveckling som Per följt. Hans intresse för musik är genuint och ärligt.

Senare i år är det dags för Jazz är farligt. Bland endagsfestivalens bokningar hittas bland annat Silver Apples, Lydia Lunch och Anna Högberg Attack!. Det blir en helt annan publik. Per konstaterar snabbt att jag ser ut att vara en av alla som är sugna på att se Silver Apples. Det har han givetvis rätt i. Jag har dock desto svårare att läsa av hans intresse.

– Det är klart att man ska se Silver Apples, men det är en spelning som är svår att ha någon uppfattning om innan konserten, konstaterar Per. Han lutar sig tillbaka i stolen.

Jag kan bara hålla med. Och för egen del är överraskningsmomentet en stor del av tjusningen av att gå på konsert (Per har med andra ord fångat de som vill ha Lotta på Liseberg och de som liknar Silver Apples-fans).

Men trots år av Flumeride-åkande och bortkastade pengar på olika spel, är det först under de senaste åren som jag fått upp ögonen för Lisebergsscenen – Alexanderson-effekten har verkligen gett utslag. Det märks även på antalet artiklar om årets Lisebergsschema. Hans erfarenhet har med största säkerhet hjälpt honom att nå denna framgång.

”Men det var roligt att skälla ut rikspolischefen för att han inte kunder sitt jobb”

– När vi startade Hultsfred fanns det ingen tradition eller historia, någon nämnde Gärdetfesten, men det var något helt annat. Inte alls lika uppstyrt, förklarar Per lugnt.

Han fortsätter:

– I Sverige var det med andra ord blankt och det berodde mycket på lagstiftningen, utskänkningstillstånd och så vidare. Vi fick faktiskt hjälp av polisen, eftersom det inte fanns några regler för någonting. Scensäkerheten var lika med noll. Det slutade med att vi fick träffa rikspolischefen och berätta att så här kan vi inte ha det. Detta måste ni lösa, det är ert jobb. Men det var roligt att skälla ut rikspolischefen för att han inte kunde sitt jobb.

Per påpekar att han lärt sig mycket av de första åren som arrangör och att han även saknar vissa moment från denna tiden. Speciellt med tanke på att allt är uppstyrt in i minsta detalj idag.

– Jag kan sakna det spontana som kommer med att jobba i en liten kompakt organisation, där du tar ett beslut på förmiddagen och ändrar det klockan 14:00. Det fanns en speciell skjuts, nu har vi inga pengar, ring Nisse eller Stina, det behövs 10 000. Det var ett helt annat sätt att jobba. Men i ärlighetens namn var det även en stor belastning. Man kunde sitta med en stor sponsor, men helt plötsligt hoppade de av. Allt var mer sårbart. Då hjälpte det inte att ringa rikspolischefen.

Vad har du tillfört på Liseberg? Vad är skillnaden från tidigare år?

– Det är svårt att prata om. Alla chefer tar sig an uppdraget på olika sätt, med olika fokus. Sedan handlar mycket om tidsandan. När jag tillträde 2011 fick jag fria tyglar, men min kännedom om Liseberg var ganska blygsam. Jag upptäckte emellertid tidigt att det fanns en stor fantastisk scen som bara måste utnyttjas. Jag bara körde.

Per är dock snabb med att påpeka att scenen varit betydande ända sedan 1923 och att dansbanan haft stor betydelse. Han nämner även att situationen är densamma på Tivoli i Köpenhamn och på Grönan. Två andra nöjesfält med gamla anor.

– Sedan har rocken och popmusiken spelat stor roll under lång tid. Vi har bland annat haft Frank Zappa och The Rolling Stones.

Vi kommer in på att det måste ha varit mer uppseendeväckande och svårare att boka rockartister på 70-talet, en tid då det mesta handlade om barnfamiljen och trivsel, medan rocken stod för raka motsatsen.

”Gud ja, idag sjunger pensionärerna Creedence i pensionärskörerna”

– Gud ja, idag sjunger pensionärerna Creedence i pensionärskörerna. Rocken är ju över 70 år gammal. Och när jag växte upp fanns ingen tillgång till banden eller artisterna, idag postas det mesta på Facebook och Mojo-artiklarna berättar precis allt. Det har hänt mycket.

Berätta om några egna favoriter inför årets säsong.

– Nu är ju uppdraget att göra något för alla i Göteborg och målsättningen är att vara en av Göteborgs mest kända mötesplaster. Utifrån denna utgångspunkt ligger utmaningen främst i att tolka uppdraget. Göteborgarna är ju ingen homogen grupp direkt. En viktig fundering är till vilka ålderssegment man ska vända sig till. Men schemat ser minst sagt spännande ut.

Per nämner bob hund. Ett band som främst vänder sig de som passerat 30-strecket.

– Redan den 3 juni blir det bob hund och det kommer att bli speciellt, skrattar Per. Vi jobbar väldigt nära dem och det är kul med ett band som tänker fullt ut.

bob hund-konserten ingår i Woah Dad!-helgen som präglar hela Göteborg mellan den 3-5 juni. Håkan Hellström på Ullevi, 2 dagar på Trädgår’n med bland annat Gina-Lee, Anna Mosten och Vita Bergen.

– Visserligen kommer spelningen att innehålla mycket rock, men det kommer även att bli andra grejer som jag inte tror att publiken förväntar sig att man kan göra med bob hund på Liseberg. Vi kommer att ha en marschorkester som bara spelar bob hund-låtar, det kommer även att bli ett spel som medlemmarna själv designat. Det är en nöjespark och då måste det finnas ett spel.

Han tillägger:

– Och som förband spelar Dolores Haze och Maria Andersson.

Per avslutar med att sia om de spelningar som kommer att locka flest besökare. Inte helt otippat nämner han Lars Winnerbäck och Deep Purple, men även norska poptvillingarna Marcus & Martinus. Sistnämnda duo är ett bevis för att media och publiken emellanåt ligger långt ifrån varandra.

Under lördagens Woah Dad!-event på Trädgår’n kommer HYMN att medverka som DJs.