Amerikanska klubblegenden Rrose hypnotiserade en fullsatt Johanneskyrka i Malmö igår med ett stycke konstmusik från 1971. Arrangemanget var öppet för alla och förhoppningsvis lockades några insläntrare med till klubben på Inkonst senare på kvällen.
HYMNs utsända var med igår under invigningen av Intonal, en festival i Malmö för experimentell musik. Det är andra året festivalen körs och det sker i samarbete med Unsound, som började i Polen 2003 men som nu finns både i New York och London och flera andra städer. Till skillnad från Unsound har Intonal inte skiftande tema, men Malmöborna kan skatta sig lyckliga att artisterna som spelar ens uppträder i detta land. Som musikintresserad är det omöjligt att inte lyfta ett sådant initiativ till skyarna.
Första anhalt var Inter Arts Center, som är en viktig medarrangör eftersom de bidrar med viss auktoritet och stor konstnärlig finkänslighet. För trots att varken Malmö eller Köpenhamn har en sprudlande scen för musiker med experimentlusta är det institutioner som IAC och Skånes Konstförening som sett till att åtminstone en del ljudkonst går att uppleva här. Var gränsen går mellan vad som är ren ljudkonst och vad som är experimentell musik kommer vi att återkomma till här på HYMN under festivalens gång. Men låt oss konstatera att det inte är mycket orkestral musik i programmet utan fokus ligger på tung klubbmusik, mestadels elektronisk, samt DJs med ett nytt förhållningsätt till inspelad musik. Festivalen fortsätter till på söndag och försiggår i huvudsak på Inkonst, som varit ett hem för elektronisk musik sedan klubbar som All Out Dubstep och The Rumble satte lokalen på kartan för mer än tio år sen.
Torsdagen gick mestadels i artisten Rrose tecken. Rrose som förövrigt är ett genialt artistnamn, taget från konstnären Marcel Duchamps kvinnliga alter ego och som bland annat syns på etiketten till Duchamps egna parfym Belle Haleine. Rrose Selavy var en ordlek på franska ”Eros, c’est la vie!”. Även den crossdressande artisten Rrose ser den visuella upplevelsen som en del av verket. Gong-gongen, som är det enda instrument som ingår i verket ”Having Never Written a Note For Percussion”, är upphängd framför Johanneskyrkans altare och belyst med röda strålkastare. Efter att DJ Palmalova värmt upp publiken med stämningsättande musik, släcks allt annat ljus i kyrkan. Bara det röda ljuset och några stearinljus. Rrose tassar barfota fram i ljuset och sätter sig på en meditationskudde.
Verket är ungefär en halvtimme långt och Rrose version gavs ut av Further Records förra året. Jag, som har hört stycket innan, sluter ögonen och förbereder mig på samma sätt som inför en meditation. Kompositören James Tenney arbetade med musikaliska strukturer utan utsmyckning, vilka skulle framställa ett meditativt perceptuellt tillstånd. Stycket som Rrose valt är en del av de s.k. Postcard Pieces, som Tenney skickade med post till bekanta. De är högst formalistiska (det förstår man om instruktionerna verkligen fick plats på ett vykort) och syftar till att minimera dramatiken och snarare vara förutsägbara med vilje. ”Having Never Written a Note For Percussion” består av ett enda element, att slå på en gonggong. Hårdade och hårdare, för att sedan sakta tyna bort igen. Ett annat av verken i serien heter ”A Rose Is a Rose Is a Round”, vilket Rrose säkert är medveten om.
Vi hör först en stilla ton i mellanregistret och allt eftersom ljudet ökar i intensitet uppstår även en pulserande basklang som ekar mellan väggarna. Ungefär mitt i verket har även diskanten ökat i volym så att det skär i öronen. Ljudet fyller hela kyrkan, flera oktaver av en ton och en mängd övertoner. Det känns lite som ett hörselprov – först sitter alla med öronen på helspänn för att höra något alls men lite senare måste öronpropparna i.
Rrose framträdde igen runt midnatt, då i Inkonst stora klubblokal som blivit lika svart som festivalens affischer. Publiken är stel till att börja med, volymen är för låg och det är lite problem med ljudet. Men snart så har Rrose fått de flesta att dansa och projektionen av ett stort öga i bakgrunden håller kvar tankarna i det transcendentala. Egentligen har jag mer lust att njuta med stängda ögon än att dansa med någon. Det var en utmärkt första dag på Intonal.
