Vi är sannerligen inte bortskämda med kristen finsk folkrock och därför känns Mikko Joensuus debutalbum som en skänk från ovan. Albumet består egentligen av tre, varav det första, Amen 1, släpps nu och de två uppföljarna i höst och nästa vår.
Joensuu byggde sig en studio i en liten stuga vid en sjö i Lappajärvi och tillbringade sedan flera månader i avskildhet och stillhet med att skriva material till debuten. Först senare insåg han att materialet tematiskt kunde delas in i tre olika delar och bestämde sig därför att ge ut albumet som en trilogi.
Amen 1 innehåller endast åtta spår, men flera av dem vecklas ut och sträcker sig upp till sju minuter. Inledande ”Enjoy It While It Lasts” är en av dem och sätter tonen direkt med svepande stråkar och folkdoftande gitarrspel.
Det är inte helt oförtjänt att Joensuu kallas för Lappajärvis svar på Leonard Cohen. Varje låt är som en variant av ”Hallelujah”, alla med sin egen twist. Den oväntat rytmiska ”Closer My God”. De gospelaktiga körerna på ”Warning Sign” och ”Take Me Home Oh Lord”. Munspelet på ”Valley of Gold”. Det makalösa piano- och stråkarrangemanget på ”Sometimes You Have To Go Far” som nästan får mig att tappa andan. Det är förkrossande vackert, men samtidigt finns här ett vemod och en svärta som gör att det aldrig känns för polerat eller tillrättalagt.
Tematiskt kretsar texterna kring existentiella funderingar om vad som är ont eller gott, meningen med tillvaron och livet efter detta. Texterna är sökande, ställer frågor och prövar hypoteser, men ger inga definitiva svar. Det är knappast några unika frågor som Joensuu tar upp, mänskligheten har brottats med dessa i årtusenden, men det är sällan de behandlas så här allvarsamt och sakralt i dagens populärmusik, utanför den subgenre som brukar kallas för kristen rock (och som i första hand riktar sig till en kristen publik).
Joensuu är dessutom en gudabenådad lyriker. Här finns många textrader som drabbar och stannar kvar, även för en som liksom jag vanligtvis inte är intresserad av religiösa grubblerier. Jag hoppas verkligen att dessa storslagna poppsalmer hittar sin publik.
[Svart Records, 6 maj]
