I februari i år släppte den brittiska r&b-artisten Tanika sin debutplatta Out Here, ett album som innehåller låtar av kommersiell karaktär men som också rymmer en del samhällskritik.
Tanika kommer ifrån stadsdelen Brixton i London, precis som den numera framlidne legenden David Bowie och två medlemmar i The Clash.
1979 släppte The Clash låten ”The Guns of Brixton”, med en text som adresserar polisens övervåld, och ett par år senare ägde Brixtonkravallerna rum. Kravallerna pågick i tre dagar och ledde till att flera hundra personer skadades. Bakgrunden till upploppen var socioekonomiska orättvisor, ett tema som musiker ofta skriver om, kanske särskilt inom punk och hiphop – men även Tanika tar upp temat.
I sin låt ”Officer” sjunger hon att hon inte kan gå på gatan utan att bli dömd och ”you’re supposed to please protect me”. Och i videon som kom i oktober förra året sitter Tanika i en biosalong där hon tittar på olika arkivfilmer av poliser i kravallutrustning. 2011 sköts den unga svarta killen Mark Duggan till döds i Tottenham, och videon avslutas med Mark Duggans dåvarande partner Semone Wilsons ord om att polisen är ansvariga.
Den mindre samhällskritiska sidan av Tanika består av mer dansanta låtar som bland annat ”Rude Boi” och min favorit ”Fuck Boy”. (En fuck boy är en kille som medvetet gör tjejer intresserade av honom men zoomar ut när det är dags att ta ansvar för relationen. En fuck boy kan också vara en kille som helt enkelt är oskön.)
I videon till ”Fuck Boy” ser vi en självsäker Tanika promenera vid Brixtons station och sjunger den igenkänningsbara raden ”sat on his face, now he’s not answering”. Det är den typen av rader jag hoppas att Tanika gör mer av. Jag är extremt svag för r&b-feminism, det vill säga feminism som kritiserar könsroller samtidigt som den hyllar (den ibland normativa) ”kvinnligheten”. En feminism som Beyonce tagit täten för och hon är för övrigt en av Tanikas förebilder.
På twitter ber Tanika folk att skicka sina beats till henne, vilket gör mig uppspelt – jag skulle vilja höra hennes skönsjungande stämma i spännande samarbeten och hoppas på fler kängor mot samhällsstrukturer och fuck boys.
Albumet Out Here är något ojämnt men Tanika förtjänar mer uppmärksamhet för sin samhällskritiska och dansvänliga r&b.
