Malmöbandet The Culture In Memoriam släppte sin första skiva 2006. Idag släpps bandets fjärde album History’s Dust. Vi ställde några frågor till gruppens enda fasta medlem Victor Håkansson.
Varför heter skivan History’s Dust?
– History’s Dust är dammet vi försöker gnugga ur ögonen varje morgon. Dammet som oftast hindrar oss från att se klart och fokusera på det som är viktigt. Dammet vi bär likt en överfylld ryggsäck, som tynger och hindrar oss från att komma vidare. Titeln anspelar på hur vi, istället för att glömma vårt förflutna, bär vår historia så nära att den blir oundviklig att upprepa.
Hur gick det till när du skrev låtarna på skivan?
– En av sångerna, ”Born Lame”, var ett gammalt lik från Rest in Pieces-tiden som spökade tillräckligt för att jag skulle ge den ytterligare en chans i en ny kontext. Resten skrev jag ganska snabbt. Hela skivan var egentligen redan klar, jag behövde bara formulera låtarna.
Hur, var och när spelades skivan in?
– Om albumet skrevs snabbt så tog det desto längre tid att samla ihop spillrorna av kollektivet. Hitta tid och skapa förutsättningarna för att alla skulle kunna verka så fritt kreativt som vi älskar att göra.
”Om albumet skrevs snabbt så tog det desto längre tid att samla ihop spillrorna av kollektivet”
– Jag spelar allt som oftast in grunderna med Lars, Ralle och Mattias på två, tre dagar. Sedan sitter jag och petar, Mattias petar, Ralle kommer med nån idé som kastar om låten i grunden, vi arrar, jag river mixar, gör om, gör rätt, gör fel, datorn lägger av, Mattias drar till Malawi, mitt öra pajar, Isadora lägger några pianon, Isabella kommer och räddar mina sångtagningar, mitt öra pajar igen, någon textrad är för mjäkig och någon annan för otydlig, jag gör om.
– Lars och jag diskuterar texter och om hur man ska kunna verka i nån sorts situationistisk tradition utan att bli flummig. Vi diskuterar tydlighet och ofta om låten ens har något existensberättigande. Vad tillför den? Jag försöker vara punk, misslyckas, skriver om, blir full, skiter i allt, datorn pajar igen, Mattias säger att nu, nu får det vara nog. Jag viker mig och Guy Debord viskar hånfullt från en post-it-lapp på datorskärmen: ”the neccesity of producing has always been an enemy of the desire to create”.
Vilka har du arbetat med på skivan?
– Färre än någonsin. I studion var det som vanligt Mattias Stålnacke, Rasmus Berggrensson, Isadora Wiehe, Isabella Köhler och Lars Diurlin som styrde upp och gjorde vad låtarna krävde. Sen bollar jag alltid mycket med Castor. Han gör videor, omslag och sånt samt vallar in oss i något slags obekväm anti-estetik.
Hur startade The Culture In Memoriam?
– Det är väl i grunden någon brist jag försöker kompensera för. Musik jag hade velat ha med mig när jag haft det tufft. När man sökte tröst och förståelse i en popkultur men fick trötta klyschor från trötta gubbar till svar, då hade man liksom inget val. Ocynisk, bra, politisk popmusik med lite ambitioner liksom. Jag hade väl någon pubertal idé om någon sorts radikal popmusik som skulle kunna förändra något där i början. Så funkar det ju inte. Poplåtar förändrar inte ett skit. Men det finns andra grejer i det som jag vet lyfter folk.
”Vi låter otroligt mycket större och är galet mycket mer proddade”
Hur har bandet utvecklats under tiden som det funnits?
– Det har blivit mer komplicerat. Där vi i början kunde vara drastiska och lite naivt hårda har vi väl börjat problematisera något. Där jag som tjugoåring kunde sjunga ett kärleksbrev till Ulrike Meinhof och diskutera självmord som politisk strategi ackompanjerat av Isadoras tramporgel och några gitarrer, sjunger vi idag om skatteflykt och problematiserar Solanas identitetspolitik. Vi låter otroligt mycket större och är galet mycket mer proddade. Det ena ger det andra liksom. Litet arr – stora grejer, stort arr – en sång om Wille Crafoord.
Förutom skivsläppet, vad har The Culture In Memoriam på gång?
– Det blir en singel på svenska och spelningar. Vi har en fantastisk livesättning; Martin von Inghardt (trummor), Dan Augustsson (bas), Isadora Wiehe (klaviatur) och Mattias Norén (synth och sånt), som kommer åka iväg några rundor i Europa i slutet av sommaren och framåt. Releasefest hålls imorgon den 28/5 på Källan, Möllevångstorget i Malmö. Vi spelar och säljer skivan.
Mer info om releasefesten hittar du här.
