Fyra år har gått sedan senaste plattan. Fyra. Det är lång tid för den som väntar. Jag kan ärligt talat inte påstå att jag har varit en av dem som troget och tålmodigt väntat på ett nedslag, ett livstecken från Band Of Horses. Jag är inget inbitet fan, snarare en periodare. Men konsertkvällen på Bar Brooklyn hör inte till vanligheterna. Tvärtom.
Intresset har varit hett för den här spelningen och antal biljetter begränsade, såklart. Med tanke på att lokalen är så pass liten. I Facebookflödet kunde man läsa om besvikna Band Of Horses-fans som missat de fåtal sista chanserna att se bandet ikväll, platser tävlades ut i sista stund av Debaser.
Vi som är här ikväll kan skatta oss lyckliga.
Så fort bandet kliver på så infinner sig känslan. Känslan av att vara på en förfest i någons vardagsrum, där tre medlemmar i ett band spelar sina låtar. Det blir intimt, nära och totalt avslappnat. Det finns också ett påtagligt och stark band mellan Ryan Monroe, Tyler Ramsey och sångaren Ben Bridwell. Och när Bridwell berättar en historia om hur de jammade på ett hotellrum i Norge igår natt och att det var precis som ikväll, ringar det bara in känslan och stämningen ännu mer.
”This is as real as it gets”, säger han och skrattar. Det märks att sångaren är på gott humör och att de är glada att få vara här ikväll. Han tackar också ödmjukt efter varje applåd och det gör att ljudet från hamrande händer växer sig allt starkare. Vi är uppenbarligen en bra publik och för en stund blir han till och med förälskad i oss alla.
Det känns inte som ett showcase. Det känns som en spelning. Hela 13 låtar får plats i setlist och de blandar det nya materialet med gamla. Och visst är det så att hitsen som till exempel ”The Funeral”, ”No One’s Gonna Love You” och ”Is There A Ghost” får publiken att tagga till lite extra och allsången sprider sig i lokalen.
Och visst är det så att det inte går att komma ifrån att det låter riktigt bra, på alla sätt och vis. Men det är i de nya låtarna nerven plockas fram, även om Bridwell innan ”In A Drawer” säger att det känns konstigt att spela just den akustisk. För mig känns det inte det minsta konstigt. ”Casual Party” river ner applåder och vi får också höra en låt, från kommande plattan, de aldrig tidigare har spelat live: ”Whatever Wherever”.
Det nya materialet har soundet som bandet bottnar i, men det nedskalade arret gör att medlemmarna hittar ännu mer kärna. Känslan av att det bara stämmer (trots några ljudmässiga problem) slår mig. Och tanken om att det alltid borde vara på det här sättet. Fler borde få uppleva Band Of Horses så här. I ett vardagsrum, på en förfest. På Bar Brooklyn.
