Utomhusklubben Trädgården på Södermalm i Stockholm kommer troligtvis vara sommarens bästa konsertlokal. Inte nödvändigtvis för ljudet men för att området i sig är häftigt och för att de har bokat en massa fantastiska artister till sina live sessions. Först ut igår var Ana Diaz tätt följd av Jonathan Johansson.
Det är superkallt och blåsigt och jag önskar att jag hade åkt hem emellan och klätt mig varmare. Trots vädret är det ändå många som tagit sig till Trädgården ikväll. Scenen är placerad så att publiken kan stå under Skanstullsbron – och det gör vi. Vi står ganska tätt, det är fler än jag som fryser, men bron skyddar lite mot de tunna regndropparna. Det är mycket kompisgäng i publiken och jag noterar att medelåldern är något högre än vid Green Door-spelningarna. De flesta verkar vara där för Jonathan Johansson. Det är mer en renodlad konsertkänsla än festkänsla.
Ana Diaz är låtskrivare, producent och artist från Stockholm som arbetat med flera världsstjärnor. Hösten 2015 släppte hon sin debutsingel och just nu är hon aktuell med remixen av låten ”Jag kan låta mätaren gå” som är ett samarbete med producenten Stress och rapparen Abidaz. När hon går på scenen på Trädgården, en riktigt grå och kall kväll, möts hon av jubel och uppmuntrande busvisslingar. Och det är superlätt att förstå varför.
Ana Diaz är en fantastiskt skicklig sångerska, hon är närvarande på scenen, karismatisk och personlig. Hon presenterar låten ”Simma själv” med att beskriva hur man kan börja bära den man älskar på ett sätt som inte är sunt, och jag förstår vad hon menar. Under spelningen vinkar hon uppspelt och hejar på vänner i publiken. Och när hon står där, i stickad tröja och solglasögon med spegelglas, tänker jag mig att hon är fint vardaglig och superstjärna samtidigt. Tyvärr spelar hon inte remixversionen av ”Jag kan låta mätaren gå” men den spelas upp medan hon och hennes musiker lämnar scenen. Synd, för det är en sjukt fet låt.
En stund efter att Ana Diaz gått av scenen kliver Jonathan Johansson på och nu är det ännu mer publik och de jublar när han sätter igång. Några par gullar och kompisar dansar med varandra medan Jonathan Johansson framför sina funkiga poplåtar. Hans texter handlar om vardagsnära händelser och han sjunger på tydlig skånska. Flera i publiken verkar kunna varenda textrad och låten ”Sommarkläder” om sommarkläder i ett kallt Stockholm känns passande.
Jonathan Johanssons band går loss och det är ganska trevlig stämning trots att det nu är superkallt, men jag fattar ingenting. Jag anstränger mig och lyssnar det bästa jag kan, men kan inte förstå hur melodierna går, det låter bara som långa rader av tonsatt prat och jag tycker att den funkiga gitarren går en väg och sången en annan. Men publiken är glad och jag vill inte vara en glädjedödare, så jag försöker glädjas med de andra. Men jag längtar mest hem till ett varmt bad och att få lyssna på ”Jag kan låta mätaren gå” igen och igen.
OBS! Arkivbild.
