Stockholmsbandet Natten har spelat ihop sen 2010 och nu är de aktuella med Dolce Vita. Bildspråket är mycket mindre glamouröst än filmen från 1960 med samma namn. Istället för balkänning och lockar är Nattens bildspråk dramatiskt; skivomslaget visar ett barn med rånarluva. Den konstnärliga dramatiken syns även i musikvideon till “Vuela vuela”, som är en jättefin kortfilm. Videon, som släpptes 2015, är regisserad av Arvid Lärksäter som spelar saxofon och trumpet i Natten.
Plattan har sju spår som alla skulle kunna vara, eller i alla fall tonsätta, varsitt nummer i en Cirque de soleil-föreställning. Ljudbilden känns mer performance än traditionella låtar. Musiken tar oss igenom en mystisk skog med porlande bäckar, mörka dansbeats och långa instrumentala partier – allt övertäckt av gothiska synthslöjor. De pulserande trummorna ihop med de suggestiva blåsmelodierna får mig att tänka på svartklubb och rave. Även sången i “Clown död” påminner om det.
Bäst är skivans mest poppiga låt, den redan nämnda “Vuela vuela”. Sången står Tove Rhodiner för och texten framförs både på spanska och svenska; ett snyggt stilgrepp.
Dolce Vita är experimentell i genre (själva kallar de musiken för psykonautdisko) och trots att låtarna har olika sångstilar är det en enhetlig platta. För det nyktra örat är det dock stundtals lite för dämpat och deppigt.
[Zeon Light Skiva, 26 maj]
