Ben Harper vill vara en del av lösningen

Foto: Danny Clinch

Foto: Danny Clinch

Ben Harper är låtskrivaren och artisten som till synes obehindrat rör sig mellan soul, reggae, funk, R&B och folkmusik utan att det någon gång känns som han är ute på djupt vatten.

Det här är en konst som han tillsammans med bandkamraterna i The Innocent Criminals – Juan Nelson, Oliver Charles, Jason Yates, Leon Mobley och Michael Ward – bemästrat nära perfektion på klassiska skivor som Burn to Shine och debuten Welcome to the Cruel World.

Under större delen av 90-talet radade de upp framgångsrika album och turnéer tillsammans och utvecklade ett partnerskap som kan liknas vid Bruce Springsteen och the E Street band eller Neil Young och Crazy Horse. Men efter 2007 års Paris-inspelade Lifelines upplöstes samarbetet och Ben Harper utforskade nya samarbeten, spelade in en akustisk skiva med sin mor och gick sin egen väg. Nu efter nästan tio år är cirkeln sluten och Innocent Criminals är tillbaka. Vi pratas vid på telefon i samband Harpers promotionturné.

Nyss släppta Call It What It Is är varm och lekfull och osar av spelglädje men försöker samtidigt beskriva ett USA med brinnande kontraster. I ”Like A King” från debutplattan från 1994 skildrar Harper polisburaliten i samband med Rodney King-fallet och de efterföljande kravallerna i Los Angeles 1992. På nya skivans titelspår ger Harper uttryck för frustrationen när historien upprepar sig med händelser som Michael Brown-fallet och upploppen i Ferguson.

Vad kände du när du skrev Call It What It Is?

– Ilska, sorg och frustration. Jag ville förmedla det jag och många i min omgivning känner. Förhållandet mellan svarta och vita i USA är väldigt komplicerat. Utvecklingen har tagit många steg framåt sedan jag började skriva låtar. En svart man i Vita Huset representerar ett enormt steg både kulturellt och politiskt. Det vi ser ute på gatan, det är där arbetet måste göras. En situation representerar progression medan situationer som den vi såg i Ferguson är en tillbakagång som skapar en känsla av desperation i hela landet.

Hur ser du på din egen roll, att kunna förmedla det du upplever i musiken?

– Det enda jag vet säkert är att jag aldrig kommer att vara tyst om det som händer. Att få har velat och vågat berätta om det som sker är en av anledningarna till att vi upplever de problem vi har idag. Min roll i sammanhanget är att skriva låtar som ”Call it What It Is” och synliggöra hur situationen ute på gatorna ser ut. Jag vill inte vara den om ser problem i varje hörn. Alla vet vi om de problem som finns. Jag vill vara en del av lösningen.

Få nya artister idag har en politisk ambition i sina texter. Varför tror du att det är så?

– Jag tror att de finns där ute men att de har svårt att nå ut och få ett erkännande. Jag har arbetat under en lång tid och skapat en grund där jag kan utnyttja min position för att föra fram mitt budskap. Jag tror att det finns ett stort utrymme för socialt medveten musik idag som publiken efterfrågar men musiken, låtarna och soundet måste samtidigt vara riktigt bra. Vi behöver uppleva mer aktivism genom konst. Jag hoppas att vi snart kommer att se en renässans av artister som vågar ha det anspråket.

Foto: Danny Clinch

Foto: Danny Clinch

Vad har du för råd att ge till artister som vill ta det steget?

– Låtar med ett starkt politiskt och socialt värde skriver du inte själv, de skriver dig. Man måste ha upplevt något för att kunna berätta det med den ärlighet som krävs i en bra låt. Man måste ha hård hud och veta vem man är. Vågar man sticka ut kommer det alltid finnas de som reagerar negativt och vill trycka ned dig. Då måste man vara beredd på det. Bara för att du marscherar betyder det inte att du är villig att leda marschen.

”Bara för att du marscherar betyder det inte att du är villig att leda marschen”

Vad tror du krävs för en långsiktig förändring så att vi inte ser fler händelser som Michael Brown-fallet och våldet som följde?

– För mig handlar det om att stärka relationerna mellan etniska grupper redan i undervisningen i skolan. Att lagstiftare, poliser och andra myndighetsutövare lär sig använda sin hjärna istället för att ta till våld och vapen. Jag skrev ”Like A King” för 20 år sen och även om vi har nått längre är det mycket kvar att göra. Men den här typen av samhällsförändringar tar lång tid och kommer att ha bakslag. Jag tror vi har nått en brytpunkt. Tack vare teknologin då alla har kameror kan ingen längre gömma sig för det som händer ute på gatorna.

Hur var det att spela tillsammans med Innocent Criminals efter tio år?

– Att göra den här skivan har varit en hyllning till allt som vi varit med om och vår vänskap. Det är fantastiskt att spela igen och ännu bättre att folk förfarande vill höra oss, säger Harper ödmjukt.

Hur skriver ni låtarna?

– Jag hade en samling låtar som jag skrivit under två år. Sedan kom de andra med sina låtar och vi utvecklade de tillsammans. Först brukar jag skriva låten väldigt avskalat och spela för bandet, sen plockar vi isär musiken och bygger upp den igen.

Hur är det att göra en skiva med en så stor bredd av stilar och influenser?

– Jag tycker att eklektiska skivor fungerar bäst, både för publiken och för oss, det finns alltid nya favoriter att upptäcka. Vårt skapande blir roligare när vi kan lyfta fram alla våra influenser på en hel skiva.

Din utmärkande spelstil och ljudet i din ”Lap Slide”-gitarr skapar igenkänning.

– Jag gillar att kasta in den ingrediensen i en skiva. Det är något som folk förknippar med mig och jag ser det som en stor bedrift att ha ett eget sound som kännetecknar min stil trots att jag gör så många olika sorters låtar. Det var aldrig något hade jag räknade med när jag började spela.

”Finding Our Way”, en av skivans bästa låtar, har ett distinkt reggae-sound, vad fick er att utveckla det?

– Jag älskar det sätt som bandet spelar reggae. Jag hade skrivit låten akustiskt, sen utvecklades den till reggae när vi spelade tillsammans. Låten är tätt sammankopplad med de afrikanska rytmer vi skapade till ”How Dark Is Gone”. Det finns ofta en koppling mellan stilen och genren med andra låtar på skivan utan att de låter lika.

Du har gjort många duetter tidigare. Är det någon artist som du har som mål att jobba med i framtiden?

– Jag skulle gärna spela in en låt med Kendrick Lamar. Och jag vill göra en låt med Bob Dylan. Jag bara väntar på att telefonen ska ringa!

För den som vill upptäcka Ben Harper kommer här tre tips:

1. Live from Mars (2001)
En av senaste decenniernas främsta live-skivor som speglar hela den tidiga delen av Harpers katalog. Innehåller även covers av Marvin Gaye, Led Zeppelin och The Verve.

2. Welcome To The Cruel World (1994)
Debuten som satte standarden för ett fanatiskt decennium med bland annat ”Like A King” och ”I’ll Rise” med text skriven av poeten Maya Angelou.

3. Burn to Shine (1999)
Här får bandet verkligen briljera och låta hur mycket de vill på låtar som ”Forgiven” och ”The Woman in You”.