Förra gången Blixa Bargeld och kompositören Teho Teardo samarbetade kring ett album så blev resultatet den fantastiska skivan Still Smiling. Nu, tre år senare, kommer uppföljaren Nerissimo.
Blixa Bargeld är känd för många saker: för att vara sångare och drivkraft i industrimusikpionjärerna Einstürzende Neubauten, för att ha varit gitarrist och låtskrivare i Nick Caves Bad Seeds och för otaliga musikaliska experiment och samarbeten. Han är också känd för att vara väldigt speciell att intervjua. Det sistnämnda märks på hans sätt att hantera frågorna jag ställer: antingen svarar han intresserat eller så han skjuter direkt över frågan till Teho Teardo. Ett par gånger avfärdar Blixa frågor helt och jag får snällt fråga om något annat. Kanske beror det på att han och Teho gjort intervjuer hela dagen, kanske inte.
Blixa och Teho träffades 2008 i arbetet med pjäsen Ingiuria. Teho har arbetat mycket med att komponera filmmusik, och tillsammans skrev de låten “A Quiet Life” till filmen Una Vita Tranquilla.
– När vi arbetade med den låten så insåg vi att vi borde göra ett helt album tillsammans, säger Blixa. Så vi började arbeta på det som blev vår första skiva, Still Smiling.
– Vi förstod snabbt att det här, det här borde vi fortsätta med, säger Teho.
Hur går det till när ni skriver låtar?
– Jag börjar med musikaliska skisser som jag arbetar fram i min studio i Italien, säger Teho. Fragment av själva musiken. Sen åker jag till Blixas studio i Berlin och så börjar vi arbeta tillsammans och förvandla det till låtar.
– Texterna är mitt område, säger Blixa, jag sköter det.
Skriver du alla texterna, även de på italienska?
– Nej, nej, säger Blixa.
– Tvärtemot vad många tror så är inte Blixas italienska alls tillräckligt bra för det, säger Teho. Det skulle aldrig gå. Han får hjälp av en tysk professor, en expert på italienska.
Den här skivan, precis som förra, sjungs på tre olika språk, engelska, italienska och tyska. Varför?
– Jag växte upp i Tyskland och lärde mig aldrig engelska ordentligt, säger Blixa. Kunde det inte ens i vuxen ålder. Men sen gick jag med i Bad Seeds och jag spenderade nästan tjugo år med att prata engelska. Jag började lära mig och någon gång under nittiotalet så blev jag säker nog för att kunna skriva egna texter på engelska.
“Under nittiotalet så blev jag säker nog för att kunna skriva egna texter på engelska”
Blixa fortsätter prata men eftersom Skype tappat ljudet hör jag ingenting. Efter en del trassel är ljudet tillbaka och vi hör varandra igen. Blixa är märkbart irriterad. Förbannad är nog ett bättre ord för att beskriva stämningen. Jag är helt på hans sida, jag har aldrig hatat Skype så mycket som just då. Jag försöker plocka upp tråden kring språk men Blixa rycker på axlarna, är inte intresserad av att prata mer om det. Jag frågar istället om vad tanken bakom albumet är.
– Det finns ingen tanke bakom, säger Blixa, inte på det sättet. Det är alltid något som avslöjas för oss under arbetets gång. Det är inte nånting som vi kan styra.
Fungerar ert samarbete likadant nu som när ni gjorde den förra skivan?
– Det är samma process, men andra ingredienser, säger Blixa.
– Vi använder andra kryddor, men står i samma kök, säger Teho.
– Den här gången skrev jag alla texter under två månader, säger Blixa. Det var för jävligt för mig, och för min familj. Jag arbetade med texterna dygnet runt, från att jag gick upp tills att jag somnade. Vaknade upp mitt i natten och började skriva ner idéer och textrader. Det var verkligen inte roligt för min familj, det var som att jag knappt var där.
