Det är sällsynt, men plötsligt händer det. Ett mail från ett skivbolag som vill att en ska lyssna på just det här bandet, just den här låten. Oftast orkar jag inte lyssna igenom alla de där mail-låtarna, men ibland tar jag mig tid. Och just i fallet Car Seat Headrest var det en jävla tur att jag gjorde just det.
En av årets bästa singlar “Drunk Drivers/Killer Whales” börjar med att Will Toledo likt Owen Ashworth (Casiotone For The Painfully Alone) viskar fram:
In the backseat of my heart / My love tells me I’m a mess / I couldn’t get the car to start / I left my keys somewhere in the mess
Efter introt ändras stilen markant och på klassiskt indierock-manér fortsätter låten om att skippa bilen på fyllan och börja knalla hemåt. Men rätt som det är slänger Toledo in en vers där han beklagar sig över späckhuggarna i fångenskap i dokumentären Blackfish (it doesn’t have to be this way). Det låter kanske hattigt, men Will får ihop det till en av årets allra bästa låtar. Jag fullkomligt älskar den.
Resten av plattan är inte dum den heller, men kommer inte riktigt upp i “Drunk…”-nivå. Närmast kommer vi på albumets första singel, “Vincent”, som efter ett två minuters-intro av samma riff drar igång på riktigt, och handlar om allt från en man som blir behandlad för överdos istället för en blodpropp i hjärnan (“intoxicado”) till att bo i ett område med mycket turister på sommaren.
Bästa textraden på hela skivan finner vi dock i “Just What I Needed/Not Just What I Needed”, den handlar om att hitta porr bra nog att rättfärdiga sin skam:
I’ve been waiting all my life / I’ve been waiting for some real good porn / Something with feelings / Something fulfilling / I’d like to make my shame count for something / I feel so empty trying to explain this
Jag har knarkat den här plattan i en månad nu och försökt hitta lite frukt att fråga ut Will om. Det är dåligt med frukt i texterna, men gott om c-vitamin.
Tyvärr är låtarna generellt sett för långa – det är inte alltid en har tid att äta apelsin, ibland får en helt enkelt trycka i sig en banan. De tolv spåren klockar in på 69 minuter men singlarna och “Unforgiving Girl (She’s Not An)”, som är lite mer uppåt, är några av indievärldens just nu bästa melodier. Ren passionsfrukt!
Car Seat Headrest öppnar för Woods i Lund, Stockholm resp Göteborg 28, 29, 30/6. Ses på Pustervik!
Your sad bastard signing out.
[Matador, 20 maj]
