Nora Karlsson sätter inte lyssnarna på några svåra prov. Under artistnamnet Boys – i samarbete med vänner som HOLYs Hannes Ferm – skapas klassiska indielåtar, där vardagsgrubblerier och minnen formas till pop som undviker att bli allt för påträngande. Refrängerna har inte som mål att övertyga hela världen. Det är lo-fi-pop som trivs med att hålla sig på sin egen kant.
Musiken ger en avslappnad känsla utan att bli slacker-liknande. Nora är totalt fokuserad och gör det bästa av en genre med tydliga ramar. Recensioner av detta slag tenderar att börja rabbla en massa bortglömda skivbolag och diffusa twee-band från skarven mellan 80- och 90-tal. Jag nöjer mig med att konstatera att skivans fyra spår står stadigt på egna ben.
Musiken passar de flesta sammanhang. EP:n, som är den andra i ordningen, går att diska till, det är fullt möjligt att lyssna till den på gymmet eller under middagsbjudningen. Samtliga spår känns genomarbetade och det är uppenbart att låtarna tillkommit under vänskapliga förhållanden – skivan präglas av en varm och inbjudande karaktär, samtidigt som Noras sångröst bär spår av melankoli och återhållsamhet. Dessa motsatser nyanserar låtarna och undviker att skapa en intetsägande ljudbild.
Det är en befrielse att ta del av skivans fyra låtar; musiken ställer inga krav eller vill inte vara en del av rådande debattmentalitet, där olika aktörer nedvärderar varandras åsikter (utan att lyssna på den andres argument). Favoritlåtar som ”In My Mind” eller ”Happy Hour” ger en tillmötesgående atmosfär, men det innebär inte att musiken saknar udd eller mening, snarare tvärtom.
I dagens överproducerade klimat behövs band som formas av det enkla och basala och inte av en vilja att spela på de största arenorna eller förändra världsläget. Boys är som en spegelbild av livets gilla gång – uttrycket är allt annat än konstlat eller tillspetsat för att väcka uppmärksamhet. Nora Karlsson är som du och jag, formad av livets motgångar och framgångar.
[PNKSLM Recordings, 20 maj]
