Det är när de där färgglada tälttygerna börjar glimta utanför fönsterna på höger sida som jag på riktigt förstår att jag sitter på ett tåg som ska ta mig hem.
Frihetskänslan och lyckoruset som infinner sig blir levande och ger sig uttryck i ett leende som förnöjt smyger sig upp emot mina kindben. Hur jobbigt det än må vara de resterande 51 veckorna om året vägs ändå allt upp i slutet på juni och början på juli då jag får komma hem till Roskildefestivalen.
Tankarna svävar tillbaka till mitt första år här, för nästan två decennium sedan. Jag var 20 år och trots att jag bodde i Skåne och älskade musik hade jag under min tonår aldrig ens tänkt tanken på att åka över till en av Europas största musikfestivaler. Men så en vår började kompisgänget planera. Varför inte testa Roskildefestivalen? Nu när vi bodde så nära och allt. Och det var en otroligt speciell känsla att anlända till det stora fältet utanför Danmarks före detta huvudstad. Framförallt eftersom att vi inte visste vad vi hade att vänta. Ingen av oss var bekant med ordet festival mer än i sammanhang som den lokala stadsfestivalen, eller när det kom att handla om sambafestivalen i Rio de Janeiro.
“Där och då visste vi varken var vi skulle bo eller var någonting låg, men vi visste att vi ville stanna här så länge det bara gick”
Men så stod vi där, fyra vilsna tjugoåringar i ett hav av tiotusentals tält och dess inneboende. Och även om regnmolnen var mer närvarande än solen hindrade inte det gästerna, iförda allt ifrån galonbyxor, ollar och shorts till bikinis, underkläder och ibland inga kläder, att ägna sig åt diverse aktiviteter. Runt omkring oss sparkades det boll, några spelade strandtennis och några hade uppfunnit egna lekar som till exempel kasta prick med kapsyl. En del satt bara och hängde i sin brassestol – parvis eller i stora gäng. Hos samtliga fanns det en kassettbandspelare som spelade hög musik, samt en eller flera backar med öl. Överallt skymtades lyckliga ansikten. Där och då visste vi varken var vi skulle bo eller var någonting låg, men vi visste att vi ville stanna här så länge det bara gick.
Tåget bromsar in och mina medresenärer börjar resa på sig för att få med sig sin packning. Vi är ganska många, kupén är precis fylld, men ändå är det inte trångt. Alla respekterar varandras utrymme och en del hjälper till att lasta av andras väskor från tåget. Efter den lilla klättringen över minikullen upp till entrén reser sig festivalens värsta camping som ett förgyllt land. Det enda som skiljer oss åt är ett stängsel och en biljettkassa. Så får jag syn på dem – inne på campingen står mina festivalklädda vänner tätt klistrade mot stängslet och ropar efter mig. Jag vinkar och drar upp mitt leende ännu mer. I kassan lämnar jag fram biljetten, får mitt armband och ett program. Sedan tar jag återigen första steget in på rätt sida livet.
Välkommen hem, Linda!
Vinnartext av Linda Kante
Linda är en av två lyckliga vinnare av festivalpass i vår tävling “Mitt Roskilde-minne”. ‘När jag hittade hem’ är Lindas tävlingsbidrag. Du hittar all information om Roskildefestivalen, som i år går av stapeln mellan den 25 juni och 2 juli, här.