Var det likadant när du skrev Einstürzende Neubautens senaste skiva Lament?
– Det är alltid likadant, säger Blixa. Och det är inte en plats jag vill vara på. Men det är extremt tillfredsställande när det är över. När jag lyssnar på den nya skivan känner jag mig stolt över det vi skapat. Extremt stolt. Jag tycker att det är en upplyftande skiva, du lyssnar och det är som att en tyngd lyfts från dina axlar. Något riktigt tungt som hållit dig nere.
Har skivan något tema?
– Nej, säger Blixa. Jag skriver inte texter på det sättet. Texterna kommer till mig, de uppenbaras.
Varför heter skivan Nerissimo?
– Från början skulle skivan heta Christian e Mauro, våra namn, säger Blixa. Det var något vi kom på redan 2013 när vi gjorde Still Smiling. Men när skivan var klar så insåg vi att det inte alls funkade, så då gjorde vi den klassiska grejen att vi döpte skivan efter en låt som är med på den.
Teho, vad är skillnaden mellan att skriva för den här duon och skriva filmmusik?
– Den stora skillnaden är att det här är låtar, säger Teho. När jag skriver för film så är det ju inte låtar på det sättet, utan stycken, kopplade till något visuellt.
“Det är såklart väldigt stor skillnad mellan att skriva låtar i ett band och att skapa musik i en duo”
Och vad är skillnaden mellan att skriva i Neubauten och att skriva med Teho?
– Det är såklart väldigt stor skillnad mellan att skriva låtar i ett band och att skapa musik i en duo, säger Blixa. I ett band finns det alltid en viss kemi, eller brist på kemi. I Neubauten känner jag mig mer som en regissör. Den känslan finns inte alls när jag arbetar med Teho. När vi skriver de här låtarna så är det väldigt viktigt att de ska fungera att spela live. Det var egentligen det som var syftet med den här skivan, att vi ville ut och spela live.
Kommer er turné komma till Sverige?
– Nu turnerar vi i maj och juni, säger Teho. Sen kommer en turné till i september-oktober, och då hoppas jag vi kommer till Sverige.
Har ni några andra projekt på gång?
– Jag arbetar med fyra olika soundtrack, säger Teho. Två av dem är snart klara. Ett av dem är till en film om en kidnappning, en sann historia som hände i Italien på åttiotalet.
– Jag har en film på gång om en av dina svenska kamrater, säger Blixa. Dror Feiler, känner du till honom?
Ja, han är konstnär och musiker…
– Precis, säger Blixa. Jag blev tillfrågad om att göra en film om något som intresserade mig och då valde jag att göra en film om Dror Feiler. Jag känner honom sen länge. Jag tror att en sak som gör att jag tycker han är så intressant är för att han är en politisk musiker, något som jag inte skulle hävda att jag själv är.
Så det finns inget politiskt över det du och Teho gör tillsammans?
– Det finns två klassiska svar som artister gör när de får frågan om deras musik är politisk, säger Blixa. Det första är “nej”. Det andra är “allt är politiskt”. Så, vilken väljer du?
Jag tror jag tar “allt är politiskt”, men bara för att det ser bättre ut i text…
– Eller varför inte båda “Nej, allt är politiskt”, säger Blixa.
– Eller med nej på slutet “Allt är politiskt, nej”, inflikar Teho.
– Eller i mitten “Allt, nej, är politiskt”, säger Blixa. Det blir som en cut-up, något av Brion Gysin.
– Det finns program som gör det, automatiskt genererar cut-ups av text man lägger in, säger Teho. Någon utvecklade det till program som automatiskt generar en text som om en viss artist skrivit det. Man lägger in alla texter någon skrivit och så genererar det nya i samma stil. Vi skulle kunna göra det med dig, tänk dig, en automatisk Blixa.
– Fantastiskt, avslutar Blixa, så ska jag skapa alla mina texter från och med nu.
