Den brittiska grimeartisten Skepta släpper sitt fjärde studioalbum på fredag. Min första tanke när jag sätter på plattan Konnichiwa är ungefär ”fan vad nice!”. Titelspåret kickar nämligen igång med allt som behövs för att få ett dansgolv svettigt: sirener, fyrverkerier, självgod rap – och förstås – ett dansant beat (som av någon anledning påminner mig om någon Eminem-låt?).
Efter några minuter med samma ljudbild undrar jag dock om inte det är dags för nästa spår att börja, eller råkade jag klicka på repeat? Då ser jag att jag är på tredje låten utan att ha märkt det. Det är, förstås, beats med influenser från den elektroniska musikscenen (det är det som kännetecknar grime-genren) men de är liksom lite för lika varandra för att stå ut som enskilda låtar.
Om man bortser ifrån att låtarna påminner om varandra så mycket att man missar bytena så är det ett ganska schysst album. På ”Numbers” gästas Skepta av artisten och producenten Pharrell – och det är riktigt tungt. ”Numbers” är tillsammans med låten ”Konnichiwa” och singeln ”Ladies Hit The Squad” bäst på skivan, men det skulle förstås vara härligt att höra andra texter än att de ”prickar g-punkten”. Tyvärr är steget dit aningen långt, speciellt med tanke på tidigare låtar som den transfobiska ”Disguise” (från 2009).
I sommar kommer Skepta till Way Out West-festivalen och med största sannolikhet kommer han att få rumpor att sänka tyngdpunkten och taket att lyfta med de (få) spår som har den bästa festkänslan.
[Boy Better Know, 6 maj]
