Amanda Elsa Larsson älskar jazzstandards

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Göteborgsbaserade Amanda Elsa Larsson syns på teatern, barrikaderna och musikscenerna. Det är få områden som Amanda inte behärskar och som sångare i JUDITHS får hon utlopp för att skriva tidlösa jazzstandards, men närmast handlar det om att agera samtalsledare i samband med HYMNs event A Night of Equality and Free Expressions (en del av GMLSTN Jazz Festival). Det är dags att bekanta sig.

Med start imorgon inleds tredje upplagan av GMLSTN Jazz Festival och under sju dagar kantas Göteborg av olika jazzorienterade arrangemang. HYMN har fått möjligheten att sätta samman en samtalspanel till ett event som äger rum på Oceanen den 25 mars – och i centrum för denna diskussion hittas nämnda Amanda Elsa Larsson. Fokus ligger på kreativitet och skapande.

Bland deltagarna hittas, förutom Amanda, musikerkollegorna Malin WättringThilini Guldbrand och Britt Ling. En minst sagt spännande konstellation med skiftande bakgrund. Inbjudna personligen av JUDITHS sångare.

I anslutning till ovanstående samtal kommer även JUDITHS att spela live, vilket gör en redan fulländad måndagskväll ännu intressantare. HYMN har dessutom fått äran att premiärvisa en livesession med Amanda och bandkollegan Anton Alvin. En inkörsport till Amandas universum.

Amanda berättar att ”När sommaren redan är passé” skrevs utifrån en känsla av att inte räcka till. Och att denna känsla är fullt normal. I grunden handlar det om att alltid vilja göra det bästa för världen och människor runt omkring, vilket kan få konsekvenser i vardagen. Det blir helt enkelt för mycket.

– Det är en känslig låt som betyder mycket för mig. En naken låt. Någon dag tänker jag spela in den med en orkester, men tills dess vill jag dela denna live session. Sången, pianot, mellotronen och bilden är inspelad under samma tagning. Det är klart att det skulle bli annorlunda om vi spelade in den bit för bit, men jag ville ha en känsla av nuet.

”Det är klart att det skulle bli annorlunda om vi spelade in den bit för bit, men jag ville ha en känsla av nuet”

I sessionvideon framträder en person med pondus och självsäkerhet, och med tanke på att låten är det första smakprovet inför den kommande debuten, går det inte att bli annat än beundrande. Den fysiska debuten släpps i samband med JUDITHS releasefest på Pustervik den 14 maj.

– Det känns helt overkligt att vi ska ha releasekonsert på Pustervik den 14 maj! Jag hade aldrig trott dig om du sa detta för ett år sedan. EP:n är ju väldigt personlig för mig och handlar om ett uppbrott så det känns skönt att äntligen släppa denna triologi av låtar i dubbel bemärkelse. Och spännande. Hoppas att någon vill lyssna.

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Amandas personlighet ger en känsla av noggrannhet och målmedvetenhet, medan det musikaliska uttrycket strävar efter flyktighet och frihet. Musiken får inte bli överarbetad eller kalkylerande.

– Jag vill behålla musiken spontan, knarret och textraderna som inte blev som jag första hade tänkt. Det är en del av berättandet. Så ve den som korrigerar min sång!

Beskriv JUDITHS betydelse för dig som person. 

– JUDITHS är en effekt av allt som jag varit med om i hela mitt liv. Jag försöker ta från mig själv och då får jag med hela bagaget. Vissa delar försvinner givetvis, men jag hoppas verkligen att en kan höra att det är jag.

Hon fortsätter:

– Sedan har jag alltid lyssnat mycket på Monica Zetterlund. Musik blir inte bättre. Hon är utan tvekan en av mina största inspirationskällor. Det saknas en ny Monica Zetterlund eller Lill Lindfors. Jag vill ha mer mänsklighet, inte produkter. Främst gillar jag hur dessa kvinnor briljerar med sin frasering och glimten i ögat!

