LISS är inte, som det kanske kan låta på namnet, en svensk medelålders kvinna (tyvärr, jag hade älskat att se fler medelålders kvinnor debutera som artister). LISS är ett danskt pojkband. Just nu är de på turné i USA och nästa vecka släpps EP:n First EP.
EP:n består av fyra spår: ”Sorry”, som redan släppts som singel, och tre ytterligare låtar vid namn ”Good Enough”, ”Miles Apart” och ”Without Me”. Musiken påminner mig väldigt mycket om SVT-bandet Boys (Armand Mirpour och Adam Pålsson), det är slicka poplåtar med 90-talsinfluenser. Texterna handlar om kärleksrelationer och det låter ungefär som Eric Gadd på 90-talet, fast i tonårsversion. Bandet har ett genomtänkt 90-talstema, de matchar musiken med klädseln och har instoppade tröjor och mittbena. Det är ett färdigt paket som levereras.
Att döma av recensionerna bandet fått och av deras Facebook-sida verkar de vara riktigt heta just nu (kanske på grund av den stora 90-talstrenden som finns överlag) – och det är här någonstans jag tappar känslan för LISS. Jag upplever det som väldigt polerat och självmedvetet modernt. Mer kraft verkar ha lagts på att få fram en image än på lyrik och känsla till exempel.
Trots det överlag finslipade, lite själlösa soundet finns det små glimtar då sångarens speciella röst är på väg att brista, vilket ger mig förhoppningar som tyvärr inte infrias. Men detta är som sagt första EP:n. Låtarna är enkla och lätta att sjunga med i och kanske kan ett album bjuda på mer bredd.
Om jag ska försöka förutspå LISS framtid kommer deras USA-turné gå superbra, de ha redan blivit uppmärksammade av Pharrell och de kommer troligtvis bli spelade i trendiga klädbutiker. I Sverige kommer de säkert gå hem i mediebranschen.
[XL Recordings, 13 maj]