I början av maj släppte Louisianabandet Seratones sitt debutalbum Get Gone. Bandet blandar soul, blues och sydstatsrock på ett sätt som fått recensenter att kalla dem ett punkigare Alabama Shakes. Felix Lindén ringde upp bandets sångerska AJ Haynes.
Berätta om inspelningen av Get Gone.
– Vi spelade in nästan allt live med bandet, till och med sången. Vi försökte fånga energin som vi har live. Det kan vara rätt svårt, en skiva är trots allt något helt annat än en spelning. I studion så hade vi ett motto – first thought, best thought. Jag läste det någon gång i en text av beatpoeten Allen Ginsberg. Det är så lätt att tänka för mycket och det kan förstöra allt det roliga och spontana som ska finnas i musik.
Inspireras du mycket av poesi?
– Ja, absolut. Jag är jätteintresserad av poesi, av versmått och rytm. Och hur ord låter och smakar. Beatförfattarna är en stor inspirationskälla. Jag läste dem när jag var tonåring och det fastnade. De är så romantiska! Och sexistiska tyvärr. Jag har alltid haft svårt med det där: jag älskar deras ärlighet och deras frihet, men den där friheten kom från att det fanns kvinnor som tog hand om dem och deras barn.
I “Kingdom Come” så sjunger du om Bibelberättelsen om Kung David och Batseba sett ur Batsebas perspektiv. Vad gjorde att du ville förskjuta perspektivet på det sättet?
– Jag återkommer ofta till just den historien, eftersom den egentligen är så brutal men så sällan beskrivs som vad den är. I historien ser Kung David Batseba och bestämmer sig för att han vill ha henne, så han tar henne, och sen ser han till att hennes man dödas. När historien återberättas så är det hon som får skulden, och det är bara skevt. I min version ville jag förändra allt det där.
– Jag har ett feministiskt perspektiv, och det var ur det jag såg på historien. Det handlar om makt, att förskjuta maktstrukturerna, och vem som har rätt till en kvinnas kropp. Men det är lätt att det blir lite överrationellt när jag pratar om vissa texter, och det är egentligen inte meningen. För i slutändan så är ju “Kingdom Come” en låt att dansa till och jag vill att folk ska tänka med sina kroppar.
Finns det några andra låtar på Get Gone som är skrivna utifrån en politisk idé?
– Absolut. På “Make Them Cry” som är med som bonusspår så tog jag avstamp i Rolling Stones “Brown Sugar”. Det är en ganska skev låt egentligen, hur den sjunger om slaveriet. Här i Södern så har vi en väldigt komplicerad och otäck historia – det måste vi vara ärliga med. Vi måste våga erkänna den historien. Så att vi kan bli bättre. Men jag är stolt över att komma från Södern. När vi säger att vi spelar sydstatsrock så tänker folk på band som Lynyrd Skynyrd och visst, jag älskar Skynyrd. Men det finns andra röster från Södern som måste få höras. Jag har kul när jag skriver våra texter och leker mycket med ord, men det finns en allvarlig botten i det vi gör.
“Här i Södern så har vi en väldigt komplicerad och otäck historia – det måste vi vara ärliga med”
Ni är kända för att vara ett väldigt speciellt liveband…
– Ibland när folk ser oss live så bara stirrar de. Som om de inte kan processa det som händer på scen. Jag älskar det! Det kommer nog från att jag läste Eugène Ionesco som ung, det satte sina spår. Sen dess älskar jag när kultur får folk att bli chockade, när deras hjärnor inte kan processa det som sker, den där kognitiva dissonansen.
– Vi spelar aldrig likadant två kvällar i rad. Ibland håller vi oss på Bad Brains-sidan av vår grej, ibland går vi över till den andra sidan, Creedence Clearwater Revival-sidan av det vi gör. Vi improviserar ofta, det kommer naturligt eftersom vi älskar improviserad musik.
Förutom skivan, vad har Seratones på gång?
– Den tjugoförsta maj så har vi vår releasefest i vår hemstad Shreveport. Vi ska ha en liten festival, stänga av en gata och ha ett block party. Sen ska vi ut på turné. Vi kommer spela en massa festivaler, bland annat i Europa. Vi har inga spelningar i Sverige bokade ännu, men det kommer!