”Det saknas en ny Monica Zetterlund eller Lill Lindfors. Jag vill ha mer mänsklighet, inte produkter”

Jag ber Amanda att tipsa om två av sina favoritlåtar med nämnda artister. Och svaret blir Zetterlunds ”Monicas vals” som spelades in tillsammans med den amerikanske jazzpianisten Bill Evans, samt ”Fri som en vind” med Lill Lindfors. Båda låtarna släpptes under 60-talet.

– Jag älskar kontrasten låtarna emellan. En pratar om önskan att vara oberoende av någon annan och den andra om att världen förändrades till sommar ”när jag lärde mig säga vi”. Det är väl det jag och säkert många andra nuförtiden slås emellan, att vara fri som vinden eller att hitta friheten tillsammans med någon.

Amanda har ingen ambition att framstå som unik, målsättningen är istället att förvalta arvet efter klassiska sångare som står över tid och rum. Artister som existerar oberoende av rådande trender. Och utifrån dessa premisser har hennes musik lyckats engagera, vilket bland annat bevisats genom JUDITHS välbesökta konserter. Det är alltid mycket folk och publiken har ofta rest långt för att se medlemmarna framföra sin skitiga jazzpop.

– När vi spelade på Klubb HYMN tillsammans med Francis tidigare i år, visade det sig att några rest ända från Skara. Det är så himla fint och värmer jättemycket. Mycket har hänt på kort tid.

Var befinner du dig i karriären? 

– Bra fråga! Jag har alltid hållit på med musik på ett eller annat sätt, men det är först det senaste året som det blivit allvar. Nästan exakt för ett år sedan. Då bestämde jag mig för att bli sångerska och låtskrivare, säger Amanda samtidigt som rösten blir mer bestämd än tidigare. Jag vill hålla på länge, de kommer att få slita mig ur morgonsoffan på TV.

Amanda visualiserar framtiden. Visionen handlar inte om att vara svår eller avantgardistisk, utan målet om att sprida glädje, även om texterna tenderar att beröra allvarliga och seriösa ämnen.

– Jag vill sitta i en morgonsoffa. En mer närliggande dröm är att få sjunga mina låtar på Stora Teaterns scen. Jag går igång på att visualisera framtida scenarier och sedan göra allt för att förverkliga dessa målsättningar.

”Jag går igång på att visualisera framtida mål och sedan göra allt för att förverkliga dessa målsättningar”

Scenen är dock ingen ny plattform. För ungefär åtta år sedan bestämde sig Amanda för att bli regissör och efter målinriktat arbete infriade sig drömmen. Nu ligger emellertid fokus på musiken.

– I nuläget måste jag säga att musikscenen passar mig bättre. Om jag ska vara ärlig, så har jag hittat hem. Tidigare har jag även varit inne i musikalvärlden, men denna värld fungerar lite som regissörsrollen. Att jag inte kan vara mig själv till hundra procent.

Vad är det som får dig att känna på detta sätt?

– Musiken är friare! Jag kan spela även om jag inte får plats på de största scenerna, jag kan skriva musik även om det inte släpps. Det är mindre krav. Det känns även som att det finns mer musik att ta del av än teaterpjäser, det är helt enkelt ett bredare fält. Och som intresserad har du möjlighet att lyssna hemma, medan teater är mer bundet vid en specifik scen. Jag älskar den friheten, att någon kan sitta hemma och lyssna på ens musik. På sätt och vis kan jag med andra ord lyfta fram mig själv genom musiken, berätta min historia, medan regissörsrollen i större grad lyfter fram andra.

Hur är det att vara en del av musikbranschen? 

– Vet inte om jag någonsin kommer att komma in i musikbranschen, skrattar Amanda. Hur som helst vill jag inte vara en trendig musiker, en hype, drömmen vore att vara en långlivad musiker, en artist som spelas på exempelvis bröllop. Eller i bilradion på semestern, men då får jag nog skriva mindre om olycklig kärlek. Bo Kaspers Orkester varvas med JUDITHS. Gillar vardagsvemod.

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Människor har olika sätt att uttrycka sig. Amanda ger av sig själv, talar uppriktigt om drömmar, samtidigt som det vilar något ödmjukt över hennes sätt att prata om sin kreativitet och de mål som hon sätter upp. Och det är bland annat detta som Amanda, Malin, Thilini och Britt Ling ska samtala om på måndag.

Amandas relation till Malin Wättring sträcker sig långt tillbaka i tiden. De spelade tillsammans på en skolavslutning för femton år sedan. Rent musikaliskt har de dock tagit olika vägar, men engagemanget är detsamma.

– Det är ganska speciellt att få vara i musikbranschen under samma period som Malin. Hon har varit med under så lång tid och är oerhört inspirerande. Det går inte att jämföra våra uttryck, hennes musik är långt mer experimentell.

Vad är det som definierar din musik? 

– Det jag gillar att skriva om bygger på mänsklighet och ärlighet. Jag tror att i min genre, vad det nu är för något, vinner en på att vara jordnära och personlig. Jag eftersträvar inte att musiken ska vara perfekt eller jätteproducerat.

Med ett stort leende berättar Amanda att det är först nu som hon ser sig själv som musiker. Och hon gör det oavsett andras åsikter eller invändningar.

Vem eller vilka är JUDITHS? 

– Herregud! Vem eller vad är JUDITHS!? Vi är ju ett band, men bandet förändras. Det är inte alltid som alla är med, men samtliga betyder mycket. Men det som är konstant är att jag spelar låtar som jag gjort tillsammans med vänner.

”Men det som är konstant är att jag spelar låtar som jag gjort tillsammans med vänner”

För att få ut det bästa av sin egen kompetens krävs duktiga och inspirerande människor i ens närhet. Amanda är ett tydligt bevis för detta påstående. Och tre av dessa personer har hon bjudit in till måndagens samtal. Det rör sig om musiker som länge varit förebilder och som figurerat i hennes närhet.

– Jag frågade Malin Wättring för att hon är en helt otrolig musiker och inspirerande kompositör. Hennes releasespelning av albumet Glöd är något av det starkaste jag hört. Vi spelade som sagt tillsammans på en skolavslutning under högstadiet. Jag och JUDITHS-basist Ida Kjellberg insåg redan då att Malin var någon att spela med, så vi frågade den något äldre och coolare musikern att gästa. Ungefär på samma sett kändes det när jag frågade henne nu..

– Thilini Guldbrand kunde jag inte låta bli att fråga för hennes unika röst och inställning till musiken. Jag inspireras så mycket av henne i mitt musicerande. Häromdagen repade vi en av låtarna som hon kommer gästa på och jag blev helt mållös. Denna röst! Underbart att höra något frasera och tolka ens melodier på det sättet

Den sista samtalsdeltagaren Britt Ling presenteras på samma övertygande sätt. Det handlar om att ge kärlek.

– Britt Ling är som min mentor. Det är hon som säger till mig: Nja, det är bra men… Vad sjunger du om egentligen? All denna kunskap, både om musik men också om livet. Jag beundrar hennes förmåga att få varje ord att leva och publiken att dras med på hennes resa. Denna nerv. Tänk att en dag kunna tolka musik som hon gör.

 

Foto: Samuel Isaksson

Foto: Samuel Isaksson

Vilka är dina förhoppningar inför måndagskvällen?

– Min förhoppning är att vi ska få igång ett levande, vågat och personligt samtal om skapande och kreativitet! Att ge en inspirerande plats åt dessa musiker att uttrycka sig både genom tal och musik på jazzscenen. För jag hoppas på att avsluta kvällen med att spela några JUDITHS-låtar tillsammans med dem och bandet. En får ju ta chansen att förverkliga sin dröm!

Delvis handlar Klubb HYMNs medverkan på GMLSTN JAZZ om att lyfta jämställdhetsfrågor. En problematik och ett samtalsämne som Amanda brinner för.

– Det är i dessa frågor vi ska rota, där det bränner. HYMN och alla andra plattformar som människor tar del av, måste vara delaktiga i denna fråga. Helst ta det lite längre, avslutar Amanda.

Amanda har gått från teaterregi, musikal till jazzpopmusiker, men den gemensamma nämnaren är engagemanget och viljan att påverka. Det kommer besökarna att få ta del av på måndag.